Herr talman! Nu står vi då här igen i denna kammare och debatterar sjukförsäkringen som så många gånger förr. Till vilken nytta har beslutet fördröjts en vecka? Inte har människor blivit friskare för det. Inte har människor fått större hopp och tilltro till att det finns en sjukförsäkring som fungerar när man behöver den.
Faktum är att regeringen inte har återkommit till riksdagen med några förslag trots löften i höstas från socialförsäkringsminister Ulf Kristersson att återkomma med förslag. Först hette det att man skulle återkomma till vårvintern och sedan till våren. Nu är det sommar, och regeringen har ännu inte lagt fram något förslag.
En skrivelse kom den 25 maj. Det var en så kallad departementsskrivelse. Men ännu vet inte vi riksdagsledamöter om det blir något förslag av den och om det kommer någon proposition i höst.
Beslutet i dag handlar om ett utskottsinitiativ med två förslag. Detta ska inte ställas emot en departementsskrivelse, utan det handlar om just dessa två konkreta förslag. Förslagen är ett uppdrag till regeringen om förändring. Vi som riksdagsledamöter kan fatta beslut om att uppdra detta till regeringen.
Det har blivit alltmer uppenbart att regeringen Reinfeldts modell med hårdare regler för sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar har resulterat i att allt fler står utanför trygghetssystemen.
Många sjuka och arbetslösa måste i stället söka försörjningsstöd från kommunen. Andra står helt utan stöd.
Ekot
rapporterar att minst 700 personer står helt utan ersättning trots att de har läkarintyg som säger att de inte kan arbeta. De har blivit vad som kallas för nollklassade. Det är ett stort misslyckande för politiken i ett rikt land som Sverige. Men är det egentligen ett misslyckande, eller är det medvetet? Man kan undra.
I går presenterade Göteborgs-Posten ett pm från Socialdepartementet som visar att regeringen kände till att de nya sjukreglerna skulle kunna skapa problem, men körde över ministern som ville rätta till dem.
Det sorgligaste i hela denna soppa är alla de människor som har drabbats av otaliga turer och regelförändringar i sjukförsäkringen. Men detta har också inneburit problem för Försäkringskassan. Jag minns den hearing vi hade i riksdagen i april 2008 inför beslutet, då dåvarande chefen för Försäkringskassan Curt Malmborg sade: Det kommer att innebära problem om ni genomdriver denna reform så snabbt eftersom vi står mitt uppe i en omorganisation av Försäkringskassan för att göra
en
statlig myndighet av 25 regionala.
Regeringen lyssnade inte. Regeringen drev igenom förändringarna. Nu vet vi att Försäkringskassan har jättesvårt att få sin budget att gå ihop - precis det som man varnade för.
Miljöpartiet har under denna tid arbetat hårt för att förhindra de värsta smällarna för människor vars trygghet dras undan. Vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i arbetsmarknadsutskottet och i socialförsäkringsutskottet under det senaste året medverkat till initiativ för att genom riksdagen förmå regeringen att stoppa de värsta effekterna av utförsäkringspolitiken.
Det initiativ som vi rödgröna lade fram den 7 juni i socialförsäkringsutskottet handlar om tre konkreta förslag.
Det första är att stoppa utförsäkringarna genom att de som prövar arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen ska vara kvar i sjukförsäkringen. Det andra är att förbättra villkoren för de nollklassade. Det tredje är att förändra prövningen av människors arbetsförmåga så att de inte längre prövas mot en fiktiv arbetsmarknad.
Vi har inte fått gehör för att stoppa utförsäkringarna. Men de två andra punkterna finns det majoritet för i riksdagen, och det fanns det även i förra veckan då Moderaterna begärde återremiss.
Men har då de partier som ville ha återremissen tagit några initiativ under den vecka som har gått för att skapa dialog? Svar nej. Och det har inte saknats möjligheter. Vi är flera ledamöter som har varit på resa med Parlamentariska socialförsäkringsutredningen och där träffat varandra. Men några initiativ har inte tagits.
Under denna tid har 6 000 svårt sjuka människor på grund av ändrade regler blivit nollklassade. De har inte kunnat arbeta. De har blivit utförsäkrade eftersom reglerna säger att de ska till Arbetsförmedlingen när tidsgränsen har passerats. Samma personer kan efter tre månader hos Arbetsförmedlingen få komma tillbaka till sjukförsäkringen när det har visat sig att de inte har kunnat tillgodogöra sig någon aktivitet hos Arbetsförmedlingen eftersom de har så pass nedsatt arbetsförmåga. Men då har de blivit nollklassade. Det går inte att säga: Tänkte inte på det! Regeringen kände till konsekvenserna. Ändå drev man igenom regeländringarna. Protesterna växer och växer. Men det utlovade förslaget från minister Kristersson dröjer.
I juni 2010 fick jag ett mejl av en tjej som hade blivit utförsäkrad och som berättade om sin historia. Häromdagen skrev hon till mig igen. Hon hade överklagat till förvaltningsrätten, som några hade uppmanat henne att göra - men utan resultat. Nu lever hon och hennes son på socialbidrag. Han är ett av alla dessa fattiga barn.
Hon skriver: Alliansens sjukförsäkringspolitik har totalt raserat mitt liv. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare. Ska man som funktionshindrad leva på socialbidrag resten av livet utan möjlighet att få den hjälp man behöver för att man har hamnat utanför ett system som inte ens var klart när man beslutade om det 2008?
Regeringen skissar i sin skrivelse på en ny ersättningsform som är väsentligt lägre än tidigare sjukersättning, det vill säga 223 kronor per dag och i samma nivå som den lägsta ersättningen i arbetslivsintroduktionen.
Det vi, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern, föreslår är att dessa personer ska få en ersättning i nivå med den de hade tidigare, när de hade sjukersättning. Det är en nödbroms för att inte fler ska kastas in i det verkliga utanförskapet och nollklassas. Det är varken värdigt eller acceptabelt att det är så i vårt land. Ingen har valt att bli svårt sjuk.
Visst finns det grupper som aldrig har haft någon sjukersättning och sådana som kommer in i systemet som nya och blir nollklassade. Som tidigare togs upp i debatten omfattas inte alla av detta förslag. Det stämmer. Men vi måste fortsätta att jobba för detta, och Miljöpartiet kommer att driva på för att det ska finnas ett golv i både sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Det kommer vi att ta upp i Parlamentariska socialförsäkringsutredningen.
Det är självklart att den som kan jobba också ska göra det. Men det är lika självklart att det inte går att sätta tidsgränser för hur länge sjukdomar varar. Däremot kan man sätta tidsgränser för när människor ska tillförsäkras stöd och rätt till rehabilitering. Vi har därför velat införa rätt för sjukskrivna att få tillgång till arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen och samtidigt behålla sin sjukpenning så länge man inte har någon arbetsförmåga. Arbetsförmedlingen kan då koncentrera sig på den som efter rehabilitering har möjlighet att komma tillbaka till jobb. Det är ett effektivt sätt att arbeta. Tyvärr fanns det inte stöd för detta förslag i utskottet, utan utförsäkringarna kommer att fortsätta.
Vidare anser vi att prövning av arbetsförmågan, som görs efter 180 dagars sjukskrivning, av rättssäkerhetsskäl och i avvaktan på en långsiktig lösning behöver ändras till hur det var tidigare. Den prövning som görs i dag sker mot en i det närmaste fiktiv arbetsmarknad, vilket får stora konsekvenser bland annat för människor som klarar ett arbete på deltid. Det finns människor som känt sig tvungna att säga upp sin deltidsanställning för att söka ett arbete på heltid, ett arbete som inte finns, och alltså gått ut i öppen arbetslöshet.
Två av de tre punkter som vi rödgröna har lagt fram har riksdagen nu att ta ställning till. Sverigedemokraterna följde Moderaternas linje på en punkt, vilket innebär att människor fortsätter att utförsäkras och bollas mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Men de två punkter vi i dag har att ta ställning till är i alla fall ett steg framåt.
Inspektionen för socialförsäkringen, som är tillsynsmyndighet, pekar visserligen på den punkt som vi lyft fram men inte fått igenom, och skriver i sitt remissvar att "handläggarna uppfattar att de försäkrade i samband med arbetslivsintroduktionen lägger ner mycket fokus och tid på att försöka utröna sin fortsatta ekonomiska situation och detta tar kraft ifrån att diskutera och planera hur arbetslivsintroduktionen med Arbetsförmedlingens hjälp ska utformas. Därmed kan antas att det är av vikt att den försäkrades ersättningssituation är tydlig så att den försäkrade tillgodogör sig arbetslivsintroduktionen på bästa sätt."
Ja, ekonomisk och social trygghet är en grundläggande faktor för hälsa. Det har vi i kammaren egentligen varit överens om. När vi våren 2008 fattade beslut om folkhälsopolitiken fanns ett målområde som riksdagen var överens om, nämligen målområdet Ekonomisk och social trygghet. Det handlar om mål för att uppnå en bättre folkhälsa. Det tycks regeringen ha glömt bort.
Sedan regeringen införde ändrade regler i sjukförsäkringen har många utförsäkrats. Det är människor av kött och blod som skulle vilja jobba om de bara kunde. Det är föräldrar som till sina barn nu måste säga: Sorry, jag har inte råd att köpa några nya skor till dig i sommar. Det är ungdomar som likt Hanna Fredriksson jobbar extra parallellt med gymnasiestudierna för att hjälpa sin mamma som är utförsäkrad.
Vi har i inledningen av debatten hört moderater med stödpartier diskutera formfrågor i stället för att erkänna att sjukförsäkringen inte fungerar. Lägg formaliasnacket åt sidan! Se att det är människor det handlar om! Det handlar om människor som när de blev sjuka fick en tillfällig sjukersättning där det fanns en grundnivå som nu har ryckts undan. De ska nu söka jobb hos Arbetsförmedlingen i konkurrens med alla andra som nyligen arbetat och har färska utbildningar. Till en början får de gå arbetslivsintroduktionen även om de mår dåligt. Över hälften av dem som började i arbetslivsintroduktionen har åter blivit sjukskrivna - många utan rätt till ersättning; de har alltså blivit nollklassade.
Det förslag vi lägger fram i dag handlar om dem som fanns i försäkringen och hade ersättning men för vilka benen slogs undan. När människor blev av med sjukersättningen förlorade de också rätten till bostadsbidrag. Det som regeringspartierna här kallar nytt är egentligen en återgång till tidigare regler men på en betydligt lägre nivå.
Ett exempel är en person som var studerande men blev sjuk. Han är en av alla dem som fått tidsbegränsad sjukersättning på garantinivån 8 500 kronor samt bostadstillägg på 4 000 kronor för personer med sjukersättning. Han miste båda dessa ersättningar. Han fick i stället en lägstaersättning på 3 500 kronor efter skatt. Nu tänker ni från regeringspartierna på det förslag som redovisats på DN Debatt, men det finns faktiskt inte något förslag i riksdagen ännu. Den skiss som presenteras i DN visar dessutom endast på förändringar på marginalen. Man sätter plåster på ett i grunden sjukt system.
Även om regeringen slår sig för bröstet om sin stora sjukförsäkringsreform och tycker att den i grunden är bra visar fakta på en annan bild. Statistiken visar att sjukskrivningarna började minska från 2003. Det är inte okej att offra människor på vägen till en bättre sjukförsäkring. Det är uppenbart för alla att människor inte känner tilltro till den sjukförsäkring vi nu har. Rehabkedjan leder inte till färre sjukdagar, vilket nyligen visats i en avhandling från Karolinska Institutet.
Många organisationer och enskilda personer har kritiserat regeringens sjukförsäkringsreform, men regeringen vill inte lyssna. Det är sorgligt att Moderaterna och kompani inte inser det parlamentariska läget. Ni har inte majoritet i riksdagen. Hur ska ni kunna lägga fram förslag i höst när ni inte har majoritet? Eller räknar ni med att få passivt stöd av någon annan?
Miljöpartiet vill inte vänta med att ge regeringen i uppdrag att göra ändringar. Därför har vi i de rödgröna partierna tillsammans tagit utskottsinitiativ som kammaren nu äntligen får ta ställning till.
Lägg ned prestigen! Inse att denna nödbroms är
ett
steg som vi nu uppdrar åt regeringen att göra någonting med. Sjukförsäkringen behöver reformeras i grunden. Det behövs en sjukförsäkring som man kan lita på och som ger rehabilitering tillbaka i arbete samt ekonomisk trygghet under tiden. Det är inte bra bara för den enskilde individen. Det är också bra för samhällsutvecklingen.
Vi måste våga tänkta nytt. Det går inte att lappa och laga ett i grunden sjukt system. Miljöpartiet ser att många människor far illa i sjukförsäkringssystemet och bollas mellan sjukförsäkring och a-kassa och mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Därför vill vi se en modernisering av hela försäkringen, det vi kallar arbetslivstrygghet.
I dag har vi att ta ställning till två konkreta förslag. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet så att riksdagen äntligen kan ge uppdrag till regeringen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Agneta Luttropp (MP).