Fru talman! Jag kan instämma med K-G Bi-
örsmark när det gäller Turkiet. Vi vill gärna se Turki-
et som kandidatland, men det är viktigt att det blir en
process inte bara för de mänskliga rättigheterna utan
också för relationerna med Grekland. Vi måste kunna
se att de åtaganden Turkiet gör också fullföljs under
den kommande tiden. Det handlar om åtaganden
innan man blir kandidatland och det handlar om att
fortsätta den processen medan man - i så fall - är
kandidatland. Detta är förhandlingar som pågår och
diskussioner som förs inför mötet i Helsingfors. Jag
hoppas att vi kommer att se bra resultat. Som jag sade
tidigare - och jag tror att K-G Biörsmark också sade
det - handlar det ju både om rättigheter och om skyl-
digheter i denna process.
Jag övergår nu till frågorna kring den gemensam-
ma utrikes- och säkerhetspolitiken. Framför allt har
man tagit upp huruvida det behövs en fördragsänd-
ring för att allmänna rådet, dvs. utrikesministermöte-
na, ska kunna delegera frågor till en permanent kom-
mitté. Det handlar då om diplomater som är statione-
rade i Bryssel. Det har funnits olika uppfattningar om
huruvida detta kräver en fördragsändring eller inte.
Från svensk sida har vi ansett att man bör kunna lösa
detta inom ramen för det nya Amsterdamfördraget.
Men det finns andra som har menat att om man ska
kunna delegera frågor till diplomater stationerade i
Bryssel bör man göra en fördragsändring. Det är
framför allt denna fråga som har diskuterats när det
gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.