Herr talman! Lagutskottets betänkande
1994/95:LU32 behandlar bl.a. konsumentpolitikens
mål och inriktning.
Från Moderata samlingspartiets sida har vi utarbe-
tat en ganska omfångsrik motion, där vi drar upp de
riktlinjer vi vill att den framtida konsumentpolitiken
skall följa. Enligt vår mening är tiden nu mogen för en
annorlunda grundsyn på konsumentpolitiken än den
som kommer till uttryck i propositionen. Vår grund-
syn rimmar även bättre med de riktlinjer för konsu-
mentpolitik som EU ger uttryck för, nämligen att fria
organisationer skall arbeta med konsumentfrågor och
att statlig styrning eller monopol inte bör finnas.
Konsumenten har en avsevärt starkare ställning i
marknadsekonomin än i planekonomin. I en marknad-
sekonomi fattas de ekonomiska besluten av dem som
är direkt berörda. De enskilda människornas, famil-
jernas och företagens önskemål kommer där direkt till
uttryck. De produkter och tjänster som svarar mot
konsumenternas krav på kvalitet och pris blir efterfrå-
gade, medan produkter och tjänster som inte håller
måttet sorteras bort. Marknadsekonomin ger konsu-
menterna makt att välja och makt att välja bort.
I Moderata samlingspartiet anser vi att konsu-
mentpolitiken bör syfta till att öka den konkurrensut-
satta sektorn, att vidga området för privat närings-
verksamhet, att avveckla offentliga monopol och
minska offentligt ägande i näringsverksamhet, att
underlätta för företag att driva sin verksamhet och att
ta bort hinder för nyetableringar.
Men naturligtvis bör också konsumentverksamhe-
ten syfta till att skapa medvetna konsumenter - kon-
sumenter som enskilt eller i frivillig samverkan tar till
vara sina intressen. Det är kunniga och kritiska kon-
sumenter som är basen för en väl fungerande mark-
nad. Vi moderater tror på medborgarens förmåga att
ta eget ansvar. Och vi har sett otaliga exempel där
konsumenterna - exempelvis genom att inte mera
köpa en vara - har styrt utbudet i den riktning man
vill ha. Mycket snabbt gick t.ex. omställningen till
mer miljövänliga tvättmedel och till borttagande av
klorblekt papper, när opinionen väl var väckt. Grund-
synen i konsumentpolitiken borde alltså utgå från
medborgarens/konsumentens förmåga och vilja att ta
ansvar.
Konkurrensverket likom den nya konkurrenslagen
spelar en viktig roll i den moderata konsumentpoliti-
ken. Konkurrens är den bästa garantin för att konsu-
menter skall få så bra varor och så bra tjänster som
möjligt, till rimliga priser. Det är också av avgörande
betydelse för den internationella konkurrenskraften
hos svenskt näringsliv att konkurrensen upprätthålls
på hemmamarknaden.
Herr talman! Denna grundsyn som vi moderater
vill lägga fram skulle innebära att konsumentsam-
manslutningar och intresseorganisationer bereds till-
fälle och möjlighet att växa och ta på sig allt större
uppgifter. Det statliga engagemanget skulle naturligt-
vis minska i motsvarande mån. Resurser skulle i stäl-
let kunna användas för åtgärder där de verkligen
skulle göra mycket stor nytta - exempelvis genom att
rikta arbetet mot medborgargrupper beträffande vilka
speciella hänsyn bör tas - på grund av glesbygdsbo-
ende, fysiska handikapp eller ekonomisk utsatthet.
I Moderata samlingspartiet anser vi att en särskild
princip bör gälla för konsumentpolitiken - en princip
som innebär att åtgärder i statlig regi bara skall vidtas
när de är väsentliga och när de inte kan utföras bättre
av några andra.
Moderata samlingspartiet utgår från en helt annan
grundsyn än socialdemokraterna. Vi anser att det är
medborgarna som är bäst lämpade att fatta beslut som
rör den egna livssituationen. Det egna ansvarstagan-
det och engagemanget bör vara avgörande vid kon-
sumentens val av produkter eller tjänster. Det innebär
att vi måste respektera att människor är olika, att de
har olika behov och ideal och att det är det som avgör
de egna ställningstagandena. Varje människa mår väl
av att uppleva att hon kan välja fritt och själv bedöma
och ta ansvar för sina egna beslut.
I många andra länder tillgodoses konsumentintres-
sena till största delen genom frivilligorganisationer,
som jag redan har påpekat. Konsumenterna har i de
här länderna en utomordentligt god ställning och
mycket stora påverkansmöjligheter. Den ökande in-
ternationaliseringen talar även den för en förändrad
syn på de principiella och övergripande frågorna
rörande den framtida konsumentpolitiken. Jag kan
därför inte ställa mig bakom regeringens förslag till
konsumentpolitiska mål. De bör utformas på det sätt
som vi har föreslagit i vår motion.
Vi menar att målen och inriktningarna för konsu-
mentpolitiken skall vara
- att främja konsumenternas intressen på markna-
den
- att stärka konsumenternas ställning vad gäller
ekonomiskt och rättsligt skydd, hälsa och säkerhet. En
väg att gå här är t.ex. att införa grupptalan i allmän
domstol vad gäller konsumentfrågor
- att beakta konsumentintresset vad gäller pris och
kvalitet
- att skapa goda förutsättningar för hushållen att
utnyttja sina resurser enligt egna önskemål
- att främja konsumenternas intresse av en från
miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling och
- att verka för att konsumenternas önskemål om
en god miljö får genomslag.
Herr talman! Det är viktigt att frivilligorganisatio-
nernas ansvar stärks i väsentliga avseenden. Det kan
till en början ske genom att resurser överförs från de
statliga konsumentmyndigheterna till organisationer-
na. Målet bör vara att det primära ansvaret på konsu-
mentområdet överförs från statliga organ till frivilliga
organisationer så snart det är praktiskt möjligt.
Jag har nu, herr talman, tagit upp de rent princi-
piella skillnaderna mellan socialdemokratisk och
moderat konsumentpolitik, som vi behandlar i reser-
vationerna 2 och 3. För tids vinnande yrkar jag endast
bifall till reservation 2 under mom. 1.
Vad gäller reservation 5 har jag redan påpekat
vikten av att regeringen bör verka för att frivilligor-
ganisationernas ansvar stärks i väsentliga avseenden
och att man därmed bör överföra resurser från staten
till organisationerna.
I reservation nr 8 påpekar vi vikten av att ungdo-
mar får de kunskaper de behöver för att kunna bli bra
konsumenter på en fri marknad, där de skall kunna
göra säkra och goda val som passar just dem. Natur-
ligtvis är det i första hand föräldrars och vårdnadsha-
vares sak att fostra och lära unga människor att bli
ekonomiskt medvetna och att lära sig göra inköp på
rätt sätt. Men även skolundervisningen har stor bety-
delse i detta sammanhang, framför allt som stöd och
komplement till många familjer som, det vet vi, behö-
ver detta stöd.
Herr talman! I reservation nr 11 lägger vi modera-
ter fram en ny modell för kommunal konsumentverk-
samhet. Det är en modell som vi tror kan bli mycket
effektivare, nå konsumenterna på ett bättre sätt och
därför också komma alla till del på ett enklare sätt. Vi
moderater anser att det statliga engagemanget vad
gäller konsumentverksamhet skall minska och att det
kommunala ansvaret skall öka. Närheten till konsu-
menten är ett viktigt inslag i god konsumentpolitik. Vi
menar att den s.k. finska modellen borde kunna utgöra
en förebild för den kommunala konsumentverksamhe-
ten också i Sverige.
De riktlinjer som regeringen i sin proposition fö-
reslår skall ligga fast har sin grund i snart 30 år gamla
beslut. Under dessa år har utvecklingen inom många
områden gått från centralisering till decentralisering.
Kommunerna har fått ett eget ansvar i förhållande till
staten i de flesta frågor som ligger kommuninnevå-
narna nära. Jag kan bara nämna ÄDEL-reformen,
omhändertagandet av psykiskt störda och kommunali-
seringen av lärartjänsterna. I dag ges dessutom inga
specialdestinerade medel till kommunerna, utan de får
medel i en påse och avgör själva inriktningen för
användningen. Kommunerna har alltså fått eget an-
svar.
Det är i dag angelägnare än någonsin att låta
kommunerna själva få bedöma det framtida behovet
av konsumentpolitik. Vi vet att många kommuner i
dag, genom konsumentsekreterare eller socialsekrete-
rare utför ett mycket gediget rådgivningsarbete, inte
minst i budgetfrågor. Dessa goda erfarenheter och mål
kan aldrig uppnås genom statliga direktiv. Vi vet
också att många har lätt att ta kontakt med någon
företrädare för den egna kommunen just i sådana
frågor. Det ligger i allas intresse att lösningen blir så
bra som möjligt och godtagbar för alla parter. Person-
kännedom kan ha stor betydelse i många fall. Där-
emot anser vi inte att man bör lagstifta. Det bör an-
komma på varje kommun att avgöra hur man vill
utforma sin konsumentpolitik och var den i så fall
skall ligga.
Den moderata jordbrukskommittén har i en mo-
tion framhållit vikten av att frivilligorganisationerna,
de som aktivt arbetat med konsumentpolitiska frågor,
får insyn i myndigheternas arbete. Vi anser att rege-
ringen bör ge särskilda direktiv till myndigheterna, så
att en insyn generellt kan komma till stånd. För att
konsumentorganisationerna verkligen skall kunna
påverka i konsumentpolitiska frågor måste deras syn-
punkter tas till vara.
Regeringen föreslår ju att vissa områden skall pri-
oriteras. Man lyfter t.ex. fram åtgärder som främjar
konsumentintressena i det internationella samarbetet.
Därför borde man från utskottets sida helt ha kunnat
stödja vår uppfattning att konsumentorganisationerna
skall få insyn i myndigheternas arbete med dessa
frågor. När det gäller det internationella arbetet finns
också vissa risker förknippade med nuvarande ord-
ning. Det ankommer ju på regering och riksdag att
utforma den politik som Sverige skall bedriva i EU.
Men alla vet att med ett stort statligt verk som för-
handlar utomlands finns det vissa risker för
"maktförskjutning".
Herr talman! Utskottsmajoriteten säger sig se
mycket positivt på den utredning som regeringen
tillsatt. I betänkandet sägs följande: "Härigenom ska-
pas möjligheter att vitalisera och utveckla det konsu-
mentpolitiska engagemanget genom de frivilliga kon-
sumentorganisationerna samtidigt som nya organisa-
tioner kan komma att initieras. Utskottet förutsätter att
de frågor som tas upp i de nu aktuella motionerna
kommer att bli föremål för ytterligare överväganden
inom ramen för utredningsarbetet."
Det är bra att man vill stärka de frivilliga organi-
sationerna. Det är bra att man t.o.m. säger sig vilja
initiera bildandet av flera. Men varför måste man ha
en utredning? Utredningen Konsumentpolitik i en ny
tid lade fram sitt betänkande SOU 1994:14 så sent
som förra året. Vi moderater anser att utredningen bör
läggas ned. De frågor som utredningsuppdraget avser
kan mycket väl lösas inom nuvarande forskningsor-
ganisationer. Vi anser inte att en utredning skall ha till
uppgift att arbeta fram förslag till hur forskning skall
bedrivas. Det bör vara en uppgift för forskarna att ta
ställning till.
Herr talman! Det är viktigt att man även inom
konsumentområdet tar till vara den nya informations-
tekniken. Med den kan man snabbt nå ut till ansvariga
med aktuell information. Det kan gälla farliga tillsat-
ser i mat, brister eller dolda fel i barnleksaker eller en
allmän upplysning om testresultat. Fler och fler kon-
sumenter får tillgång till snabb information genom
den nya infotekniken och dessutom på ett billigt sätt.
Det är därför vi moderater anser att staten skall med-
verka till en utbyggnad av den del av infrastrukturen
som är en förutsättning för informationstekniken. Vi
anser att utskottet borde uppdra åt regeringen att ge
tilläggsdirektiv till IT-kommissionen att, för att sä-
kerställa att så sker, ge lösningsförslag som innebär
att staten helt eller delvis tar på sig ansvaret för att en
erforderlig utbyggnad av denna infrastrukturella del
kommer till stånd.
Vi moderater anser, vilket jag även tidigare påpe-
kat, att det statliga engagemanget inom konsumen-
tområdet borde föras över till andra aktörer. Dessa
borde, åtminstone på sikt, kunna bedriva en mycket
effektivare, billigare och mera framgångsrik konsu-
mentpolitik än vad staten någonsin kan göra. Erfaren-
heter från många länder både inom och utom Europa
visar att så är fallet. Vi anser även att Konsumentver-
ket i första hand måste öka sin intäktsfinansiering.
Vissa verksamheter som verket nu ägnar sig åt borde
helt kunna utgå. Ett exempel är provningsverksamhe-
ten. Det är ett område där många branscher och fri-
villigorganisationer redan i dag utövar en stor verk-
samhet. Resultaten publiceras i massupplagor, uppla-
gor som verkligen når allmänheten.
Herr talman! Jag vill särskilt ifrågasätta ett mo-
ment i verksamheten. Av en mängd olika skäl kan det
verkligen ifrågasättas om den nuvarande ordningen
med en konsumentombudsman som chef för Konsu-
mentverket är lämplig. Egentligen är det mer än bara
en fråga om lämplighet. Konsumentombudsmannen
kan i sin egenskap av part i Marknadsdomstolen åbe-
ropa regler som han i sin egenskap av generaldirektör
för Konsumentverket själv har utfärdat. Detta anser vi
moderater vara oacceptabelt ur rättssäkerhetssyn-
punkt. Här borde det verkligen finnas behov av en
utredning. KO borde, enligt vårt synsätt, ha en helt
självständig ställning gentemot Konsumentverket. Att
KO i egenskap av åklagare kan åberopa regler som
han själv i egenskap av generaldirektör för verket har
utarbetat torde kollidera med grundläggande rättsliga
principer.
Herr talman! Många kommuner löser i dag själva
en stor del av de tvister som uppkommer mellan kon-
sument och näringsidkare. Många tvister löses även
genom branschorganisationernas egna organ. Allt fler
sådana inrättas. Man kan därför ifrågasätta om All-
männa reklamationsnämnden verkligen fyller en
funktion i dag, speciellt med tanke på de nya förslag
angående grupprättegångar som nu är ute på remiss.
Allmänna reklamationsnämndens blotta existens kan
faktiskt verka hindrande för att fler branschvisa
nämnder för reklamationsärenden inrättas. Vi anser
därför att Allmänna reklamationsnämnden bör avskaf-
fas. Den behövs helt enkelt inte längre.
Herr talman! Vi i Moderata samlingspartiet anser
att riksdagen redan nu borde kunna besluta om såväl
vissa anslagsminskningar för Konsumentverkets del
redan kommande budgetår som vissa besparingsåt-
gärder inom hela konsumentområdet för de följande
budgetåren. Besparingarna skall enligt vårt förslag
uppgå till 30 miljoner år 1998, inte minst med tanke
på det statsfinansiella läget men även mot bakgrund
av de konsumentpolitiska mål och de principiella
synpunkter på lagstiftningen som vi har lagt fram.
Vi menar att det är viktigt att det framtida lag-
stiftningsarbetet på konsumentområdet är inriktat på
att främja individernas valfrihet. Lagstiftningen skall
säkerställa att fria och självständiga konsumenter och
producenter kan mötas på de marknadsplatser och på
de villkor som de själva väljer. Lagstiftningen skall
innehålla de restriktioner som behövs, både för kon-
sumenter och producenter, för att förhindra beteenden
som på ett uppenbart sätt strider mot den allmänna
rättsuppfattningen.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag bara kort be-
röra en del av det särskilda yttrande vi lagt fram. Det
gäller EU:s skaderapporteringssystem EHLASS.
Insamlade skaderapporter m.m. är en värdefull kun-
skapskälla i det framtida produktsäkerhetsarbetet.
Riksdagen behöver information från detta arbete, och
vi utgår ifrån att regeringen kommer att lämna sådan
information när tillfälle ges. Vi är ju alla gemensamt
intresserade av att arbetet inom EHLASS fortsätter
och utvidgas.