Fru talman! Jag tror att det som Lennart Daléus
tog upp om en form av servicegaranti måste diskute-
ras i perspektivet av den kommunala självstyrelsen.
Jag tror inte att kommunerna i första hand skulle vara
betjänta av att staten preciserar och ger oerhört detal-
jerade riktlinjer för hur varenda del av den service
som ska finnas på olika håll i landet ska se ut.
Naturligtvis ska vi ha en nationell välfärdspolitik
där detta med vård, skola och omsorg samt andra
obligatoriska uppgifter för kommunerna ska uppfyl-
las, oavsett om det gäller i storstad eller om det gäller
på landsbygden, i glesbygden eller någon annanstans
i vårt land. Jag är inte så övertygad om att kommu-
nerna vill att staten ska pilla i varje liten serviceinsats
och i varje serviceåtagande som kommunerna ska
göra, utan det måste finnas ett mått av självstyrelse
också där. Jag tror inte att Lennart Daléus och jag
behöver vara oense om att det i allra högsta grad är en
fråga för kommunerna och kommunalpolitikerna att
göra avvägningar.
Resursinstrumentet för detta är det mest intres-
santa, nämligen den kommunala skatteutjämningen -
den skatte- och kostnadsutjämning som vi har för att
ge just kommuner med sämre villkor lika goda förut-
sättningar som andra kommuner.
Under 90-talet då vi hade en oerhört kärv ekono-
mi och då det gick dåligt i många år, framför allt i
början av 90-talet under den borgerliga regeringen,
lyckades vi ändå genom vårt välfärdssystem se till att
välfärden utvecklades lika bra på landsbygden och på
mindre orter som exempelvis i storstadsområdena.
Det visar att vi har ett väl fungerande välfärdssystem.
Reseavdragen tror jag kanske inte är den väg som
ska väljas om man speciellt vill gynna landsbygden.
Utifrån en utredning som kom för ett par år sedan är
det faktiskt så, när det gäller de reseavdrag som vi i
dag har och om vi skulle göra förändringar där, att
200 000 personer i Stockholm, Göteborg och Malmö
skulle gynnas. Däremot skulle bara ungefär 26 000
personer i glesbygden, huvudsakligen i Norrland,
gynnas. Därför är väl ett reseavdrag lika mycket ett
avdrag som gynnar storstadsbor. Ja, kanske gynnar
det storstadsbor ännu mer än det gynnar glesbygds-
bor. Från den synpunkten är det alltså inte effektivt
om man nu särskilt vill gynna glesbygden.
Detta hänger ihop med att det beträffande arbets-
resorna på olika håll i landet faktiskt är en ganska
jämn spridning. Sett till de län där man enligt den
senaste undersökningen - för något år sedan - hade
de längsta arbetsresorna så var det faktiskt i Jämtland
och Stockholm som folk hade de längsta arbetsresor-
na, 45-47 kilometer per person och dag.
Jag är överens med Lennart Daléus om att det som
landsbygden nog har störst nytta av under åren fram-
över är en kombination av en rejäl satsning på bred-
band och IT men också på väginvesteringar och en
bra upprustning av vårt vägnät. Det tror jag är de två
stora framgångarna för våra mindre kommuner och
för landsbygden. Jag tror inte att det huvudsakligen är
fråga om att hitta pengar på det ena eller det andra
sättet, utan det är fråga om att hitta en bra, fungerande
samverkan mellan statens insatser - regeringen kom-
mer inom kort att presentera sådana insatser i en IT-
proposition - och de insatser som marknaden etable-
rar. Jag tror alltså att en god samverkan mellan mark-
naden och staten kan ge landsbygden betydligt bättre
villkor för framtiden.