Fru talman! EU:s utvidgning med nya medlems-
länder är ett viktigt steg för freden i Europa. Det är en
historisk möjlighet att föra samman det Europa som
alltför länge har varit delat.
Utvidgningen står inför ett viktigt avgörande vid
europeiska rådets möte i Helsingfors den 10-11 de-
cember. Då hoppas vi på beslut om förhandlingar
med samtliga kandidatländer som uppfyller unionens
politiska villkor. Kommissionens förslag betyder ett
genomslag för Sveriges ursprungliga linje. Varje
kandidatland ska behandlas utifrån sina meriter och
förutsättningar.
Det är för tidigt att nu ställa upp måldatum för en-
skilda länder. När länderna faktiskt blir medlemmar
bör avgöras av reformtakten i kandidatländerna. Men
unionen ska, enligt vår uppfattning, ha som mål att
vara beredd att ta emot nya medlemmar från år 2002.
I Helsingfors kommer de nuvarande medlemsstaterna
att kallas samman till en regeringskonferens för att
lösa de institutionella frågorna inför utvidgningen.
Målsättningen är att den ska avslutas under hösten
2000 under franskt ordförandeskap.
I oktober lämnade regeringen ett skriftligt under-
lag om regeringskonferensen till EU-nämnden. Jag
vill nu redovisa regeringens principiella syn på de
kommande förhandlingarna inför hela kammaren.
Fru talman! Den övergripande svenska målsätt-
ningen med den kommande regeringskonferensen är
att man ska underlätta utvidgningen och säkerställa
en väl fungerande union. En mycket omfattande kon-
ferens med ett stort antal frågor skulle kunna dra ut på
tiden och medföra en risk för att EU:s utvidgning
skjuts på framtiden. Regeringen har därför ställt sig
bakom den begränsade omfattning av konferensen
som beskrevs av europeiska rådet i Köln. Diskussio-
nerna kommer att fokuseras på de frågor som inte
löstes i den förra regeringskonferensen: kommissio-
nens sammansättning, röstreglerna i rådet och frågan
om en utökad användning av majoritetsbeslut.
Kölnslutsatserna ger emellertid även en möjlighet att
ta in andra institutionella frågor i konferensen. Even-
tuella frågor måste dock vara nödvändiga för utvidg-
ningen.
Det är mycket viktigt att säkerställa Sveriges rela-
tiva inflytande i unionen samtidigt som EU:s effekti-
vitet och förtroende bland medborgarna stärks. Det
ligger i Sveriges intresse att kommissionen fortsatt
har en stark och självständig ställning. Kommissionen
måste också i framtiden vara en drivkraft i EU-arbetet
och kunna vaka över fördragens tillämpning. Kom-
missionsledamöterna företräder inte sina hemländer,
men det är viktigt att det i kommissionen finns perso-
ner som känner varje land, dess traditioner och debatt.
Kommissionsledamöterna stärker på det sättet unio-
nens förtroende i medlemsländerna. Därför bör varje
land ha en fortsatt rätt att nominera en ledamot av
kommissionen. Självfallet ska också de nya med-
lemsländerna tillförsäkras denna möjlighet.
Fru talman! Varje utvidgning betyder att de tidi-
gare medlemsländerna förlorar inflytande till förmån
för de nytillkomna. De tidigare medlemmarnas möj-
ligheter att driva igenom eller att blockera beslut
minskar. Det är dock inte så, vilket ibland har hävdats
i debatten, att detta särskilt har drabbat de större
medlemsländerna. Balansen mellan stora och små
länder har inte förändrats genom utvidgningen. Vi
tillbakavisar alltså argumentet att de stora medlems-
länderna måste kompenseras för något förlorat infly-
tande i och med utvidgningen. Det kan dock finnas
andra skäl att se över röstreglerna.
Om dagens system skulle tillämpas utan föränd-
ringar skulle en kvalificerad majoritet på sikt kunna
uppnås med länder som bara representerar lite över
50 % av den samlade befolkningen i EU. Det kan
därför vara rimligt att diskutera olika sätt att se till att
en rimlig majoritet av befolkningen står bakom de
beslut som fattas med kvalificerad majoritet. Alla
överenskommelser om röstreglerna bör bygga på
klara och objektiva kriterier som står sig över tiden.
Även i framtiden måste röstviktningen vara ett ut-
tryck för en kompromiss mellan de båda principerna
"ett land, en röst" och "en medborgare, en röst". Att
låta de större medlemsländerna få fullt genomslag för
sin befolkningsstyrka skulle underminera balansen
mellan medlemsstaterna.
Fru talman! Våra erfarenheter av majoritetsröst-
ning är överlag goda. Möjligheten att fatta beslut med
kvalificerad majoritet har visat sig viktig för utveck-
lingen på miljö- och konsumentområdet. Den har
också ökat effektiviteten i det ekonomisk-politiska
samarbetet. Genomförandet av t.ex. den inre markna-
den hade knappast varit möjligt om inte möjligheten
till beslut med kvalificerad majoritet hade funnits. Vi
är beredda att diskutera möjligheten att gå vidare med
majoritetsröstning, bl.a. för att stärka den inre mark-
naden. Det kan också finnas frågor som närmast är av
administrativ och teknisk karaktär där det bör vara
möjligt att övergå till kvalificerad majoritet.
Redan i dag kan dock en överväldigande del av
besluten i ministerrådet fattas med kvalificerad majo-
ritet. I den återstående delen återfinns frågor där de
flesta medlemsstater är överens om att beslut måste
fattas med enhällighet. Vi vill självklart ha fortsatt
enhällighet för de frågor som är nära kärnan i med-
lemsstaternas suveränitet. Frågor av konstitutionell
karaktär måste även i fortsättningen beslutas enhälligt
genom fördragsändringar som ska godkännas av
medlemsstaterna. Enhällighet bör också vara huvud-
regel för viktiga institutionella frågor och beslut som
har stora ekonomiska konsekvenser för medlemssta-
terna. Till dessa kategorier hör t.ex. beslut om för-
svarsfrågor, vissa budgetfrågor, frågor om egna me-
del och skattefrågor.
Fru talman! Det har väckts förslag om att utvidga
dagordningen för konferensen långt utöver Kölnslut-
satserna. Regeringen motsätter sig en sådan utveck-
ling. Den här gången måste vi undvika att lämna
frågor efter oss. Det finns en ömtålig balans mellan
omfattningen på dagordningen och den överenskom-
na tidsramen.
I den rapport som kommissionen presenterade den
10 november finns ett par förslag till tilläggsfrågor
som är mycket långtgående och som sannolikt skulle
spränga tidsramarna för regeringskonferensen.
Kommissionen föreslår en tudelning av fördragen
där alla grundläggande bestämmelser skulle samlas i
ett fördrag medan övriga regler skulle kunna ändras
utan krav på regeringskonferenser och ratifikation i
medlemsstaterna. Sådana förändringar skulle förrycka
balansen mellan unionen och medlemsstaterna och
utlösa krav på folkomröstningar i flera medlemssta-
ter. Diskussionerna i den kommande IGC:n skulle
säkert bli mycket långdragna.
Kommissionen antyder också att beslut om ett
närmare samarbete mellan några stater ska kunna
fattas med kvalificerad majoritet utan möjligheter för
enskilda medlemsländer att motsätta sig att några
länder går vidare på egen hand. Dagens regler om s.k.
flexibel integration infördes med Amsterdamfördra-
get som trädde i kraft så sent som i maj i år. Reglerna
har aldrig prövats i praktiken, och vi kan inte se att
det nu finns skäl till ändringar.
Båda dessa förslag antyder också en misstro mot
kandidatländernas vilja och förmåga att bidra till en
fördjupning av den europeiska integrationen. Detta är
ett olyckligt betraktelsesätt. Därtill kommer eventu-
ella ändringar av fördraget som en följd av EU:s
säkerhets- och försvarspolitik. Kommissionen menar
att regeringskonferensen bör ta hänsyn till utveck-
lingen på detta område. Vad som avses är t.ex. inrät-
tandet av en permanent GUSP-kommitté för krishan-
tering. Från svensk sida stöder vi inrättandet av en
sådan kommitté, men vi anser att EU kan bli bättre på
att förebygga och hantera kriser redan inom Amster-
damfördragets ram.
Fru talman! Kommissionens rapport visade sig
vara tämligen omfattande; det var väntat. Även Euro-
paparlamentet har framfört önskemål om en längre
dagordning för IGC. Det är dock viktigt att komma
ihåg att det är medlemsstaterna som bestämmer rege-
ringskonferensens omfattning och inriktning. Och
medlemsstaterna har hittills varit inställda på en be-
gränsad regeringskonferens. Det är viktigt att alla
medlemsstater i Helsingfors drar de rätta slutsatserna,
så att vi inte äventyrar tempot i utvidgningsprocessen
genom en för omfattande dagordning för IGC. Tack!