Herr talman! I går, i dag och i morgon är ungefär 700 kristdemokrater samlade uppe i Umeå. I går kväll var sjukförsäkringsfrågan en av de viktiga frågor vi diskuterade. Beskedet från Kristdemokraternas riksting är glasklart: Vi
ska
förändra sjukförsäkringen. Vi
ska
rätta till de brister som finns. Vi
ska
göra så att alla människor kan känna trygghet när man blir sjuk.
Målet har hela tiden varit detsamma: Är man för sjuk för att arbeta ska man känna ekonomisk trygghet, men varje person som har arbetsförmåga ska också få rätt hjälp och rätt stöd så att man kan komma tillbaka. Det förtjänar människor. Det har människor rätt till. Den tryggheten ska alla ha.
Kristdemokraterna har jobbat väldigt grundligt med sjukförsäkringsfrågan, just för att ta reda på vad som är fel, vad som gör att människor kommer i kläm, men framför allt vad vi ska göra för att rätta till de brister som finns. Hur ska vi kunna göra så att bristerna rättas till utan att vi skapar nya? Det är inte alldeles enkelt. Det är väldigt lätt i så här känsliga och komplexa system att skapa nya revor, att göra så att det blir fel på något annat sätt, så att någon annan drabbas. Därför måste vi vara väldigt noggranna när vi gör förändringar i sjukförsäkringen.
Jag har kontakt med anställda i vården, inom Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, med dem som själva är drabbade och med dem vars anhöriga är drabbade varje vecka, för att inte säga varje dag. Jag får gång på gång bekräftelse på hur vansinnigt illa vi behandlade människor innan vi genomförde de stora förändringarna och hur människor än i dag drabbas av dåtidens brister. Detta är inte på något sätt ett försvar av de brister som finns i dag, men det visar ändå hur viktigt och rätt det var att vi gjorde förändringar. Vi får inte riskera att komma tillbaka till de brister vi hade tidigare.
Jag är övertygad om att det finns en uppriktig vilja även hos oppositionens företrädare att rätta till bristerna. Jag tvivlar inte på det en sekund. Det är det som gör mig så ledsen när jag tycker att ni har misshandlat frågan så vansinnigt.
Vi kristdemokrater tillsatte i höstas en arbetsgrupp som i början av våren presenterade vår analys av var bristerna fanns och var vi såg lösningarna. Vi försökte vara väldigt kortfattade, för vi vet hur svårt det är för människor att läsa och ta till sig väldigt omfattande dokument. Vi lyckades begränsa oss till tio sidor och tyckte ändå att det var ganska kortfattat.
När vi för ett par veckor sedan debatterade detta kallade Socialdemokraterna resultatet av vårt och Alliansens gemensamma arbete, den departementsskrivelse som nu är ute på remiss, lite föraktfullt för "stencil". Jag gjorde stencilprov när jag gick i mellanstadiet, och en stencil är något som är på
ett
blad. Här i min hand har jag en stencil. Vårt förslag, som jag håller i min andra hand, är ett grundligt genomtänkt förslag. Det kanske finns brister i det också. Det kanske finns saker vi inte har tänkt på, någonting som behöver justeras ytterligare innan vi lägger fram det slutgiltiga förslag som vi ska besluta om i höst och som ska börja gälla den 1 januari. Det är därför detta har varit ute på remiss i ett par månader. Det är därför vi nu ska läsa igenom vartenda remissvar och noggrant fundera över om det finns något ytterligare som vi måste justera i förslaget innan vi lägger fram det slutgiltigt.
Redan i slutet av april debatterade jag med Tomas Eneroth våra förslag, som Alliansens företrädare hade presenterat gemensamt på DN Debatt och som vi sedan också presenterade i den departementsskrivelse som gick ut på remiss i början av maj. Redan i slutet av april hade alltså Tomas Eneroth och oppositionens företrädare klart för sig att de inte gillade våra förslag. De hade helt andra saker, mycket bättre, mycket mer långtgående. Ändå väntade man till den 7 juni med att för oss här i riksdagen presentera förslaget till ett utskottsinitiativ. Den 7 juni tar man upp detta i utskottet och säger: Nej, nu är det för bråttom, nu hinner vi inte, ingen ska få titta på det, ingen ska få fundera över om det här är bättre än det ni har föreslagit.
Vi ville att remissinstanserna åtminstone skulle få samma tid på sig som de hade för sina remissvar på vårt förslag. Lite komiskt är det också att det i en del av dessa svar sägs att två månader var för kort tid. Oppositionen gav två myndigheter och en organisation två dygn på sig.
Deras slutsatser är att det är svårt att veta. Det är svårt att veta vad innehållet faktiskt är i oppositionens förslag, och framför allt är det svårt att veta vad konsekvensen av förslagen blir. Man varnar för att det kan innebära att människor under lång tid, flera år, får väldigt låga ersättningar. Det är inte säkert att det blir så, men det finns en risk. Om riksdagen i dag beslutar att genomföra oppositionens förslag kan det leda till att människor får det sämre, att vi skapar nya brister i sjukförsäkringen. Det kan jag som kristdemokrat inte acceptera. Det kan jag inte riskera.
Vi kommer att fortsätta arbeta för att vi ska ha bra, väl genomtänkta förändringar av sjukförsäkringen så att vi rättar till de problem som finns i sjukförsäkringen i dag.
Vi kommer att få höra av oppositionen att det bara finns ett beslut i dag, att det inte finns något förslag från regeringen och att riksdagen bara har en sak att ta ställning till. Ja, vi har ett illa berett, på knappt två A4-sidor snabbt nedskissat förslag från oppositionen som vi inte vet konsekvensen av. Vi vet inte vad risken för enskilda människor är om vi tar ställning för förslaget.
Oppositionens svar på det kommer att vara: Ja, men vi vill ge regeringen tid att utreda det här. Vi vill ge regeringen förutsättningar att ta ställning.
Regeringen
har
utrett det här. Regeringen
kommer
att återkomma med förslag.
Man säger: Ja, men det är det vi inte vet. Riksdagen vet inte om regeringen kommer att återkomma med något förslag.
Var inte för en sekund tveksamma! Vi kristdemokrater kommer att se till att det kommer ett förslag, precis som våra kolleger i Alliansens övriga partier Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna. Vi kommer att lägga fram ett förslag i höst, baserat på det vi är överens om: att vi ska rätta till de revor som finns och göra sjukförsäkringen bättre. Var och en i det här landet som blir sjuk ska kunna känna trygghet: Är jag för sjuk för att arbeta ska jag ha ekonomisk trygghet, och om jag behöver hjälp och stöd för att komma tillbaka och återfå min arbetsförmåga kan jag lita på att den hjälpen och det stödet finns där.
Därför, herr talman, röstar jag och Kristdemokraterna för ett avslag på oppositionens förslag.
(Applåder)
I detta anförande instämde Annika Eclund, Lars Gustafsson och Roland Utbult (alla KD), Mikael Cederbratt, Gunilla Nordgren och Lars-Arne Staxäng (alla M), Ulf Nilsson (FP) samt Solveig Zander (C).