Fru talman! Finansministern berättar här om vad
som inte skulle fungera som åtgärder när det gäller
kvaliteten på verksamheter och livet på landsbygden
men vi är inte särskilt betjänta av att veta vad som
inte fungerar. Det kan väl inte ha undgått finansmi-
nistern att människor på landsbygden är oroliga bl.a.
över bensinkostnader, bensinpriser, och reskostnader.
Detta är ju en av de absolut viktigaste frågorna för
människor som bor ute på landet. Rimligen måste
man ha ett förhållningssätt till det, ett svar på det -
såvitt man inte tror att alla där ute ljuger, och så är det
ju inte.
Det gäller också frågan om lokal service. Vad jag,
fru talman, refererar till är - jag säger det återigen -
en undersökning som Glesbygdsverket har bett SIFO
att göra och som kom i dag. De två absolut tyngsta
punkterna som människor säger sig vilja ha är lokal
service och lägre bensinpriser. Det är två avgörande
och viktiga frågor för människor - kanske inte för
kommunerna men det spelar mindre roll. Jag talar om
de människor som bor där ute, inte om hur kommu-
nerna uppfattar saker och ting.
Det handlar alltså i stället om vad människor upp-
fattar och det gäller då just behovet av att få behålla
lokal service. Det är klart att man alltid kan säga att
det är fråga om en kommunal angelägenhet men så är
det inte. Det finns ju statlig service i form av Posten,
polisen och sådana verksamheter. Visst skulle det
vara möjligt att lagstifta där och säga att det ska fin-
nas en viss garanterad grundservice gällande sådant
som staten kan vara delaktig i runtom ute i landet.
Visst skulle det alltså vara möjligt, om man nu vill ha
det på det sättet.
Det är klart att man skulle kunna ha ett mer posi-
tivt och ett mer offensivt förhållningssätt till de res-
kostnader som människor har. Ofta behövs det två
bilar och det är långa transportsträckor för olika än-
damål som inte hänger samman med förvärvsin-
komsten.
Vad man blir lite besvärad av är just att finansmi-
nistern över huvud taget inte vill ha någon åsikt. Han
säger att det kostar att bo också i storstäder, Ja, det
gör det och där kan vi ha olika förhållningssätt och
det kan vi åtgärda på olika sätt. Men här gäller det lite
speciella kostnader för människor runtom i landet.
Ytterligare ett exempel är kvaliteten på vägarna.
Detta är minst lika viktigt och hänger för all del
samman med kostnaderna för att transportera sig. Det
måste naturligtvis finnas en likvärdig standard på
vägarna runtom i landet. Det finns ju ställen i dag där
vägarna inte är farbara just för de människor som
särskilt har det behovet.
Sedan, fru talman, är det intressant att höra fi-
nansministern analysera detta med IT, bredband och
marknad respektive stat. Nu ska vi tydligen hitta en
samverkan mellan marknad och stat för att se till att
få ut bredband och IT längst ut i de finmaskiga näten.
Tror verkligen finansministern på detta? Tror finans-
ministern att marknaden kommer att ta ansvar för
utbyggnaden av det finmaskiga IT-nätet längst ut på
den landsbygd som så väl behöver tillgång till just
den här tekniken? Tror finansministern verkligen på
det och tycker han egentligen inte själv att den mest
angelägna och den riktigaste åtgärden skulle vara om
staten genom en proposition i morgon talade om att
det är ett statligt ansvar att se till att infrastrukturen
fungerar, att bredband når alla?
Kan man vänta sig att det finns ett sådant innehåll
i IT-proposition i morgon? Eller blir det mest ett
dunkelt resonemang om gemensamt ansvar mellan
olika aktörer?