Herr talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande 1999/2000 nr 14 behandlas WTO-frågor. I
betänkandet behandlas åtta motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1999 om förhandlingarna i
Världshandelsorganisationen på jordbruks- och mil-
jöområdena. Med hänvisning till tidigare riksdagsbe-
handling våren 1999 avstyrker utskottet samtliga
yrkanden.
Vi moderater har i dessa tidigare tillfällen, liksom
i flera andra sammanhang, gjort klart var vi står i
dessa för framtiden viktiga frågor. Därför följer vi
upp dessa ståndpunkter i reservation nr 1, till vilken
jag härmed yrkar bifall.
Herr talman! WTO:s ministerkonferens, som ägde
rum i Seattle, avslutades i början av december 1999
utan att enighet kunde uppnås om igångsättandet av
en ny multilateral förhandlingsrunda i WTO. De
deltagande länderna kunde inte enas om texten till en
slutdeklaration som skulle ha utgjort inledningen till
en ny multilateral förhandlingsrunda. Ministerkonfe-
rensen blev därför ett misslyckande. Nya diskussioner
om en ny förhandlingsrunda har dock inletts i år, och
vi konstaterar också att det inom ramen för WTO:s
s.k. inbyggda agenda i början av året har inletts for-
mella sektorsförhandlingar om jordbruk och tjänster.
Huvudfrågorna för den kommande jordbruksför-
handlingen kommer av allt att döma att gälla ytterli-
gare neddragningar av tullskydd, exportbidrag och
andra former av produktionsstimulerande stödåtgär-
der. Även frågor kring miljö-, konsument-, arbets-
rätts-, djurskydds- och etikhänsyn kommer då att
behandlas.
EG anser också att den viktiga fortsatta liberalise-
ringen av handeln bör ske på ett sätt som beaktar
värdet av jordbrukets s.k. multifunktionalitet. Även
vid oenighet kring vilka medel som härvid ska kunna
användas, utan att bli handelssnedvridande, lär fler-
talet länder kunna bli ense om detta.
Herr talman! Enligt vår mening bör Sverige inom
EU verka för en avreglerad och förenklad jordbruks-
politik. Utifrån en hög rationaliseringsgrad och ett
gediget kunnande är det svenska jordbruket konkur-
renskraftigt i EU-sammanhang. Detta förutsätter
emellertid att inhemska konkurrenshämmande kost-
nader och regler undanröjs. Vi är starkt pådrivande
och kommer också fortsättningsvis att vara det vad
gäller att få bort konkurrenssnedvridande skatter och
avgifter som belastar den svenska produktionen och
därmed också skapar problem.
Avregleringen måste genomföras successivt och
med respekt för näringens anpassning till en friare
marknad. Avreglering och marknadsanpassning är på
sikt en överlevnadsfråga för hela det europeiska jord-
bruket.
Livsmedelsproduktion är en betydelsefull del av
EU:s näringsliv och också av dess kultur. Det är där-
för av vikt att såväl primärproduktion som industri
kan dra nytta av den öppnade världsmarknad som
kommer att bli följden av redan genomförda och
kommande förhandlingar i WTO. Ambitionen måste
vara att, efter ytterligare avregleringar, europeiska
livsmedel ska bli vinnande på världsmarknaden.
En annan viktig utgångspunkt i detta sammanhang
är att EU:s livsmedelsförsörjning inte får riskeras.
Om avregleringar och liberaliseringar sker i någor-
lunda samma takt i samtliga större producentområden
finns enligt vår mening ingen större risk för att EU:s
livsmedelsproduktion drastiskt skulle minska. Om
däremot en snabb och ensidig avreglering genomförs
är risken uppenbar att andra världsdelars jordbrukare
och industrier blir de enda vinnarna. Någon form av
korrektiv bör dock alltid finnas om produktionen
skulle nå en kritisk nedre gräns.
Givetvis ska jordbruk bedrivas inom ramen för en
hållbar utveckling och omfattas av samma miljöhän-
syn som andra verksamheter. Här ligger Sverige, är vi
övertygade om, väldigt bra till.
Alltså, herr talman, yrkar jag bifall till reservation
nr 1.