Herr talman! När det blev regeringsskifte 2006 stod sjukförsäkringen högt på dagordningen. Då hade vi en situation där allt fler människor lämnade arbetslivet och blev kvar utanför. Ungefär 750 000 människor var långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. Det var människor med dålig rygg som valde att förtidspensioneras i stället för att riskera att bli helt utan ersättning om de försökte jobba. Det var unga arbetslösa och deprimerade människor som långtidssjukskrevs och gick över till förtidspension, och det var alla andra som gick och hopplöst väntade - i månader eller år - på att få rehabilitering.
De rödgröna har nu gjort ett nummer av att kritisera den nya sjukförsäkringen. Jag är övertygad om att kritiken på sikt kommer att blekna. Jag tror att den här sjukförsäkringsreformen kommer att räknas som en av de viktigare och bästa sociala reformerna från 2000-talets början.
År 2006 for många människor illa i ett hopplöst system. Det var därför viktigt att göra något radikalt för att stoppa utsorteringen av människor. Det hade inte, som en del hävdar, varit bättre att vänta. Det hade tvärtom varit riktigt dåligt och hänsynslöst att inte reformera sjukförsäkringen. Nu kan vi se att allt fler människor hittar vägar tillbaka och att sjukskrivningstiderna har minskat rejält. Vi vet att det i den nya sjukförsäkringen finns tidsgränser för när en individuell prövning av arbetsförmågan ska genomföras. Att det är bra att ha tydliga tidsgränser i sjukförsäkringen var många överens om 2006, bland andra Anna Hedborg, före detta socialdemokratisk socialförsäkringsminister som ledde en utredning om detta.
Sedan 2006 har antalet förtidspensionärer i Sverige minskat med 100 000. Människor fastnar inte längre i långa passiva sjukskrivningar. Dessutom ger Alliansens miljardsatsningar på rehabilitering människor goda möjligheter att bli friska och komma tillbaka i arbetslivet. De omotiverade skillnaderna mellan olika landsdelar i Sverige är nästan helt borta, och sjukskrivning används inte längre som ett sätt att dölja arbetslöshet.
I alla reformer upptäcker man förr eller senare luckor eller brister som behöver rättas till. Det får aldrig vara en ursäkt att det bara är några få människor som drabbas. Även om bara några enstaka människor behandlas orättvist är det viktigt att försöka göra något för att rätta till det.
Förra året började en diskussion om att eventuellt göra vissa justeringar i sjukförsäkringen. Från Folkpartiets sida drev vi att det borde finnas flera möjligheter att stanna kvar i sjukförsäkringen efter den bortre tidsgränsen, och vi uppmärksammade att enstaka människor verkade drabbas orättvist av låga ersättningsnivåer.
Regeringens arbetsgrupp gjorde en översyn som resulterade i ett antal förslag från regeringen. De förslagen är nu ute på remiss. Regeringens omfattande förslag till justeringar är ett resultat av samarbete och diskussioner mellan Alliansens samtliga partier. Det har varit ett bra samarbete. Vi i Folkpartiet tycker att våra förslag har blivit väl tillgodosedda i detta arbete.
Regeringens förslag till kompletteringar i sjukförsäkringen har, som sagt, skickats ut till ett femtiotal remissinstanser; remisstiden går ut i dag den 1 juli. De allra flesta har redan skickat in sina svar, och en klar majoritet är övervägande positiva till regeringens förslag.
Jag ska helt kort räkna upp de punkter som ingår i regeringens förslag som nu är på väg att komma i höstpropositionen.
Man föreslår en utökning av antalet undantag för den bortre tidsgränsen. Fler människor ska kunna fortsätta att ha sjukpeng i stället för att arbetspröva. Man föreslår en särskild sjukpeng och ett särskilt bostadsstöd för dem som saknar sjukpenninggrundande inkomst, så kallade nollklassade. Man föreslår förstärkta insatser för återgång till arbete och möjlighet till arbetsinriktad rehabilitering tidigare och med samma ersättning som när människor är sjukskrivna. Man föreslår förstärkt samarbete mellan myndigheterna Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och nya resurser till Arbetsförmedlingen med fler platser för personer med nedsatt arbetsförmåga.
Departementspromemorian som föreslår ett antal förbättringar är ute på remiss. Redan i vårpropositionen meddelade regeringen riksdagen att man tänker komma tillbaka med förslag till förändringar.
Herr talman! I detta läge, när ett seriöst arbete är på gång, begär de rödgröna tillsammans med Sverigedemokraterna ett utskottsinitiativ om två av de frågor som redan finns i regeringens förslag. Det är inte seriöst och trovärdigt, och det är inte till glädje för de människor som berörs av sjukförsäkringen.
Det utskottsinitiativ som vi ska ta ställning till i dag handlar alltså om två saker. Den första är att det ska vara en annan ersättningsmodell för dem som är nollklassade. Den andra är att den nuvarande formuleringen att arbetsförmågan ska prövas mot den reguljära arbetsmarknaden ska bytas ut och att man i stället ska prövas mot den normala arbetsmarknaden.
De två myndigheter - Inspektionen för socialförsäkringen och Försäkringskassan - som har fått två dygn på sig att yttra sig om förslaget vågar inte säga hur förslagen skulle påverka människor eller vad de skulle kosta staten. Finansdepartementet har räknat på det och säger att det skulle kunna kosta några miljarder i extra statsutgifter beroende på hur man tolkar förslaget.
Oppositionens enda konkreta förslag är den nya sjukpenningen för nollklassade. Regeringen föreslår en klar förbättring för dem som inte har en sjukpenninggrundande inkomst. Regeringen föreslår en ny grundpeng, kombinerad med bostadsstöd som tar hänsyn till försörjningsbördan.
Remissinstanserna - dessa två myndigheter - säger att det är omöjligt att räkna ut vilka som vinner respektive förlorar på oppositionens eller regeringens förslag.
Samma sak är det när det gäller den nygamla formuleringen om att människor ska prövas mot normalt förekommande arbeten. Försäkringskassan säger att det är oklart om det kommer att innebära generösare eller mer restriktiva beslut om att få behålla sjukpenning.
Oavsett vad man tycker om detaljerna i oppositionens förslag kan vi konstatera att ingen riktigt vet hur det skulle påverka människor.
Herr talman! För mig verkar det helt meningslöst att skicka ett utskottsinitiativ på så oklara grunder till regeringen, särskilt som det finns ett regeringsförslag som just nu behandlas och som innehåller mycket mer och är mer omfattande än oppositionens förslag.
Alliansen och regeringen kommer naturligtvis att lyssna på remissinstanserna och kanske justera en del av dessa förslag beroende på vilka kommentarer som har kommit in från det femtiotal remissinstanser som har fått yttra sig om regeringens förslag. Det är ett seriöst arbete. Det är mer än vad man kan säga om Sverigedemokraterna och de rödgröna i denna fråga. Vilket är viktigast för er egentligen? Är det att förbättra sjukförsäkringen eller är det att plocka hem en röstvinst tillsammans med Sverigedemokraterna?
Nu har vi ett förslag till utskottsinitiativ. Vi vet inte hur mycket det kostar, vi vet inte hur människorna kommer att påverkas av det och vi vet över huvud taget inte vad det kommer att innebära i verkligheten. Av den anledningen ser jag inget skäl att göra något annat än att yrka avslag på förslaget till utskottsinitiativ och bifall till reservationen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Roger Haddad och Ismail Kamil (båda FP), Mikael Cederbratt, Gunilla Nordgren och Lars-Arne Staxäng (alla M) samt Solveig Zander (C).