Fru talman! Anledningen till att vi hänger kvar
när det gäller frågan om miljöbrottens hantering är
helt enkelt att vi är engagerade i den saken och vill ha
resultat. Vi har fortfarande i grunden den inställning-
en att det här hade blivit mycket bättre om
Ekobrottsmyndigheten hade fått hantera det. På grund
av sjabbel med ekonomin har man nu hittat på en
annan lösning. Det är möjligt att vi får leva med den
och att den kommer att fungera. Men än så länge har
vi ingenting som talar för att det fungerar. Det ser
väldigt bra ut på papperet, men som jag sade acku-
muleras anmälningar på hög och vi ser inga resultat.
Ett skäl till att man skulle centralisera detta till
Ekobrottsmyndigheten är att det krävs kvalificerat
folk och det finns inte så mycket sådant utspritt över
hela landet. Det är den kvaliteten som skulle tillföras
den här aktiviteten. Det är skälet. Vi hänger kvar i
detta så länge vi tror att det är en realistisk målsätt-
ning.
När det gäller visionen och EU förstår jag ju att
Miljöpartiet inte kan ta till sig en sådan här historia.
Men EU i botten för att det på sikt ska bli någonting
måste integreras rättsligt i rätt många avseenden, där
vi också måste respektera att det tar lång tid. Jag kan
väl föreställa mig att Kia Andreasson och Miljöpartiet
vill gå tillbaka till den tid då vi hade landskapslagar-
na, men det är liksom ingen gångbar väg i dagens
internationella samfärdsel.