Herr talman! Det förhållandet att försvarsutskottet
och riksdagen får återkommande redogörelser för
ett enkilt industriprojekt är naturligtvis ovanligt.
I detta fall markerar emellertid det förhållandet
riksdagens viktning av projektet JAS 39, liksom
naturligtvis projektets betydelse för
försvarsmakten. JAS 39 är dessutom en av de
största industripolitiska satsningar som över huvud
taget har gjorts i vårt land, och den har betydande
teknikspridningseffekter.
Ibland vore det en fördel om vi i debatten något
bättre höll isär begreppen. Det handlar om
flygplanet, dvs. vapenbäraren, och systemet JAS.
Flygplanet är ytterst avancerat och ligger på
teknikens absoluta framkant i världen. Det ligger så
långt fram avseende prestanda att vi måhända är
vid gränsen för var människa och prestanda förmår
umgås.
Flygplanet är ändå bara en del i JAS-systemet, som
i sig inte att förglömma också rymmer beväpning.
Regeringens skrivelse, som vi nu behandlar, berör
huvudsakligen flygplanet. Detta har kritiserats av
Sture Ericson. Det kan rent av finnas skäl att
kritisera, men det kan också finnas skäl att göra
som regeringen har valt att göra. Haveriet i augusti
förra året har varit en så dominerande händelse,
med en haverikommission och med en särskild
JAS-kommission, att regeringen valt att stanna vid
redovisningen av detta i sin skrivelse till riksdagen.
Med anledning härav har försvarsutskottet i detta
betänkande framfört att man utgår från att
regeringen fortsättningsvis, i sina årliga
orienteringar, ger en fullständig behandling av
projektet, som att fortlöpande informera utskottet
i viktiga delfrågor såsom om beväpning och
ekonomi.
Under den tid som försvarsutskottet haft
regeringens skrivelse om JAS-projektet för
behandling har det blivit bekant att risk finns för att
priskompensationssystemet för JAS-systemet inte
fullt ut svarar mot förväntningarna om full
kompensation. Oaktat det inte har redovisats i
regeringens skrivelse har utskottet valt att ge sin syn
på detta i betänkandet.
Utskottet är medvetet om att projektets olika
kontrakt i hög grad är tecknade i utländska valutor,
liksom att tillämpningen kan komma i svårigheter
vid så stora valutaförändringar som det nu är fråga
om, främst avseende förhållandet mellan svensk
krona och amerikansk dollar.
Den tvååriga eftersläpningen i kompensationen
kan leda till likviditetssvårigheter under budgetåret
1994/95, konstaterar vi. Utskottet säger att den
effekt för budgetåret 1994/95 som har redovisats
beror på ofullkomligheter i
priskompensationssystemet.
Försvarsdepartementet har meddelat att problemet
studeras. Eventuellt kan det bli fråga om att
utforma ett nytt priskompensationssystem för JAS-
projektet, som anknyter till faktisk prisutveckling
grundat på de ingångna materielkontraktens
valutaklausuler. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen i frågan. Det anser jag vara
tillfredsställande för såväl projektets fullföljande
och välbefinnande som för riksdagens ekonomiska
kontroll. Med andra ord var den utomordentligt
starka kritik som Sture Ericson framförde alldeles
nyss betydande skott över målet, möjligen
tillgodoseende behovet att profilera sig, men det
gagnar inte saken.
Då jag läst den socialdemokratiska reservationen
och nu lyssnat på Sture Ericsons anförande noterar
jag att utskottets majoritet och reservanterna hyser
oro på samma punkter. Det överraskar mig inte att
socialdemokraterna som opppositionsparti finner
det förenligt med sina intressen att höja rösten
något mer än vi andra gör -- sådana är spelets
regler. Däremot måste jag konstatera att det ordval
Sture Ericson lagt sig till med vid de senaste
försvarsdebatterna, så också nu -- utfallen mot
försvarsministern, tal om dödsbo, tal om
bluffmakare -- gör att Sture Ericson står ensam om
de synpunkterna här i kammaren. Vi har behov av
en debatt där vi penetrerar problemet och inte de
stora mäktiga utfallen. Därför får vi fortsätta att
köra två olika linjer. Det är ingen tvekan om vilken
linje som är den seriösa.
Jag har inte i övrigt berört enskildheter i den
socialdemokratiska reservationen, men det kan
finnas anledning att göra det på en enda punkt.
Man påstår i reservationen och kritiserar att
regeringen nonchalerat riksdagen avseende
redovisning om inköp av radarjaktrobot. Jag utgår,
Sture Ericson och andra här i kammaren, med
bestämdhet från att utskottet kommer att
informeras innan ett beslut fattas. Vikten av att det
råder samstämmighet stöder man samfällt i
utskottet. Vi står också bakom den uppfattningen.
Det är ingen specifikt socialdemokratisk produkt.
Till sist ett par ord om meningsyttringen från Jan
Jennehag. Jan Jennehag anför att det
säkerhetspolitiska läget, de ökande kostnaderna
och planets bristande säkerhet sammantaget utgör
skäl för att ompröva projektet. Jag anser inte att
yrkandet från någon av de här tre
utgångspunkterna har relevans.
Herr talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall
till hemställan i försvarsutskottets betänkande.