Herr talman! 1982 beslutade riksdagen att
regeringen varje år skulle lämna en orientering av
läget inom JAS-projektet. Så har också skett. Varje
år har regeringen i budgetpropositionerna lämnat
en redogörelse till riksdagens ledamöter.
Därutöver har försvarsutskottet löpande tagit del
av den omfattande process som JAS-projektet
faktiskt är. Så har det varit ända fram t.o.m.
föregående året. Nu i vår har denna tingens ordning
ändrats. Vi tvingas i dag konstatera att regeringen
icke har uppfyllt riksdagens beslut.
Regeringens JAS-skrivelse, som utskottet nu har
behandlat, svarar på intet sätt upp mot de krav på
innehåll som riksdagen faktiskt har fastställt.
Regeringen skall redovisa projektet JAS, inte som
nu är fallet bara utvecklingen av själva flygplanet.
För att riksdagen skall kunna bedöma läget i
projektet måste naturligtvis de ekonomiska
förutsättningarna redovisas, precis som Sture
Ericson här har redogjort för. Men med projektet
JAS avses allt som ingår i att skapa ett nytt
stridsflygplanssystem. Där är naturligtvis de
beväpningssystem som vi väljer av största
betydelse. Det är beväpningen som ger Gripen
multirollkapacitet, som gör att det blir JAS, dvs.
jakt-, attack- och spaningsplan. Om detta nämns
inte ett ord i regeringens skrivelse, trots att vi nu i
enlighet med försvarsbeslutet står inför ett beslut
om anskaffning av en radarjaktrobot, ett beslut om
hur effektivt JAS blir i rollen som jaktplan, ett
beslut som är av vital betydelse för vår
luftförsvarsförmåga men som också får viktiga
konsekvenser på flera andra områden.
Chefen för flygvapnet har redogjort i
försvarsutskottet för de planeringsmässiga
konsekvenser som bristerna i
valutakompensationssystemet kan få. Han säger att
det kan bli nödvändigt att lyfta ut projekt som
anskaffning av radarjaktrobot med spaningskapsel
och varningsutrustning. Så kan man naturligtvis
inte göra. Att så hantera frågor om anskaffning av
system som tar flera år från beslut till dess de finns
i krigsorganisationen är helt orimligt.
Valet av radarjaktrobot är naturligtvis också en
utrikespolitisk fråga. Det är en stor order. Men det
är också ett avgörande där vi har att ta ställning till
om vi vill delta i den europeiska
industriutvecklingen eller om vi väljer att göra JAS-
systemet ännu litet mera amerikanskt. För vår egen
försvarsindustri är detta naturligtvis ett strategiskt
beslut. Det är inte överdrivet att påstå att det beslut
vi fattar avgör om vi på sikt kan bibehålla viktig
högteknologisk kompetens här i Sverige, en
kompetens som vi i försvarsbeslutet av många skäl
har prioriterat. Man kan nämna de
säkerhetspolitiska och de strategiska.
Jag har försökt skissera hur betydelsefullt beslutet
om anskaffning av radarjaktrobot faktiskt är. Mot
denna bakgrund ter det sig utomordentligt märkligt
att regeringen isolerar sig från riksdagen och från
riksdagens stöd. Vi har i försvarsutskottet vid två
tillfällen tydligt och klart talat om hur vi vill att
denna fråga skall behandlas. Så har också riksdagen
beslutat: Utskottet anser att beväpningen av
JAS 39 med radarjaktrobot är en fråga av sådan
principiell natur som riksdagen vid sin senaste
behandling av regeringens redovisning av läget i
JAS-projektet sagt sig vilja ha ett inflytande över.
Utskottet utgår således från att regeringen
återkommer i ärendet.
Eftersom valet av radarjaktrobot har en sådan
dignitet borde det vara självklart att söka en bred
politisk enighet. Vi har ett genuint intresse av att
fullfölja precis den prioritering som vi stod bakom
vid försvarsbeslutet, att prioritera
luftförsvarskapaciteten. Vi ser regeringens
handlande som ett hot mot möjligheten att faktiskt
skapa ett mycket gott framtida luftförsvar där
JAS 39 Gripens kapacitet faktiskt är
grundläggande, kompletterad med god
luftvärnskapacitet.
Avslutningsvis vill jag säga att jag utgår från att
regeringen, precis som Arne Andersson sade,
återkommer till riksdagen och därmed följer dess
beslut. Någon annan tingens ordning ter sig helt
ansvarslös. I för landet så viktiga frågor borde det
vara en självklarhet för varje ansvarsfull regering
att söka största möjliga samförstånd. I grunden
bygger det på öppenhet och förtroende för att vi
strävar efter bästa möjliga förmåga för det svenska
försvaret att fylla sin uppgift. Det är därför märkligt
att majoriteten i försvarsutskottet valde att delvis
spela med i det mörkläggningsspel som regeringen
håller på med. Om nu regeringen väljer att
negligera riksdagens uttryckliga beslut om en
ordentlig redogörelse för JAS-projektet i dess
helhet, borde samtliga ledamöter i
försvarsutskottet bli lika upprörda som vi
socialdemokrater och använda det goda omdöme
som de vanligen visar för att skapa den nödvändiga
stabilitet som så innerligt behövs för JAS-
projektet.
Herr talman! Nog måste Arne Andersson korrigera
sig på en punkt. Han säger att regeringen har valt
att begränsa informationen till riksdagen. Då har
regeringen gjort fel. Det valet har inte regeringen.
Riksdagen har talat om vilken information man vill
ha och på vilket sätt. Riksdagen har beslutat om att
informationen årligen om JAS-projektet skall vara
komplett och genomgripande.
Jag instämmer i övrigt i Sture Ericsons anförande
och yrkar bifall till vår reservation.