Herr talman! Jag börjar med att yrka avslag på förslaget i betänkandet och bifall till reservationen och det särskilda yttrandet nr 1 därför att det är oerhört viktigt.
I dag ska vi återigen tydliggöra att Sverigedemokraterna tillsammans med de rödgröna inte tar seriöst på att förbättra och underlätta för de människor som är sjuka och behöver stöd och hjälp.
Förra veckan sade man från de rödgröna och från Sverigedemokraterna att man ville se en bred överenskommelse om dessa frågor. Det är också någonting som medierna har önskat eftersom det är oerhört viktigt för de personer som är beroende av vårt trygghetssystem. Men vems är ansvaret att se till att man ska ha en bred överenskommelse? Det måste åligga oss alla oavsett om vi tillhör Alliansen, de rödgröna eller Sverigedemokraterna.
I förra veckans debatt sade Erik Almqvist från Sverigedemokraterna - jag läser innantill från protokollet för att ingen ska tro att jag vänder och vrider på orden på egen hand:
"Är det några som inte har visat att man har en förmåga att ta ansvar, söka brett stöd och förankra sina förslag hos majoriteten så är det just regeringspartierna, och nu anklagar man majoriteten för att inte göra det."
Då menade han den majoritet som var då.
Vidare säger han: "Är det några som ska ta ansvar är det framför allt regeringspartierna som har ett särskilt ansvar att söka stöd för sin politik."
Det gjorde vi eftersom vi trodde på de rödgröna och Sverigedemokraterna. Därför återremitterade vi ärendet för att möjliggöra för er att göra en bredare remissgenomgång och få era förslag genomlysta på ett bättre sätt. Det är två förslag som kommer från oppositionen och de rödgröna. Vi från Alliansen har sex förslag. Men ni vågade inte belysa era två förslag mer genomgående, utan ni avslog vår invit i går att göra en bredare överenskommelse.
Det är inte på något sätt så att det beslut som vi fattade i förra veckan och det förslag som ni har från oppositionen skulle hjälpa dem som är sjuka och behöver stöd snabbare än de förslag som vi har från Alliansen - tvärtom. Förmodligen kommer detta att försena, vilket jag beklagar. Men vi från Centerpartiet och Alliansen ska göra allt vi kan för att människor ska få hjälp och stöd så fort som möjligt.
Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Den reform vi genomförde 2008 var bra, men den behöver förbättras, och det har vi sett med all önskvärd tydlighet. Jag och Centerpartiet har krävt att vi skulle göra dessa förändringar snabbare. Men jag är glad över den utredning som vi har gjort, den breda remissomgång som vi har haft och de förslag som har kommit fram. Vi hörde nyss att remisstiden går ut i dag.
Jag har läst svaren från 35 remissinstanser. Av dem är 18 odelat positiva till våra förslag. 11 av dem är blandade, kan man säga. De ser positiva saker och har synpunkter på vissa saker som kan förbättras. 6 av dem är negativa.
Mina vänner! Detta talar för att de förslag som vi har kommit med är väl genomarbetade till skillnad från de förslag som man nu ska försöka driva igenom från Sverigedemokraterna och de rödgröna.
Det som ni i oppositionen trycker på är rehabilitering. Rehabilitering är viktig, och den ska sättas in snabbare, säger ni. Ja, det tycker vi från Alliansens sida också. Jag undrar bara var i era två förslag som det framgår att rehabilitering är någonting som ni ska satsa på.
Jag och Centern har medverkat till att Alliansen nu föreslår att människor ska få börja sin rehabilitering mycket tidigare än efter två och ett halvt år. Det betyder att man fortare kan se vilka möjligheter en person har att återgå i arbete och då sätta in resurserna. Dessutom får denna person behålla sin sjukpenning under den tiden.
Det andra och inte minst viktiga är att man på ett tidigt stadium kan upptäcka att denna person inte har någon arbetsförmåga. Alltså ska denna person få sitt ekonomiska stöd och sin trygghet för att inte behöva oroas över vad som ska hända efter två och ett halvt år.
De remissinstanser som behandlar det som vi har skrivit och föreslagit säger - ni har inte gett remissinstanserna en chans till det - att det är viktigt att man utvecklar rehabiliteringen. Det vill vi medverka till, bland annat att företagshälsovården får en större möjlighet att agera och också att ett kunskapscentrum, eller en myndighet för rehabilitering, ska införas.
Lennart Levi, tidigare riksdagsledamot för Centerpartiet, och jag medverkade till att det bildades ett rehabiliteringsråd för ett par år sedan som har föreslagit att rehabiliteringen ska vidareutvecklas.
Ett annat viktigt svar i denna av Alliansen föreslagna remissgenomgång kom från Svenska kyrkan som inte var en ordinarie remissinstans utan som på eget bevåg medverkade. Svenska kyrkan har haft många synpunkter på denna reform och när det gäller de människor som faktiskt har kommit i kläm. Svenska kyrkan säger i sin korta skrivning att bemötandet och att man inte ska behöva vänta på besked är viktigt. Det är precis det som vi vill medverka till. Men var har ni från Sverigedemokraterna och de rödgröna i era förslag tagit med detta?
Nu undrar jag, Centerpartiet och Alliansen: Hur tänker ni förhålla er till våra sex förslag? Tänker ni behandla dem som vanligt och ta fram allt det negativa, eller tänker ni visa att ni är seriösa och att ni vill hjälpa de människor som är sjuka och som har kommit i kläm? Tänker ni medverka till och samarbeta för att under hösten få fram det allra bästa förslaget som ska träda i kraft den 1 januari 2012? Jag måste vara uppriktig och säga att det är jätteviktigt att vi får besked om det - inte vi här utan människor som är beroende av att ha en trygghet.
Jag hoppas nu, herr talman, att oppositionen tar sitt ansvar och verkligen medverkar till att de sjuka som inte har arbetsförmåga får känna trygghet i att få sin ersättning och att de som har arbetsförmåga får en ärlig chans att komma tillbaka till arbetslivet igen. Det är för mig oerhört viktigt.
(Applåder)
I detta anförande instämde Fredrick Federley och Anders Flanking (båda C), Mikael Cederbratt, Gunilla Nordgren och Lars-Arne Staxäng (alla M) samt Ulf Nilsson (FP).