Herr talman! Jag tycker att det är väldigt bra att frågan väcker så stort engagemang, både i riksdagen och ute i näringslivet. Jag tror att en väg framåt är att vi har en bild av hur problemet ser ut, och nästa steg är naturligtvis vad man ska göra åt det.
Jag skulle ändå vilja hänvisa till betänkandet. Allt det som jag har tagit upp vad gäller hänvisningar till de lagar som finns kommer från en offentlig utredning, som man därefter har följt upp genom att titta på siffrorna. Är de då viktiga? Ja, de är naturligtvis viktiga för många företag. Men de företag som hänvisar till att de anser att betalningstiderna är för långa har ett rejält problem, och det måste vi lyssna in. Utredningen har också pekat ut enstaka branscher som har dessa utmaningar.
Jag skulle också vilja hänvisa till betänkandet vad gäller det möte som var i fredags. Det redogörs i betänkandet för att mötet ska hållas och att det finns ett intresse av självreglering.
Om det hade varit väldigt enkelt att gå fram med en lösning på frågan har vi alla ett gemensamt intresse av att det landar i en sådan lösning. Jag vill upprepa att den promemoria som skickades ut var förslag utifrån tillkännagivandet om tvingande regler på 30 dagar. Den reaktion som då kom från många av remissinstanserna visade att bilden var mycket mer komplex.
Jag tycker att det är klokt av regeringen att lyssna in de synpunkter som kommer. När man har gått ut med en remiss är det en viktig del i beredningen att lyssna in synpunkter från dem det berör. Det andra är sedan att fundera vidare på vad man ska göra.
Jag hoppas personligen att riksdagen ger arbetsgruppen en möjlighet att se om det går att hitta vägar framåt med självreglering. Sedan fortsätter beredningen i Regeringskansliet kring dessa frågor och tillkännagivandet. Det finns all anledning att följa frågan från alla håll.