Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag delar de uppfattningar som redovisats av mina allianskolleger Anti Avsan och Lennart Pettersson. Jag ska fatta mig kort i ärendet.
Jag har bara suttit en mandatperiod tidigare, men har varit med om ett antal diskussioner om vad som händer med tillkännagivanden. Jag har sett en socialdemokratisk regering i fyra år som har arbetat med ett antal tillkännagivanden utan att vi har sett något resultat. Det går inte, även om jag i och för sig skulle vilja, att säga att civilrättens område sköttes utmärkt under förra mandatperioden i Justitiedepartementet. Det blev mycket liggande.
När det gäller namnlagen tog man ett initiativ och man hade en offentlig utfrågning med ett antal företrädare för organisationer och myndigheter. Den visade det som egentligen alla föregående talare här har tagit upp, nämligen att det är fullt av svårigheter när man ska titta på namnlagen. Personligen har jag blivit kontaktad av en kvinna från södra Sverige som var bekymrad. Hon hade fått barn medan hon var sambo. Sedan fick hon ett barn till efter att hon hade gift sig med sin sambo. Hon hade ett mellannamn. Hon hade ingen möjlighet att få dessa två helsyskon att få samma efternamn på grund av konstruktionen med mellannamn, som vi har i gällande lagstiftning. Det är klart att hon var förtvivlad och tyckte att hennes två barn skulle ha samma efternamn. Men det går inte med gällande lagstiftning. Det är ytterligare en problematik som naturligtvis måste lösas.
Jag har nu haft förmånen att ta del av lite av arbetet i Justitiedepartementet och medverkat lite grann vid utformandet av några utredningsdirektiv. Jag har insett vilka svårigheter det finns och hur noga och grundlig man måste vara när man skriver utredningsdirektiven. Det är ytterligare ett skäl till att det får ta lite tid. Vi har inte regerat mer än i lite drygt sex månader just nu.
Det är mycket ärligt och uppriktigt från departementet att man säger att man inte har satt den allra högsta prioriteten på utredningen om namnlagen. Därför säger man att direktiven till utredningen kommer och utredningen tillsätts under 2008. Det är väldigt bra att man är klar och tydligt.
Det finns i departementet andra frågor som är så pass viktiga att den här frågan får vänta lite grann. Den har redan väntat ganska länge. Till år 2008 är det inte särskilt lång tid.
Jag har full förståelse för situationen. Jag är mer förundrad över att Socialdemokraterna envist vill ha fram ett nytt tillkännagivande trots att man själv inte gjorde särskilt mycket under förra mandatperioden.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.