Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det känns inte alltför motiverat att stå här i dag och föra samma debatt som för en vecka sedan, för att landa i samma slutsatser som då, detta till miljonkostnader för skattebetalarna. Det är dock, som sagt, regeringens val.
Jag vill tacka de rödgröna för god samverkan kring ett par mycket viktiga reformer gällande sjukförsäkringen. Det gäller kanske framför allt en förbättrad ersättningsnivå för de nollklassade. Det är en särskilt angelägen reform inte minst i ljuset av det som framkommit de senaste dagarna, nämligen att regeringen trots vetskap om hur de nya reglerna skulle drabba utsatta och sjuka grupper valde att införa dem 2009.
Gunnar Axén talar om dagens initiativ som ett hyckleri från oppositionen för att vi snabbt vill få till förbättringar i sjukförsäkringen. Om det är något som är ett hyckleri är det sättet på vilket regeringen genomför försämringar. Regeringen vet att det får oacceptabla konsekvenser för vissa grupper, och ändå genomför man förändringarna. Under flera år mörkar man att man har den vetskapen, och i riksdagens talarstol samt inför journalister och tv-kameror talar man om konsekvenserna som "oväntade", vilket de uppenbarligen inte var. Det är hyckleri.
Gunnar Axén och flera andra alliansföreträdare talar om dagens initiativ som om det står i motsats till ett paket med regeringsförslag. Det är helt fel. Regeringen har hittills under mandatperioden inte kommit med några som helst förslag på dessa områden för att förbättra sjukförsäkringen. Man har talat om att det ska komma förslag till förbättringar. Först skulle de komma under vintern, sedan sköt man på det till vårvintern och därefter till våren. Nu står vi här mitt i sommaren, drygt en vecka efter att riksdagen egentligen skulle ha stängt för sommaren, och vi har fortfarande inte sett några förslag från regeringen. Det finns bara en uppsättning förslag, nämligen de två förslagen i dagens utskottsinitiativ. När regeringen behagar komma in med förslag till förbättringar av sjukförsäkringen kommer vi naturligtvis att ta ställning till dem då - om de nu kommer; det återstår att se.
Jag vill också tacka Alliansen för att de hjälpt oss sverigedemokrater att stoppa de rödgrönas ambition att urholka grunden för en progressiv sjukförsäkring som uppmuntrar till rehabilitering och återgång till arbetsmarknaden. Det hade de facto blivit konsekvensen av det tredje förslaget i det initiativ som kom från de rödgröna. Där vill man mer eller mindre återgå till de gamla regelverken.
Tack vare att Alliansen stötte oss sverigedemokrater i den frågan insåg de rödgröna att de inte fick majoritet. De backade från sitt eget förslag för att i stället ansluta sig till Sverigedemokraternas linje. Det är därför vi står här i dag med två väldigt bra förslag - inte några omfattande förändringar men ändå mycket viktiga förändringar för vissa grupper som finns inom sjukförsäkringen.
Men nu vänder jag mig återigen till er i Alliansen: Ni måste lära er att ta regeringsansvar! Ni måste lära er att söka stöd för er politik, söka få majoritet, så att ni kan uppnå något slags kontinuitet och långsiktighet i det politiska arbetet och i styret av Sverige!
Vi har hittills inte sett några som helst samtal i vare sig sjukförsäkringsfrågan eller några andra frågor. I stället har man suttit här i kammaren, tryckt på knappen, hållit för ögonen, blundat och hoppats på att oppositionspartierna ska rösta med och sluta driva egen politik. Man har lämnat besluten i riksdagen vind för våg.
Departementspromemorian har vi inte hört någonting om från regeringens sida. Om det nu är så som Solveig Zander med flera säger - att man vill ha en bred överenskommelse, en bred politisk diskussion för att komma fram till gemensamma förändringar - borde man såklart ha hört av sig till oss redan i höstas eller vintras eller under våren eller åtminstone när man lanserade några av de förslag som kommer att komma med departementspromemorian. Men ingenting har vi hört. Det är inte att ta ansvar.
Ni måste lära er: Det är regeringen som styr, men det är inte regeringen som bestämmer, när nu regeringen är i minoritet, utan då är det riksdagen som bestämmer.
Faktum är - det säger lite om regeringens prioriteringar - att de enda gånger under den här mandatperioden då man har sökt ett brett stöd för att få majoritet för sin politik, de enda två politiska områden som man har tyckt vara högt prioriterade har gällt
1.att reformera världens kanske mest ansvarslösa invandringspolitik till att bli ännu mer ansvarslös, där man har sökt stöd från Miljöpartiet för en ökad massinvandring
2.att söka stöd från alla de rödgröna partierna inklusive Vänsterpartiet för ett anfallskrig mot Libyen.
Det säger någonting om regeringens prioriteringar: Det är angeläget att söka stöd för anfallskrig mot ett nordafrikanskt land, det är angeläget att öka en redan ansvarslös massinvandring, men det är inte angeläget att söka stöd för en fungerande sjukförsäkring, för jobbpolitik eller för skola, vård och omsorg. Alla de andra förslagen har man lämnat vind för våg.
Det är på grund av den passiva regeringen, som inte tar ansvar, som oppositionen nödgas ta egna initiativ för att få till stånd förbättringar - inte om ett eller kanske två år eller kanske aldrig någonsin, så länge man kan mörka de faktiska konsekvenserna av de egna reformerna, utan här och nu, för att få förslag här och nu som kan implementeras redan till årsskiftet.
Det är därför som jag med stolthet, herr talman, i dag kommer att trycka på knappen för förbättringar för de sjuka i Sverige.
I detta anförande instämde William Petzäll och Björn Söder (båda SD).