Herr talman! Den senaste tiden har problem med telefonförsäljning uppmärksammats alltmer. Det märks bland annat på att en betydande del av anmälningarna till Konsumentverket rör just telefonförsäljning.
Av anmälningarna framgår att konsumenten i många fall har fått en avtalsbekräftelse men inte anser sig ha tackat ja till något erbjudande. Det handlar kort och gott om en ganska enkel tvist som borde gå att lösa relativt lätt, bland annat genom att spela in säljsamtalet.
Herr talman! Jag är själv alldeles för oteknisk för att förstå hur man spelar in ett samtal, men jag är tillräckligt teknikmedveten för att förstå att detta är en mycket enkel teknik för branschen att använda sig av. Faktum är att samtal redan i dag spelas in i utbildningssyfte.
Inspelade samtal skulle utan tvivel innebära ett stärkt konsumentskydd. Jag anser alltså att det i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler även ska införas en regel om att säljsamtal och samtal som hanterar finansiell rådgivning ska spelas in. På så sätt kan man enkelt säkerställa exakt vad som sagts under samtalet. Tekniken finns redan, vilket innebär att det inte heller medför några extra kostnader för de företag som sysslar med telemarketing.
Vi lämnar tillfälligt telemarketingbranschen och fokuserar i stället på fakturering av konsumenter. Här finns det oklarheter som rimligtvis borde vara ganska enkla att lösa.
Företag och organisationer har nämligen olika syn på vad som ska anses vara en fakturas sista förfallodag. Vissa företag och organisationer likställer fakturors sista förfallodatum med sista mottagningsdag till sina konton. Detta skapar en osäkerhet hos konsumenterna och kan leda till att konsumenter drabbas av onödiga betalningsförelägganden. För att tydliggöra och förenkla för konsumenterna bör det införas en lagregel om att sista förfallodatum motsvarar sista betalningsdag till betalningsmottagarens konto.
Herr talman! Dessutom är vissa fakturor inte ens äkta. Förekomsten av bedrägerier med bluffakturor har blivit ett stort samhällsproblem, och det är min övertygelse att regeringen inte har vidtagit tillräckliga åtgärder mot bluffakturor. Enligt min mening är det angeläget att insatser mot bluffakturor görs också vid sidan av de straffrättsliga och polisiära områdena.
Jag vill dock inte bara vara negativ till regeringens arbete. Det är positivt att regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att kartlägga problemen med bluffakturor och överväga åtgärder som rör avtalsrätt, inkassoverksamhet och kreditupplysning.
Uppdraget ska dock redovisas först den 1 september 2015. För att skydda näringsidkare och privatpersoner från att drabbas av bluffakturor bör vissa åtgärder vidtas redan nu. Exempelvis skulle Svensk Handels varningslista eller liknande listor kunna utvecklas och användas av svenska myndigheter för att identifiera företag som bedriver verksamhet med bluffakturor eller liknande.
Herr talman! Om det är något område som man som konsument bör vara försiktig med, eller något som man ska akta sig för som konsument, är det överkonsumtion. I detta fall menar jag problematiken med hur enkelt man kan lockas till att ta ett lån och då inte minst snabblån, som fortfarande utgör ett mycket stort problem. Konsekvensen av obetalda snabblån är inte sällan betalningsanmärkningar och en ökad risk för överskuldsättning.
I den nya konsumentkreditlagen som trädde i kraft den 1 januari 2011 gäller samma regler för snabblån som för konsumentkrediter i allmänhet. Detta innebär bland annat att kreditgivaren har fått ett tydligt ansvar för att lämna information om den effektiva räntan. Kreditgivaren ska också alltid vara skyldig att göra en kreditprövning. Konsumentverkets granskning visar dock att flera av de bolag som erbjuder snabblån till konsumenter brister i sin kreditprövning. Räntenivåerna är i många fall fortfarande mycket höga. Detta är enligt min mening inte rimligt.
Det är visserligen positivt att Konsumentverket genom de lagändringar som nyligen har beslutats får utvidgade möjligheter att ingripa när det upptäcks brister vid kreditprövningar. Bland annat ska verket kunna ta ut en sanktionsavgift av en näringsidkare som inte gör ordentliga kreditprövningar.
Jag anser också att det är bra att regeringen nu har överlämnat ett lagförslag till riksdagen som innebär att snabblåneföretagens verksamhet görs tillståndspliktig och ställs under Finansinspektionens tillsyn.
Enligt min uppfattning är åtgärderna dock inte tillräckligt kraftfulla för att komma till rätta med de problem som snabblånen orsakar. De fördelar som kan finnas med den här typen av lån överväger inte skadan som lånen orsakar. Jag anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som innebär att samtliga snabblån förbjuds. Under tiden innan ett förbud är på plats bör regeringen ta initiativ som innebär att kreditgivare som brustit i sin kreditprövning inte ska kunna vända sig till kronofogden för att driva in sin fordran.
Herr talman! Jag skulle slutligen vilja säga att jag givetvis står bakom samtliga av Sverigedemokraternas reservationer i betänkandet. Jag kommer dock för tids vinnande enbart att yrka bifall till reservationerna 3 och 17.