Fru talman! För en sju åtta år sedan presenterade
Riksdagens revisorer en rapport om den ekonomiska
brottsligheten och rättssamhället. Den skakade om
ganska rejält. Oaktat om den ena eller andra regering-
en av olika kulör hade gjort en del insatser och hade
en god ambition att göra en hel del konstaterade man
i denna rapport att det fanns mycket mer att göra.
Det föranledde regeringen att något år senare pre-
sentera en samlad strategi för denna bekämpning som
riksdagen i stort sett antog. Sedan år 1996, som Märta
Johansson har sagt, får vi med anledning av en skri-
velse från regeringen tillfälle att debattera dessa frå-
gor. Det är ingen tvekan om att en sådan skrivelse har
ett värde. Den ger en bild av vad som har hänt och
vad som är på gång, och det är bra. Många gånger har
de organisatoriska frågorna stått i fokus i dessa de-
batter, även om sakfrågorna givetvis har varit viktiga.
Det är heller ingen tvekan om att Moderata sam-
lingspartiet har uttryckt en betydande tveksamhet, om
jag får uttrycka mig så, när man inrättade
Ekobrottsmyndigheten. Under de senaste två åren har
vi moderater sagt, även om vi hyser tveksamhet till
det, att den nu må fortsätta. Organisationen får sätta
sig och prestera resultat. Sedan är det dags för någon
form av utvärdering av vad den nya organisationen
har inneburit för ökad effektivitet, förhoppningsvis, i
bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
Fru talman! Det är därför glädjande att meddela
kammaren att Riksdagens revisorer ånyo håller på
med en rapport om just den ekonomiska brottslighe-
ten, kanske framför allt för att följa upp vad som har
hänt sedan regeringen och riksdagen fattade sina
beslut och de nya myndigheterna fått verka ett antal
år. Avsikten är att rapporten kommer till slutet av
denna riksmötestermin. Därefter sker en sedvanlig
behandling.
Jag utgår ifrån att det kommer att bli en utomor-
dentligt intressant redovisning av vad som har varit
bra, mindre bra och kanske något som till äventyrs
varit riktigt dåligt. Då får vi också ett bra faktaunder-
lag att diskutera. Det görs dessutom i nära samarbete
med delar av Riksrevisionsverket. Det kan vara ett
gott omen inför den framtida revisionen som ska
smälta samman till en samlad riksrevision.
Så några punkter kring betänkandet, som bär
mycket av enighetens tecken över sig. Det väsentliga
när man ska bekämpa ekonomisk brottslighet är rim-
ligtvis kompetensen och samarbetet över myndig-
hetsgränserna och mellan myndigheter. När det gäller
samarbetet och bekämpningen på EU-nivå är det
självfallet att även gränserna mellan länderna är helt
centrala. Här har, som redovisats i betänkandet och
som Märta Johansson har nämnt, ett antal saker skett i
och med Europol, Eurojust och även Schengensamar-
betet.
Jag vill säga ett par ord om tanken på någon form
av gemensam europeisk åklagare. Nu hade jag lite
svårt att förstå om Kristdemokraterna egentligen står
kvar vid förslaget. För formens skull gör man det.
Men i realiteten verkar det som att man under intryck
av de argument som utskottsmajoritet anför drar sig
försiktigt tillbaka, måhända med en vision om att
detta någon gång i framtiden ska vara aktuellt.
Detta speglar egentligen två olika skolor i synen
på hur man ska bekämpa ekonomisk brottslighet i EU
och bevaka de ekonomiska intressena och gemenska-
pens intressen. Å ena sidan har man den skolan som
man åtminstone i motionen och reservationen står
bakom, nämligen att vi ska bygga ett gemensamt stort
verk, Corpus Juris. En mängd olika typer av lagstift-
ningar måste anpassas till detta.
När Märta Johansson och jag var på en konferens
i Bryssel om detta för ett par år sedan lärde vi oss att
det finns ett antal EU-länder som är väldigt tilltalade
av detta. Med stor retorik talade man sig mycket varm
för behovet av, det absolut nödvändiga av, att tillska-
pa denna gemensamma rättsordning Corpus Juris och
låta olika rättssystem underordna sig denna.
Märta och jag och Sverige - vi företrädde ju Sve-
rige i de här sammanhangen - tillhörde inte dessa
entusiaster. Företrädare för revisionsrätten, för EU:s
budget- och kontrollutskott och parlamentariker från
alla de 15 länderna deltog också. Sverige och ett antal
andra länder tillhörde alltså inte entusiasterna. Vi
menar att varje enskilt land kan göra betydande insat-
ser för att bekämpa ekonomisk brottslighet och
brottslighet som är riktad mot gemenskapens gemen-
samma ekonomiska intressen. Detta är centralt, och
än så länge är det Sveriges uppfattning. Jag hoppas att
det också kan fortsätta att vara Sveriges uppfattning.
Det hjälper ju inte att man har god retorik och sluter
avtal om man sölar när det gäller att ratificera dem,
och tillämpar dem dåligt. Det hjälper inte, utan det
avgörande är att varje land känner ett lika stort ansvar
för gemenskapens egendom som sin egen egendom.
Vid denna konferens markerade jag att då bör
också gemenskapen EU se till att ta fasta på subsidia-
ritetsprincipen och inte befatta sig med saker som det
enskilda landet kan göra. Om man har olika transfere-
ringssystem, exempelvis inom jordbrukssektorn, så
gäller det att utforma systemet på ett sätt som mini-
merar möjligheterna till brottslighet. Jag vill inte
påstå att man har lyckats helt, om man uttrycker sig
diplomatiskt. Det finns mycket, mycket att göra.
Med andra ord tycker jag att det finns all anled-
ning att markera det enskilda landets intressen, möj-
ligheter och skyldigheter på samma sätt som utskottet
anför.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att Mode-
rata samlingspartiet till betänkandet har fogat ett
särskilt yttrande med anledning av en motion som har
väckts. Där antyder vi helt enkelt kort - och vi t.o.m.
tror - att det finns ett samband mellan skattetrycket
och de incitament som finns till svartarbete och svart
tjänstesektor. Vi tror nämligen att ju högre skattetryck
vi har och vi får, desto större är drivkrafterna hos en
grupp människor att jobba svart. Det gäller även inom
byggsektorn, och på många andra områden. Ingen
annan har tyckt att detta samband finns, vilket kanske
är något egendomligt om man studerar verkligheten. I
övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan i be-
tänkandet.