Fru talman! Jag vill göra en liten kommentar så
här i början. Flera av de tidigare debattörerna har
slagit fast att konsumentpolitiken är ett mycket viktigt
område. Nu kolliderar denna debatt förmodligen med
lunch, för det är väldigt få deltagare här. Men det jag
tycker är mest intressant och samtidigt glädjande är
att denna viktiga fråga får bli kvinnornas ansvar. Jag
tror inte att det tidigare har varit en praktiskt taget
enkönad debatt när det gäller viktiga frågor.
Fru talman! Vi har en bra och välutvecklad kon-
sumentpolitik i Sverige. Det är resultatet av den
svenska modellen för det konsumentpolitiska arbete
som bygger på ett betydande offentligt engagemang,
ett ansvar hos företagen att lösa de problem som kon-
sumenterna möter på marknaden och ett starkt infly-
tande från konsumenterna och deras organisationer.
Det finns anledning att påminna om att konsument-
politiken för första gången på mycket länge togs upp i
regeringsdeklarationen, vilket redan har berörts.
Samhällsutvecklingen har inneburit att konsumen-
terna i dag står inför radikalt nya krav och förutsätt-
ningar jämfört med vad som gällde för bara ett knappt
decennium sedan. Internationaliseringen, EU-
medlemskapet, ökad konkurrens med åtföljande vid-
gat utbud av såväl varor som tjänster, ny teknik, för-
ändrad distributionsstruktur och inte minst den eko-
nomiska utvecklingen har sammantaget lett till att
kraven på och behovet av en aktiv konsumentpolitik
har förstärkts.
Det är därför synnerligen angeläget och motiverat
att riksdagen i dag beslutar om en ny inriktning på
konsumentpolitikens område. Vi behöver en konsu-
mentpolitik som tar fasta på sakfrågorna och inte
främst på organisationsfrågorna.
Den proposition och det betänkande som vi skall
besluta om i dag tycker jag är mycket bra, även om
betänkandet inte är så tjockt.
Det är även i framtiden viktigt att tillförsäkra hus-
hållen goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska
och övriga resurser effektivt, samt att ge konsumen-
terna en stark ställning på marknaden. Konsument-
politiken måste ha en tydlig fördelningsprofil där
hushållens kostnader för det som tillhör vardagsbeho-
ven lätt kan ställas samman och på så sätt visa de
egentliga kostnader ett hushåll har.
Avgifter som förs in på olika områden påverkar
också familjens ekonomiska situation. Det är med
tillfredsställelse vi noterar att regeringen inom be-
greppet baskonsumtion också tar med olika typer av
offentliga tjänster, t.ex. vård, omsorg, utbildning, el,
tele, värme och vatten.
Förutom de traditionella målen för konsumentpo-
litiken - dvs. att konsumenterna skall ha goda möjlig-
heter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser
och att konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden - lyfter vi nu fram ytterligare två mål
inom nya och, om Folkpartiet så vill, moderna områ-
den. Dessa är dels skyddet för konsumenternas hälsa
och säkerhet, dels utvecklingen av sådana konsum-
tions- och produktionsmönster som minskar påfrest-
ningen på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar
utveckling.
I det konsumentpolitiska arbetet prioriteras sådana
åtgärder som avser hushållens baskonsumtion och ger
stöd till konsumentgrupper som är ekonomiskt och
socialt utsatta eller av andra skäl är i behov av särskilt
stöd. Det gäller också åtgärder som stöder konsumen-
terna i det internationella samarbetet. Konsumentver-
kets verksamhet anpassas till dessa nya nationella mål
för konsumentpolitiken. Det är alltså riksdagen som
fastställer Konsumentverkets mål och inte någon
annan.
Fru talman! Konsumentpolitiken är en del av den
svenska välfärdspolitiken. Konsumentpolitiken syftar
särskilt till att ge konsumenterna det stöd de behöver
för att på bästa sätt kunna tillgodose sina behov i
rollen som aktörer på marknaden och som brukare av
varor och tjänster. I detta ligger också att konsument-
politiken måste ha ett fördelningspolitiskt inslag. Det
är särskilt angeläget att uppmärksamma situationen
för de hushåll som är ekonomiskt eller socialt utsatta
eller har behov av särskilt stöd.
En god konsumentpolitik innebär också att det
finns regler som bidrar till en effektiv konkurrens på
sunda villkor. Detta skall självklart även omfatta
avgifter som tas ut i olika sammanhang. En väl funge-
rande marknad kräver att alla aktörer på denna mark-
nad ges rimliga förutsättningar att fungera så effektivt
som möjligt.
Det är mot den bakgrunden av stort värde att sam-
hällets organ engagerar sig i de välfärdsfrågor som
ryms inom konsumentpolitikens ram. Konsumenterna
är självständiga aktörer på marknaden, men den en-
skilde konsumenten befinner sig ofta i underläge i
förhållande till många av de övriga aktörerna på
marknaden, t.ex. producenter och distributörer av
varor och tjänster. Här kan samhällets insatser och
engagemanget i de många frivilliga konsumentorgani-
sationerna, i de andra organisationerna och i folkrö-
relserna bidra till att stärka konsumentens ställning.
Fru talman! De snabba förändringarna i kommu-
ner och landsting, i form av avreglering och privati-
sering samt genom kooperativa och ideella lösningar,
har i många fall fått betydande konsekvenser för de
enskilda medborgarna. Vi har fått en omfattande
diskussion om dessa konsekvensers nytta för medbor-
garna. Somliga har mötts av positiva reaktioner och
somliga har mötts av starkt motstånd. I enlighet med
riksdagens tidigare önskemål har regeringen beslutat
tillsätta en parlamentarisk utredning för att göra en
samlad uppföljning och utvärdering av de omfattande
förändringar och reformer som har genomförts inom
den kommunala verksamheten.
Vi socialdemokrater anser att det primära ansvaret
på konsumentområdet skall ligga på staten. Men ock-
så den lokala konsumentverksamheten är av största
vikt. Det måste även i fortsättningen vara ambitionen
att landets samtliga kommuner har en så väl funge-
rande konsumentverksamhet som möjligt. Men det
måste vara kommunerna själva som avgör hur den
verksamheten skall organiseras på grundval av ett
frivilligt åtagande. Det statliga konsumentverket har
bl.a. en betydelsefull uppgift i att stödja den kommu-
nala konsumentverksamheten.
En annan myndighet som har betydelse är All-
männa reklamationsnämnden. Jag har en fråga till
moderaterna som gäller Allmänna reklamationsnämn-
den. Det är en opartisk instans som billigt, snabbt och
enkelt prövar konsumenttvister på ett för konsumen-
ten kostnadsfritt och dessutom rättssäkert sätt. Nä-
ringslivet vill att Allmänna reklamationsnämnden
skall finnas kvar. Jag förstår inte riktigt moderaternas
inställning: Skall man ta bort en väl fungerande verk-
samhet?
Likadant är det med Konsumentverkets ansvar för
livsmedel. Det är en annan fråga som har kommit upp
nu. Där pågår en översyn av rollfördelningen och
samordningen mellan myndigheter. Vi får väl se om
det blir någon förändring där, annars är det Livsme-
delsverket som har det ansvaret. Som jag ser det fun-
gerar det väl.
Det är också mycket viktigt, ja, helt avgörande för
en framgångsrik konsumentpolitik i konsumenternas
och medborgarnas tjänst, att det finns ett aktivt och
brett engagemang och inflytande hos konsumenterna
och deras organisationer i det konsumentpolitiska
arbetet. Konsumentorganisationerna kompletterar på
ett betydelsefullt sätt den statliga och kommunala
konsumentverksamheten. Dessa organisationer är
också en viktig faktor för att fördjupa diskussionen
om hur konsumentskyddet skall kunna stärkas i Euro-
pa. De svenska konsumentorganisationerna och deras
sätt att verka inom det svenska samhället kan bli en
stor tillgång som förebilder för konsumentinflytandet
inom de övriga EU-länderna. Det är därför mycket
positivt att regeringen skall tillsätta en kommitté med
uppgift att utreda och föreslå åtgärder som kan öka
medborgarnas inflytande och delaktighet i sam-
hällsutvecklingen.
Ungdomar utgör en mycket stor och köpstark kon-
sumentgrupp. Men undersökningar visar också att
ungdomars kunskaper om konsumentfrågor ofta är
bristfälliga, inte minst när det gäller ekonomi och
konsumenträtt. Det är därför nödvändigt att nå ut med
mer och bättre kunskaper och information till ung-
domsgrupperna. Skolan har här sin givna roll. Kurs-
planerna i såväl grundskolan som gymnasiet tar upp
olika konsumentfrågor inom bl.a. ämnet hemkunskap
och i några av gymnasieskolans utbildningsprogram.
Men det är också viktigt att konsumentkunskap i
högre grad än hittills ses som ett ämnesövergripande
område som kan tas upp i många andra ämnen, t.ex.
samhällskunskap, ekonomikunskap, svenska och
matematik.
Den miljö som dagens ungdomar lever i är i flera
avseenden mycket annorlunda än den som gällde för
bara något tiotal år sedan. Såväl samhällsutvecklingen
i stort som den tekniska utvecklingen har bl.a. lett till
nya former för kontakt och kommunikation, särskilt
tydligt markerat inom ungdomsgenerationen. Det
gäller därför att försöka koppla ihop ungdomarnas
naturliga intresse för hushållsekonomiska frågor med
deras egen vardagssituation.
Utöver skolundervisningen om konsumentfrågor
måste därför också ovanliga och otraditionella vägar
och medier prövas för att nå ut med kunskap och
information till ungdomar. Bl.a. kommer olika kon-
sumentprojekt för ungdomar att lyftas fram, särskilt
vid fördelning av medel ur Allmänna arvsfonden. Det
här handlar definitivt inte om att ge politiska pekpin-
nar till ungdomarna. Det är tvärtom en naturlig an-
passning till en ny tids krav och en markering av att
samhället är berett att aktivt stödja ungdomarna på
deras egna villkor.
Fru talman! Frågor om produktsäkerhet och om
skyddet för människors hälsa och säkerhet har fått en
ökad aktualitet inom konsumentpolitiken. Genom
bl.a. EU-samarbetet har vi på senare tid fått en rad
nya lagar om leksaker, personlig skyddsutrustning och
livsmedelsimitationer samt nya ordningar för produkt-
och marknadskontroll. Det europeiska standardise-
ringsarbetet blir allt viktigare. Mot denna bakgrund är
det naturligt att sätta upp säkerhet som ett konsu-
mentpolitiskt mål.
En varas skadliga egenskaper kan utgöra ett häl-
soproblem. Behovet av tydliga och korrekta inne-
hållsdeklarationer är allmänt sett viktigt för konsu-
menterna, i synnerhet för t.ex. allergiker. Det är också
viktigt att man kan lita på vad som sägs i reklamen för
olika produkter. Det här visar att det finns ett nära
samband mellan säkerhet och hälsa och att konsu-
mentpolitikens mål också måste omfatta skyddet för
konsumenternas hälsa.
Massproduktionen av konsumtionsvaror har lett
till en kraftigt ökad levnadsstandard för människor i
vår del av världen. Men samtidigt med den ökade
levnadsstandarden har vi successivt fått uppleva
avigsidor med denna konsumtionsstandard. Slit-och-
släng-epoken har lett till stora avfallsproblem. I
många fall har det också uppstått brist på vissa råva-
ror. En rad ämnen som används i produktionen i såväl
livsmedel som andra varor har visat sig ha kraftigt
skadliga effekter på vår miljö. Vårt nuvarande kon-
sumtionssamhälle har visat sig kunna leda till mycket
allvarliga problem i vår livsmiljö. Många av mil-
jöproblemen är dessutom globala till sin natur. Det får
vi inte glömma bort.
Det är mot den bakgrunden självklart att vi nu
lyfter fram ett nytt mål för konsumentpolitiken. Det
måste vara en viktig konsumentpolitisk uppgift att
länka in människor i sådana konsumtionsmönster som
belastar miljön så litet som möjligt. Vi måste under-
lätta för konsumenten att bedöma de miljömässiga
konsekvenserna av sitt levnadssätt och sin konsum-
tion. På så vis kan konsumenterna leva på ett sätt som
minskar belastningen på miljön. Det är mot denna
bakgrund mycket värdefullt att regeringen har beslutat
att utarbeta en åtgärdsinriktad handlingsplan för hur
miljömålet i konsumentpolitiken skall kunna uppnås.
Jag tycker att Miljöpartiet måste hälsa framför allt den
delen med tillfredsställelse. Handlingsprogrammets
övergripande syfte är att identifiera de miljöproblem
som är en risk för hälsan och att lämna förslag till
åtgärder för att minska dessa risker.
I ett antal motioner och i några reservationer fram-
förs bl.a. krav på bättre innehållsdeklarationer och
miljömärkning av en rad olika varor och produkt-
grupper. Enligt min mening står motionskraven i
huvudsak och i flertalet fall i god överensstämmelse
med vad som presenteras i regeringens proposition.
Bättre innehållsdeklarationer och miljömärkning är
till stor hjälp för konsumenterna i deras produktval.
Som regeringen redovisar i propositionen pågår
det ett omfattande arbete inom det här området i syfte
att underlätta för konsumenterna att göra kloka pro-
duktval. I vissa fall krävs det mer kunskap för att
kunna gå vidare. I andra fall krävs fortsatt internatio-
nellt arbete för att flytta fram konsumenternas posi-
tioner. Mot den bakgrunden menar vi i utskottsmajori-
teten att det saknas skäl att göra några särskilda till-
kännagivanden till regeringen i dessa frågor.
Jag tycker att vi efter fem månaders medlemskap i
EU faktiskt måste hälsa med tillfredsställelse att kon-
sumtionsfrågorna numera har ett eget generaldirekto-
rat, DG 24, där konsumentministern faktiskt har varit
mycket pådrivande. Vi får beröm för EU-arbetet,
framför allt på det livsmedelspolitiska området.
Till skillnad från Miljöpartiet tycker jag att mil-
jömärkningssystemet med svanen är ett bra system.
Fru talman! Reklam med inslag av diskriminering
i olika former är oacceptabel. Någon speciallagstift-
ning som gör det möjligt att ingripa mot könsdiskri-
minerande eller annan diskriminerande reklam finns
inte. För att en sådan lagstiftning skall kunna införas
krävs det grundlagsändringar.
Utskottet har redan tidigare sagt att inskränkningar
av de grundlagsfästa rättigheterna inte behövs för att
komma till rätta med problemen vad avser diskrimine-
rande reklam. I stället bör det vara möjligt att skärpa
de insatser som görs genom egenåtgärder inom nä-
ringslivet, t.ex. genom näringslivets etiska råd mot
könsdiskriminerande reklam. Andra former av dis-
kriminerande reklam kan tas upp av Marknadsetiska
rådet som är ett överbranschetiskt råd som behandlar
frågor av principiell karaktär.
Därutöver konstaterade utskottet att regeringen
noga kommer att följa utvecklingen. Om inte närings-
livets egenåtgärder kan stävja den diskriminerande
reklamen finns det enligt regeringen anledning att på
nytt ta upp frågan om åtgärder.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
utskottets hemställan i betänkande LU32 och avslag
på samtliga reservationer. Samtidigt vill jag tacka för
den generositet som Vänsterpartiet och även Center-
partiet har visat oss, liksom i vissa stycken även ni
andra har gjort. Vi ser också fram emot resultatet av
de utredningar som tillsatts, och vi kommer naturligt-
vis att få anledning att framföra synpunkter även då
de tas upp till behandling.