Fru talman! Jag har inte som Jan Ertsborn suttit i en mandatperiod utan bara två år tidigare. Jag har under de åren varit med om diskussioner om tillkännagivanden som inte leder någonstans. Det har sedan tagits upp i någon sorts kritik från utskotten.
Tydligen finns det, vilket vi hörde tidigare här från Lennart Pettersson, ett tillkännagivande som är äldre än det jag visste om. Det finns inte bara ett från 2005 utan också ett från 2001.
Jag tycker inte heller att det är bra att den tidigare regeringen inte tog tag i detta. Men det är märkligt att använda det som ett argument för att inte göra det själv. Ni har trots allt varit med och har tidigare stött att det är en viktig fråga.
Jag har nu lyssnat på tre av er från allianssidan. Er argumentation är att det är komplicerat och tar tid. Om ni har ambitionen att hinna fram till en ny lagstiftning och en ändring minskar chansen dramatiskt om ni skjuter på starten. Det är kärnfrågan.
Det framkom väldigt tydligt i Jan Ertsborns anförande att det är väldigt komplicerat. Du redovisade flera skäl till det. Då borde det vara angeläget att starta arbetet så fort som möjligt. Den erfarenhet du redovisar är att det är viktigt.
Man kan inte göra så förfärligt mycket per månad. Det tar tid att dra i gång en sådan här sak med kanske hearingar och liknande. Då behövs tiden. Jag förstår inte riktigt hur det resonemanget hänger ihop.