Herr talman! Ett enhälligt försvarsutskott ger i
betänkandet FöU10 försvarsministern och
regeringen en svidande kritik för allt det som
utelämnats i regeringens skrivelse 1993/94:179 om
JAS-projektet.
I skrivelsen tas bara upp huvudpunkterna i JAS-
kommissionens rapport om haveriet. Om den
utvärderingen råder det ingen oenighet. Vi är också
överens om att möjligheterna att framgångsrikt
genomföra JAS-projektet tekniskt och ekonomiskt
kan bedömas som goda.
Eftersom även regeringspartiernas representanter
står bakom utskottstexten har kritiken mot
bristerna i regeringens skrivelse klätts i hovsam
språkdräkt. I sak är den dock mycket hård.
Försvarsutskottet utgår från att regeringen i
fortsättningen ger en fullständig behandling av
projektet och att den därutöver fortlöpande
informerar riksdagen i viktigare delfrågor, t.ex.
beväpning och ekonomi. Därmed skärps
regeringens rapportskyldighet, som tidigare gällt
den årliga skrivelsen.
Huvudkritiken i den gemensamma
utskottsskrivningen gäller att regeringen inte
redovisat den ekonomiska kris som drabbat
projektet. Nu skriver utskottet att det under
beredningen av regeringens skrivelse ''blivit varse
ekonomiska problem i JAS-projektet''.
Utskottet refererar JAS-kommissionen, som pekat
på en sannolik fördyring fram till år 2002 med 5--6
miljarder. Chefen för flygvapnet har direkt till
utskottet redovisat en bristande kompensation för
valutaförändringar på drygt 700 miljoner under
budgetåret 1994/95 och en total brist under resten
av 90-talet på närmare 4 miljarder.
Detta har regeringen helt enkelt förtigit i sin
skrivelse till riksdagen. Försvarsministern stod
t.o.m. här i talarstolen för några veckor sedan --
den 4 maj -- och förnekade emfatiskt att det fanns
några ekonomiska problem kring JAS-projektet.
Vi som ville ha en sakdiskussion kring
miljardproblemen framställde han med sin vanliga
självförhävelse som okunniga och mindre vetande.
När dessa uttalanden ställs mot det betänkande
som riksdagen nu debatterar framstår
försvarsminister Anders Björck som en
bluffmakare och humbug. Det handlar om ett
medvetet försök att vilseleda riksdagen. Anders
Björck kan inte skylla på att han inte visste. De
militära staberna har vid flera tillfällen under våren
tagit upp frågan skriftligt och muntligt med
departementet.
Men Anders Björck har inte velat ta i frågan. Detta
var det uttalade skälet till att den högsta
militärledningen för en dryg månad sedan vände sig
direkt till riksdagen med sina ekonomiska
bekymmer. Anders Björck, och med honom
eventuellt hela regeringen, trodde tydligen att man
skulle kunna mörklägga denna obehagliga fråga till
efter valet.
Frågans dimensioner framgår av ett uttalande i
Svenska Dagbladet den 24 maj av en hög officer vid
planeringsavdelningen i det militära högkvarteret:
''Försvarsministern är uppenbarligen beredd att
lämna ett begynnande konkursbo efter sig.''
Anders Björck borde naturligtvis ha varit här i dag
för att stå till svars inför riksdagen för de uttalanden
som han gjorde den 4 maj. Men han väljer att smita
undan -- till Gotland sägs det.
Ett enhälligt utskott avrundar sitt betänkande med
tre raka och hårda pekpinnar riktade mot Anders
Björck:
För det första skall regeringen återkomma till
riksdagen med en redovisning av hur JAS-ramen
avses utvecklas.
För det andra skall regeringen lämna förslag om hur
priskompensationssystemet bör förändras samt om
hur planeringssystemet bör anpassas för att
harmonisera med sättet att budgetera.
För det tredje skall regeringen informera riksdagen
om andra delfrågor i projektet, t.ex. om
beväpningen.
I vår reservation talar vi socialdemokrater litet
mera klarspråk än vad regeringspartiernas
representanter i utskottet ville vara med om.
Vi konstaterar att regeringen i fråga om JAS-
projektets finansering har försökt dölja väsentlig
information och att detta skapar onödig
partipolitisk splittring kring vårt största statliga
industriprojekt någonsin. Det är ju ändå riksdagen
som måste ställa upp för att man skall klara av de
finansieringsproblem som har uppstått till följd av
att regeringens ekonomiska politik havererade på
hösten 1992.
Det finns i princip bara två sätt att klara av
problemet. Det ena är att minska utgifterna, och
det andra är att skaffa fram fyra nya miljarder
under 90-talet och ytterligare några under åren
efter sekelskiftet.
Flygvapenchefen har inför utskottet pekat på att
han, om det inte kommer fram nya pengar, måste
lyfta ut väsentliga delar ur JAS-ramen, t.ex.
radarjaktroboten, varnings- och
motmedelsutrustningen och spaningskapseln. Om
man gör så drastiska förändringar blir JAS inte det
bidrag till luftförsvaret som det var avsett att bli,
och vi skulle nog också tvingas skrinlägga planerna
på att kunna sälja planet till Österrike och till en del
andra intresserade.
Frågan om hur vi skall klara av att under 1990-talet
ta fram ungefär 4 miljarder för att fullfölja JAS-
projektet som planerat berör naturligtvis i högsta
grad även andra delar av försvaret än flygvapnet.
Vi vet att marinen under de senaste två åren har
skaffat sig ett underskott på 800 miljoner och att
armén har så ont om pengar att man tvingas sälja
beredskapsolja för att kunna finansiera det
högprioriterade luftvärnet.
Mot den bakgrunden kan man förstå den höga
officer på högkvarterets planeringsavdelning som
konstaterade att Anders Björck tänker lämna ett
begynnande konkursbo efter sig.
Riksdagen har två gånger under senare år begärt en
redovisning från regeringen kring anskaffningen av
en radarjaktrobot för JAS 39 Gripen. Det är en stor
och komplicerad fråga som handlar om mycket
pengar, minst 5 miljarder.
Anders Björck har struntat i riksdagens
uppmaningar att rapportera och redovisa och står
nu i begrepp att under sommaren helt på egen hand
skriva under ett köp av JAS-planets
huvudbeväpning. Detta gör han utan att riksdagen
har fått den begärda redovisningen. För Anders
Björck räcker det tydligen att han har den formella
fullmakten att sätta sitt namn under ett kontrakt.
Anders Björck har inte bara underlåtit att
informera försvarsutskottet. Han har också inför
försvarsberedningen, som är en något mindre
grupp än utskottet, under maj klart och tydligt
felinformerat om den aktuella upphandlingen av
radarjaktroboten. Vi är några ledamöter som på
bakvägar har fått vetskap om att regeringen har
begärt in nya offerter. Det förändrar villkoren för
upphandlingen på ett mycket radikalt sätt. Dagens
industri hade i går en stor artikel om saken. Jag
avstår från att kommentera artikeln, eftersom den
innehåller information som borde vara kvalificerat
hemlig.
Anders Björcks agerande när det gäller inköpet av
radarjaktroboten undergräver möjligheterna att
bevara en bred partipolitisk uppslutning bakom
JAS-projektet. Min uppmaning till Anders Björck
och regeringen är att man skall låta bli att
underteckna ett robotköp före valet. Frågan är inte
beredd på ett tillfredsställande sätt, och den
rymmer en lång rad utrikespolitiska,
försvarspolitiska och industripolitiska
ställningstaganden som får stora återverkningar
under en mycket lång tid framöver.
Frågan bör därför vila till efter valet. Det finns
ingenting som tvingar oss att fatta ett snabbt och
förhastat beslut. De senaste offerterna lär gälla till
årsskiftet och de tidigare offerterna ännu längre.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.