Fru talman! Först och främst vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Därefter måste jag citera det LiseLotte Olsson sade i talarstolen tidigare. Hon sade: Det måste finnas gränser. Det är precis vad jag tycker.
Det är min tredje mandatperiod. Jag har suttit ett par mandatperioder där jag automatiskt inte gått upp i debatten och sagt: Jag håller med Moderaterna, Folkpartiet och Centern.
I den här frågan är jag i dag glad att kunna säga om mina tre kolleger från allianspartierna som tidigare har varit uppe i debatten: Jag stöder dem fullt och helt. De har lyft fram den här frågan på sitt sätt, och jag kommer att lyfta fram den på mitt sätt.
Nog måste det finnas gränser när vi funderar på att vi ska förvanska omvärldsuppfattningen och de bilder vi kan få av omvärlden genom att göra allt så könsneutralt som möjligt. Varför gör vi det? Är det inte lite kul att en del är kvinnor och andra är män?
Är det inte lite mysigt att i stället vara stolt över den man är och också våga ha ett namn som talar om att "det här är en pojke. Det här är en flicka. Det här är en man. Det här är en kvinna. Det här är en syster. Det här är en bror" eller vad det nu är?
Inte skulle jag passa att heta Carl Gustaf, när jag tänker på det. Någonstans tror jag att vi har föreställningar som i stället ska göra tillvaron mångfasetterad och inte förenkla tillvaron.
Låt oss få vara de mångfasetterade varelser och personligheter vi är. Låt oss få se rikedomen i det. Vi borde i stället stärka varandra att känna självkänslan att vara de vi faktiskt ändå är.
Att retroaktivt ändra identiteten i handlingar i historien är också att försöka sudda ut delar av historien som man ändå aldrig kan sudda ut. Det finns alltid som en del. Varför inte stödja och hjälpa människor som har genomgått till exempel könsbyte att känna en stolthet över den historia de ändå har haft?
De har varit med om den. Det är en del av dem och andra människors minnen och liv. Det är en del av handlingarna. Det är väl bra? Varför inte se till att det blir rikedom av erfarenheter? Även om erfarenheter är smärtsamma gör livet någonting med oss vad vi än är med om.
Det blir en väldigt konstig och märklig debatt här i kammaren. Om fem personer har genomgått könsbyte föregående år bör vi ändra lagstiftningen för hela landets befolkning. Någonstans måste vi se var gränsen går för att förenkla.
Vi har redan i vårt land jämfört med många andra länder ett fattigt språk, ett språk som inte nyanserar på det sätt som i många andra språk. Varför ska vi förenkla tillvaron när tillvaron blir mycket mer spännande om den är mångfasetterad?
Det är jätteviktigt att vi ser mycket av det innehåll som finns i en identitet. När identiteter förändras, låt dem få göra det på människors villkor. Låt oss i så fall uppvärdera reaktionen och se till att där sker förändringar.
Namnlagen behöver naturligtvis ses över ur flera aspekter. Här finns en rad relevanta aspekter. Där har regeringen aviserat en översyn.
Normalt sett, som Jan Ertsborn sade, är det viktigt att regeringen snabbt åtgärdar de förändringar som bör ske efter ett tillkännagivande i Sveriges riksdag.
Med de tidigare samarbetspartierna v och mp och de synpunkter de har är det illa bra att man inte har gjort något åt den ännu. Men när den nuvarande regeringen sätter sig före att göra något tror jag att det kan bli något riktigt bra.
Det finns en rad komplexa delar av typen gårdsnamn och sådana saker som finns djupt i den svenska kulturen inte minst i Dalarna, som vi har hört här. Man behöver se över det på ett bra sätt.
När det gäller just att förändra tillvaron så att allt ska bli så slätstruket som möjligt håller jag inte ett dugg med om det.
Som vanligt inväntar vi de utredningar som har aviserats, så också den här. Jag tackar för ordet.