Fru talman! Inledningsvis måste jag beklaga att
WTO-förhandlingarna har gått i stå. Dock finns det
tecken på att det ändå ska kunna komma i gång en ny
runda så småningom. Det är viktigt - allra mest för
att vi ska få en rättvisare internationell handelsord-
ning som kan öka förutsättningarna för utveckling i
världens fattigaste länder.
Det betänkande vi diskuterar i dag behandlar, som
tidigare har sagts, motionsyrkanden från allmänna
motionstiden om WTO-förhandlingarna. Bl.a. har vi
kristdemokrater en motion i detta sammanhang.
För att knyta an lite till motsvarande debatt när
näringsutskottet hade WTO på agendan här i kamma-
ren vill jag först understryka vikten av frihandel. Det
finns också en bred politisk enighet omkring huvud-
dragen när det gäller Sveriges position inför förhand-
lingarna inom WTO:s ram. Det är naturligtvis posi-
tivt. Dock har vi vad gäller jordbruksfrågorna och
WTO en annorlunda hållning än regeringen men
däremot inte gentemot EU. EU vill i förhandlingarna
slå vakt om den europeiska modellen innebärande
bl.a. såväl djurskyddskrav som miljökrav och fortsatt
livsmedelsproduktion inom EU-området inklusive
Sverige. En fortsatt omställning av det europeiska
jordbruket till mer miljövänliga brukningsmetoder
och ekologisk produktion innebär ett minskat tärande
på ändliga resurser och är nödvändigt ur solidaritets-
synpunkt med tredje världen. Det måste ju också vara
väsentligt att vi får en uthållig jordbruksproduktion i
hela världen så att livsmedelsproduktionen kan säkra
att jordens befolkning får tillräckligt med mat och
vatten också i framtiden.
De enkla samband som en del vill hävda finns
mellan höjda livsmedelspriser på världsmarknaden -
som exempelvis ett avskaffande av EU:s gemensam-
ma jordbrukspolitik skulle leda till - och utveckling
av jordbruket i u-länder finns inte. För de fattigaste
folken kan det bli tvärtom. Man får ännu större svå-
righeter att försörja sin befolkning.
Vi är inte beredda att kortsiktigt öka riskerna för
svält, utan vi vill på ett balanserat sätt arbeta vidare
för en successiv förändring av den globala jordbruks-
politiken innebärande ömsesidiga åtaganden mellan
de stora handelsblocken. Det kan ju inte heller vara
någon större poäng med att öppna våra marknader för
att USA och Australien ska ta över. Nej, här krävs
mer av analys av mekanismer som kan leda till ut-
hållig jordbruksproduktion i såväl i-länder som u-
länder för att inte oönskade eller förödande effekter
för delar av världsbefolkningen ska uppstå.
Fru talman! Vi har tillsammans med Centerpartiet
i reservation 2 i betänkandet, som jag yrkar bifall till,
tagit upp dessa tankegångar. Frågeställningen är om
det går att förena tankar på en avreglering med fri-
handel samtidigt som man slår vakt om ett uthålligt
svenskt och europeiskt jordbruk. Svaret på den frågan
är naturligtvis ja. Svenskt jordbruk är utomordentligt
starkt. Vi har skickliga lantbrukare i Sverige. Vi har
en välinvesterad maskinpark. Vi har förutsättningar
som gör att vi kan hävda oss på många olika områ-
den, men - och det är ett stort men - de svenska bön-
derna måste få likartade villkor med våra europeiska
grannar. Så är inte fallet i dag. Också i denna debatt
har således den s.k. ryggsäcken betydelse. Ska vi
klara en avreglering måste vi ha lika villkor. Jag tror
att vi behöver mer marknad och mindre regleringar,
men det måste vara lika villkor.
Vi är naturligtvis för goda villkor för u-länderna,
och vi är för en öppnare handel som gör att u-
länderna kan komma in på EU-marknaden. Det tror vi
är bra. Vi tror att det är nödvändigt och viktigt för u-
länderna att det sker en stegvis öppning. Det har ju
varit tullmurar gentemot omvärlden som inte har varit
rimliga. Men det får inte heller gå till på ett sådant
sätt att vi låter andra europeiska grannar eller USA
eller Australien slå ut den svenska jordbruksnäringen.