Herr talman! Sedan första beslutet 1982 har vi
minst en gång per år diskuterat och tagit ställning
till JAS-projektet. Vänsterpartiets ledamöter samt
ett antal socialdemokrater har varit kritiska till hela
frågan, inte bara till systemets omfattning och
utformning. Så är förmodligen fallet även i dag.
Argumenten är väl kända. Jag kan Arne
Anderssons och han kan mina, eller han har
åtminstone hört dem, kanske till leda.
Det råder inga tvivel om vilken majoritetens
uppfattning är. Om man skall se det hela från
demokratisk synpunkt och betrakta riksdagen som
uttrycket för den representativa demokratin, råder
det inga tvivel om vad det svenska folket vill.
Riksdagen har gång på gång bekräftat 1982 års
beslut och anslagit pengar i den takt som industrin
har krävt. JAS-ramen har utökats i samma
utsträckning som kostnaderna har ökat: Så här dyrt
blev det -- alltså betalar vi ut pengarna.
Från den synpunkten är det viktigt att debatten
hålls levande. Svenska folkets uppfattning i en
mängd frågor skiljer sig på ett avgörande sätt från
det representativa organets -- jag behöver bara
nämna EU-frågan. Jag inbillar mig att det också
finns en skillnad mellan riksdagens och det svenska
folkets mening när det gäller utformningen av det
militära försvaret. Detta är någonting som man
måste leva med i en representativ demokrati. Inget
system är fulländat. Vi får hoppas att en levande
debatt kan medverka till att frågorna hålls på ett
sådant plan att folket kan delta i den.
Herr talman! Jag inbillar mig inte att det som har
skett kan göras ogjort. Flygplanet finns. Pengarna
kan aldrig tas tillbaka. Vad vi nu kan åstadkomma
är en förändring av projektet och av omfattningen
av systemet. Vi kan påverka så att industrins behov
av kvalificerade samhällsbeställningar riktas mot
civila ändamål.
Jag yrkar bifall till min meningsyttring.