Fru talman! Jag tycker att det är alldeles utomor-
dentligt att Lennart Daléus har ställt den här interpel-
lationen. Han och hans parti behöver inte känna sig
ensamma. Vi från Kristdemokraterna tycker nämligen
också att det är oerhört centralt att lyfta fram lands-
bygdsfrågorna och att få mer debatter kring sådant
här. Organisationen i både Regeringskansliet och
riksdagen är kanske inte riktigt bra. Det blir ingen
samlad bild därför att olika delar ligger på olika de-
partement och i olika utskott. En förbättring där är
nog något som vi får diskutera.
Sedan gäller det finansministern och svaret här.
Ett populärt uttryck de senaste dagarna har ju uttryck-
et sjukdomsinsikt varit. Men när jag läser finansmi-
nisterns svar undrar jag om han har sjukdomsinsikt
vad gäller situationen på landsbygden, som faktiskt
blöder i dag. Här krävs det politisk handlingskraft för
att få en vändning och en förändring.
Lennart Daléus pekar i sin interpellation på ett
antal förslag som skulle kunna medverka till en upp-
ryckning av situationen. Jordbruket är givetvis basen
för landsbygden men det gäller att lätta på skatterygg-
säcken - det gäller också andra åtgärder - för att inte
tynga lantbruket. Det handlar då om att inte dra in
statlig service och om att satsa också på de traditio-
nella vägarna så att vi verkligen har en infrastruktur
som fungerar; detta för att kunna både bo och arbeta
på landsbygden. Det handlar definitivt också om att
inte höja arbetsgivaravgifterna i delar av Norrland,
som ju har skett på senare tid.
Jag ska inte utnyttja hela min talartid utan avslutar
med en rätt kort frågeställning. Finansministern av-
slutar sitt svar med att konstatera att det i första hand
är andra medel än skatteregler som ska användas för
regional utjämning. Han tänker inte göra något åt det
som Lennart Daléus har föreslagit. Inledningsvis var
jag inne på att det saknas sjukdomsinsikt om att det
faktiskt är nödvändigt med handling nu, för annars får
vi en ännu kraftfullare klyvning av Sverige med en
koncentration till några storstadsområden och med en
utglesning på landsbygden. En sådan utveckling kan
finansministern ju inte vilja ha. Tvärtom handlar det
om att hitta politiska och andra mekanismer som gör
att hela landet, att vi tillsammans, kan gå framåt.
Landsbygden får definitivt inte lämnas på efterkäl-
ken.