Fru talman! När Göran Persson stod här i talarstolen 1990 i egenskap av skolminister kunde kanske inte ens han ana vad som komma skulle. Vissa av de reformer som genomfördes under 90-talet har försatt svensk skola i en mycket olycklig situation. Kommunaliseringen av skolan genomdrevs i en tid av djup ekonomisk kris. Detsamma gäller gymnasiereformen, läroplanen från 1994 samt det betygssystem som vi nu har och som lett till en enorm betygsinflation. De ekonomiska förutsättningarna för reformerna var som bekant maximalt dåliga.
Men det går inte att blunda för den verklighet vi ser, som Socialdemokraterna gjorde under alltför lång tid. Alla de undermåliga resultat som vi kunnat ta del av från SCB, Timms- och PISA-rapporter, Skolverkets rapporter, diverse offentliga utredningar etcetera har varit och är fortfarande ytterst alarmerande. Som exempel kan nämnas följande:
30 000 elever går ut högstadiet varje år utan att vara gymnasiebehöriga. Det är förfärligt. Av de elever som saknade gymnasiebehörighet hade en tredjedel utländsk bakgrund, vilket innebär en stor och bekymmersam grupp elever.
En fjärdedel av samtliga pojkar når inte kunskapsmålen i ett eller flera ämnen i grundskolan.
Föräldrarnas utbildningsbakgrund är tyvärr en faktor som kommit att spela en allt större roll för elevens resultat. Bland elever som saknar betyg i minst ett ämne är andelen akademikerbarn 13 procent. 28 procent har föräldrar med bara gymnasieutbildning. Hela 54 procent har föräldrar vars högsta utbildningsnivå är grundskola.
Fru talman! Så här kan vi inte ha det! Därför genomför vi och våra vänner i Alliansen den mest omfattande och kraftfulla reformeringen av utbildningssystemet i modern tid. I år reformeras både de obligatoriska och de frivilliga skolformerna grundligt. Vi får en ny skollag, ett helt nytt gymnasium, nya läroplaner och kursplaner för grundskolan, en ny lärarutbildning, lärarlegitimationer, betyg i sexan och fler och tidigare nationella prov.
Dessa reformer ska naturligtvis noggrant följas och utvärderas. Vid behov måste vi möjligtvis finjustera någon detalj. Att omsorgsfullt vårda reformer är nyckeln till ett konstruktivt reformarbete och till en framgångsrik skola. Utvärderingar är oumbärliga i sammanhanget. Kanske hade en bättre bevakning och uppföljning av reformerna under 90-talet bidragit till att motverka skolans utförsbacke under 2000-talet.
Regeringen tillsätter mot bakgrund av den oroande utveckling som jag beskrivit tidigare en utredning för att utvärdera effekterna av kommunaliseringen. Vi måste bringa klarhet i de komplicerade orsakssamband som lett fram till elevernas försämrade studieresultat, läraryrkets sjunkande status och bristerna i likvärdigheten. Regeringen har också föreslagit en parlamentarisk utredning för att behandla en del frågor som rör friskolor och vinsterna i friskolorna.
Utöver detta har regeringen i budgetpropositionen aviserat att ett utvärderingsinstitut ska bildas under 2012. Syftet med institutet är att utvärdera effekterna av våra reformer. De utvärderingar som institutet genomför ska kunna initieras både av regeringen och av institutet självt. Utvärderingarna ska ligga till grund för våra beslut. Ett utvärderingsinstitut med denna utformning uppfyller på ett bättre sätt vårt behov av utvärderingar. Ett institut har på ett helt annat sätt möjlighet att bygga upp kompetens och en gedigen kunskapsbank. En enskild utredning saknar dessa förutsättningar.
Fru talman! Fortfarande finns det tyvärr ett starkt motstånd mot friskolor. Visst finns det friskolor som är illa skötta. Det finns tyvärr också kommunala skolor som är illa skötta. Men dessa problem hanterar vi nu genom en ny skollag som skapar större likvärdighet. Dessutom har vi en skolinspektion som ska upptäcka de brister som finns och komma med förslag på hur både kommunala och fristående skolor ska förbättras.
Ett fristående huvudmannaskap är inte i sig problematiskt, vilket Vänsterpartiet tycks anse. Friskolor är en naturlig och positiv del av det svenska skolsystemet. Den modell vi införde under 90-talet åtnjuter stort intresse och respekt i andra länder, exempelvis Storbritannien och USA. Det gläder oss att Socialdemokraterna har närmat sig vår uppfattning gällande friskolor, men vi oroas samtidigt över vad som händer om partiet gör en rejäl vänstersväng, vilket verkar ske med en ny partiledare vid rodret.
Fru talman! Moderaterna var kritiska till kommunaliseringen när den genomdrevs. Men i dag ser vi inga skäl till att återförstatliga skolan. En sådan reform skulle vara mycket kostsam och helt stjäla fokus från de omfattande reformer som vi nu sjösätter.
Vi moderater anser dessutom i grunden att principen om decentralisering av makten är bra. Att kommunala huvudmän fattar beslut om framtiden utifrån insikter om och erfarenheter av den egna praktiska verkligheten är principiellt mycket klokt.
Nu får vi dessutom ett regelverk i form av en ny skollag som, till skillnad från den gamla, är anpassad till kommunaliseringen. Den nya skollagen kan på ett helt annat sätt upprätthålla en hög och likvärdig standard.
Slutligen, herr talman: Frågan om kommunaliseringens effekt på resultaten i skolan är komplex, och vi har därför anledning att se över vad det är som har gått snett. Att grundligt försöka lära av det förflutna för att kunna blicka framåt och fatta bra beslut för framtiden har alltid varit Moderaternas inställning. Det är en förnuftig hållning till allt reformarbete.
Därför yrkar vi bifall till reservation 4 under punkt 2 och i övrigt bifall till utskottets förslag i betänkandet i sin helhet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jan Ericson och Camilla Waltersson Grönvall (båda M), Ulrika Carlsson i Skövde (C) samt Yvonne Andersson och Annika Eclund (båda KD).