Fru talman! En studie som förra året genomfördes
av EU-kommissionen visar att fortsatta handelslibe-
raliseringar faktiskt kan leda till mycket stora väl-
färdsvinster för hela världen, välfärdsvinster som man
i den här studien jämförde med en ekonomi lika stor
som Koreas eller Nederländernas mätt i BNI.
Handeln med jordbruksprodukter är en nyckelfrå-
ga, inte minst för u-länderna. Det otillfredsställande
utfallet av jordbruksförhandlingarna inom Europeiska
unionen visar på behovet av liberaliseringar på det
här området. Därför tycker vi att det är anmärknings-
värt att Sverige har accepterat att kostnaderna för
jordbrukspolitiken inom EU ska öka.
Behovet av multilaterala regler för investeringar,
som man inte kunde lösa genom de MAI-
förhandlingar som fördes inom OECD, kan lösas
inom WTO. Syftet bör då, som också kommissionen
säger, vara att skapa ett stabilt och förutsägbart klimat
för investeringar i hela världen.
Handel och miljö är en delvis kontroversiell fråga
inom WTO. Många u-länder fruktar att i-länderna
använder miljökrav som dold protektionism.
Det är ingen tvekan om vad u-länderna vill. De
vill kunna sälja sina produkter till oss. Handel innebär
inte utsugning av u-länderna. Exporten hjälper upp
deras tillväxt. Exporten svarar för nästan 40 % av u-
ländernas BNP. Då förstår vi var och en att deras
möjligheter att exportera kanske är en fråga om liv
eller död.
Förhoppningen var att förhandlingarna i Seattle
skulle ge ökade möjligheter för u-länderna att expor-
tera textilvaror och jordbruksprodukter till i-världen
och att minska t.ex. EU:s jordbrukssubventioner. Det
är angeläget att Europas jordbruksmarknad öppnas
för handel med omvärlden. Europas bönder måste ges
möjlighet att vara verksamma på världsmarknaden på
lika villkor. När tillgången till världsmarknaden ökar
så ökar också möjligheterna för bönderna.
Det är inte sant, som sägs ibland, att handel är
skadlig för miljön. Det är ju när länder växer, när
människor får det bättre, som man kan börja göra
något åt miljöproblemen, t.ex. genom renare metoder
för uppvärmning och matlagning, bättre sanitära
förhållanden osv. Människor som är dömda till fattig-
dom genom att vi stoppar deras handel är inga starka
miljökämpar. WTO tvingar inte heller något land att
bryta mot åtagandena i Kyotoprotokollet eller Rioav-
talet.
Misslyckandet i Seattle riskerar att leda till att
handelshindren för de fattigaste länderna blir kvar
längre och att det utlovade stödet, så att de bättre ska
kunna utnyttja WTO:s tvistlösningsmekanismer,
uteblir.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 4.