Herr talman! Jag vill börja med att i likhet med Jessika Vilhelmsson yrka bifall till förslaget i betänkandet. Även om vi står bakom reservation 18 avstår vi från att yrka bifall till den.
I betänkandet behandlar utskottet ett sjuttiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2013 på det konsumentpolitiska och konsumenträttsliga området, som många talare redan varit inne på. Jag kommer framför allt att ta upp direktreklam, bluffakturor, snabblån samt betalningstider.
Regeringen har varit och är aktiv inom de här områdena. Det är frågor som engagerar utskottet mycket.
Vad gäller direktreklam finns det förslag om åtgärder i syfte att begränsa direktreklamen. Det finns en överenskommelse om riktlinjer för utdelning av oadresserad direktreklam med branschorganisationen för företag och organisationer som tillhandahåller tjänster och produkter inom direktmarknadsföringsområdet.
En konsument kan anmäla till Nixregistret att han eller hon motsätter sig att få adresserad direktreklam. Hur det fungerar håller på att utredas, och utredningen ska bli klar den 30 april 2015. Vi följer alltså frågan.
När det gäller motionsyrkandena om telefonförsäljning ser utskottet allvarligt på de problem som har uppmärksammats i samband med telefonförsäljning av varor och tjänster. En betydande del av anmälningarna till Konsumentverket rör numera telefonförsäljning.
Av anmälningarna framgår att konsumenten i många fall har fått en avtalsbekräftelse men inte anser sig ha tackat ja till något erbjudande. Det finns även småföretagare som framhåller samma problem. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att överväga och bedöma om konsumentskyddet i samband med telefonförsäljning behöver stärkas och att vid behov föreslå åtgärder.
Utredaren ska dessutom bedöma om småföretag som får köperbjudanden via telefonsamtal behöver ett särskilt skydd. Uppdraget ska redovisas den 30 april 2015.
Regeringen har vidare gett en särskild utredare i uppdrag att kartlägga vilka problem konsumenter och småföretag möter vid telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter, bedöma för- och nackdelar med sådan telefonförsäljning samt överväga om konsumentskyddet vid telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter behöver stärkas och i så fall föreslå lämpliga åtgärder. Detta ska redovisas senast den 15 augusti 2014.
Vi i utskottet välkomnar utredningsarbetet och välkomnar att vi får en genomlysning av de här frågorna, som engagerar väldigt många. Det arbete som pågår inom detta område ligger väl i linje med motionsförslagen, och därför finns det ingen anledning att i dag föregripa det utredningsarbete som pågår.
Herr talman! Den som sänder en bluffaktura gör sig skyldig till ett brott. Den som drabbas kan polisanmäla och framställa skadeståndsanspråk. Enligt utskottet är det angeläget att överväga åtgärder vad gäller bluffakturor vid sidan av de straffrättsliga och polisiära områdena.
Utskottet ser positivt på att regeringen nu har gett en särskild utredare i uppdrag att kartlägga problemen med bluffakturor och överväga ändringar i framför allt civilrättslig, näringsrättslig och civilprocessrättslig lagstiftning. Ändringarna kan till exempel gälla avtalsrätt, inkassoverksamhet och kreditupplysning. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2015.
Jag vill även påminna om att frågor om telefonförsäljning till småföretag för närvarande övervägs av utredningen om konsumentskydd vid telefonförsäljning. På Svensk Handels och Företagarnas webbplatser finns information om hur man kan gå till väga om man får en bluffaktura. Även Konsumentverket och Kronofogdemyndigheten lämnar på sina webbplatser information om bland annat hur en bluffaktura kan bestridas.
Det finns alltså ett pågående arbete och åtgärder vidtagna för att komma åt problemet. Det pågår ett omfattande arbete. Ett utredningsförslag om en ny straffbestämmelse, som Jessika Vilhelmsson var inne på, som tar sikte på systematiska fakturabedrägerier är föremål för remissbehandling. Jag vill personligen passa på att lyfta fram att kompetensen och samordningen hos myndigheterna är en väldigt viktig aspekt vad gäller hanteringen av bluffakturor. Arbete på detta område pågår i enlighet med de många motionsförslag som finns.
Herr talman! Vad gäller snabblånen, eller de så kallade sms-lånen, trädde lagändringarna angående snabblån i kraft i går, den 1 april 2014. För att ytterligare stärka konsumentskyddet i samband med kreditgivning har riksdagen beslutat om ändringar i konsumentkreditlagen som ger Konsumentverket möjligheter att effektivare ingripa när det upptäcks brister vid kreditprövningar. Bland annat ska Konsumentverket kunna ta ut en sanktionsavgift, som nämnts i debatten, av en näringsidkare som inte gör ordentliga kreditprövningar. Den granskning som Konsumentverket har gjort av snabblåneföretagens kreditprövningar visar att det finns snabblåneföretag som brister i sina skyldigheter.
Utvecklingen på kreditmarknaden har inneburit att olika typer av snabblån har gjorts mer tillgängliga för konsumenterna. Samtidigt som en ökad tillgänglighet kan vara positiv för vissa konsumenter innebär det en större risk för andra konsumenter som fattar förhastade och dåligt underbyggda beslut om att låna.
Snabblånen har bidragit till skuldsättningsproblem för en del människor, och skuldsättningsproblemen i sig är en bekymmersam fråga. Vi riksdagsledamöter får ibland samtal från medborgare som drabbats; så har även jag fått. Man blir bestört över berättelser om hur enskilda skuldsatt sig till betydande belopp. Även anhöriga hör ibland av sig i sin förtvivlan.
Överskuldsättning är en viktig fråga även för Folkpartiet, och det finns all anledning att motverka en utveckling mot överskuldsättning och se till att undvika personliga tragedier. Sådana ska motverkas på alla tänkbara sätt.
Herr talman! Även betalningstider tog Jessika Vilhelmsson upp, och jag vill framhålla, precis som hon, hur viktig frågan är och säga att regeringen verkligen agerat skyndsamt. Den promemoria som Justitiedepartementet tog fram,
Tvingande regler om betalningstider i näringslivet
, föranleddes av det tillkännagivande som har nämnts i debatten. Utredningen om betalningstider i näringslivet från 2007 visade i sin kartläggning att den genomsnittliga betalningstid som små och medelstora företag angav i sina fakturor var 28 dagar. Den vanligaste avtalade betalningstiden i Sverige var 30 dagar, alternativt en kalendermånad.
Senare undersökningar, bland annat företaget Intrum Justitias årliga mätningar av betalningstider i ett antal europeiska länder, ger stöd för antagandet att betalningstiderna i Sverige inte har förändrats nämnvärt sedan år 2006.
Utredningens undersökning visade dock att det inom vissa branscher förekom längre betalningstider. Särskilt utmärkande har detta varit i transportmedelsindustrin och i elektronik- och teleproduktionsindustrin samt i fordonskomponentgruppen.
De lagändringar som nyligen beslutades, våren 2013, syftade till att motverka sena betalningar och långa avtalade betalningsperioder i näringslivet. Ändringarna är främst avsedda att förbättra för mindre företag. Myndigheter och andra offentliga organ kan inte avtala om längre betalningstider, i enlighet med de beslut som riksdagen har fattat.
Efter riksdagens tillkännagivande, som jag nämnde inledningsvis, har ett arbete genomförts, en promemoria har remitterats och det har inkommit synpunkter. Det finns också kritiska synpunkter på ett införande av tvingande regler om 30 dagar.
Den samlade bilden är betydligt mer komplex, jämfört med den bild som Miljöpartiet och Socialdemokraterna har gett uttryck för. Det finns kritik, och det möte som hölls i fredags - som också Näringsdepartementet, Justitiedepartementet och ICC var initiativtagare till - visade att det finns ett stort intresse för att försöka hitta lösningar inom ramen för näringslivets arbete.
Det finns företag som skulle drabbas av tvingande regler på området, och det måste vi ha i åtanke. Även näringslivets små företag har olika förutsättningar.
Vi menar att det är viktigt att avvakta det arbete som nu har påbörjats för att se om näringslivet genom egna initiativ kan se till att det finns en självreglering, att den arbetsgrupp som har omnämnts ska få en möjlighet att verka och att det pågående arbetet i Regeringskansliet får fortsätta. Hur det tillkännagivandet har hanterats finns också omskrivet i regeringens skrivelse 75.
Herr talman! Slutligen bara några korta ord om enstegsfasader: På grund av att det pågår en prövning i Högsta domstolen har vi i utskottet valt att inte agera i den frågan. Den prövningen bör avvaktas, så får vi se vad Högsta domstolen landar i.