Fru talman! De frågor som utrikesministern har
tagit upp, regeringskonferensen och utvidgningen, är
båda viktiga. Vi har diskuterat både utvidgningen och
regeringskonferensen i flera omgångar, kanske främst
i EU-nämnden. Jag har inga invändningar mot de
ståndpunkter som utrikesministern här har deklarerat.
När det gäller utvidgningen saknades det dock ett
besked. Det är hur regeringen och utrikesministern
ställer sig till kommissionens förslag beträffande
Turkiets ställning och vilken roll dess ansökan om att
få kandidatur till EU ska tillmätas vid toppmötet.
När det gäller regeringenskonferensen delar jag
uppfattningen att man bör sträva efter en snävt av-
gränsad dagordning för denna. Det finns förslag om
att man ska bredda utöver de tre ärenden som blev
kvar efter Amsterdammötet.
Jag vill fråga utrikesministern: Om det nu blir så
att länderna kommer överens om att ta upp ämnen
utöver de tre som blivit kvar efter Amsterdammötet,
måste inte det innebära att vi här i Sverige får ta en
ganska komplicerad omgång? Regeringen lägger
fram förslag beträffande mandat, det diskuteras här i
riksdag och man kommer så småningom fram till ett
beslut. Det kommer att ta flera månader. Det omintet-
gör tanken att det hela skulle kunna avslutats under
nästa år.
De frågor som diskuterades och lämnades obesva-
rade i Amsterdam har vi redan behandlat och förank-
rat här i riksdagen. Därmed har regeringen ett mandat
att förhandla i de frågorna. Det skulle då gå mycket
fortare att komma i gång. Jag tycker att det är ett
ytterligare argument att framföra när man argumente-
rar för en smal dagordning. Man ska eftersträva att
undvika att det blir denna förankringsprocess innan
man kan starta i de enskilda medlemsländerna.