Herr talman! I dag ska vi debattera konsumenträtten. Vi står självklart bakom alla S reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation nr 15 under punkt 21.
Många frågor är viktiga i detta betänkande, och jag kommer att kort beröra vissa delar.
Konsumenträtten handlar om frågor som dagligen berör de allra flesta människor. Det finns ständigt nya varor och tjänster att köpa och konsumera, och vi socialdemokrater vill underlätta för människor att vara aktiva konsumenter, handla medvetet och bidra till en mer hållbar konsumtion. Alla konsumenter måste ges goda förutsättningar att kunna fatta rätt beslut utifrån vad de ska köpa och inte köpa. För det krävs att konsumenternas makt stärks, att informationen till konsumenten ökar och att kunskaperna hos den enskilde konsumenten blir större.
Svenska konsumenter förlorar varje år mycket pengar på konsumtionsproblem. De konsumenter som drabbas hårdast är de löntagare som har lägst inkomster, för vilka varje köp har stor betydelse för hushållsekonomin. Vi menar därför att en bra konsumentvägledning och skuldrådgivning kan öka välfärden och tillväxten i Sverige. Konsumentvägledningen har en central roll som kunskapsbyggare och informationsspridare på konsumentområdet, och skuldrådgivningen kan vara avgörande för människor att reda ut en svår ekonomisk situation.
Telefonförsäljningen blir alltmer utbredd. Ofta omgärdas försäljningen av osäkerhet om vad som egentligen gäller. Ibland kan det till och med vara osäkert om det har ingåtts ett avtal eller icke. Det kan leda till att människor tvingas betala för varor som de inte efterfrågat. Enligt vår mening bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som stärker konsumenternas rätt vid telefonförsäljning. Förslagen bör bland annat innehålla krav på skriftliga avtal vid telefonförsäljning.
Vi anser också att mobiltelefonanvändare inte ska behöva drabbas av ovälkomna säljsamtal. Med mobilen är man ständigt tillgänglig, och oönskade samtal blir snabbt påfrestande. När branschen nu har ändrat sina etiska riktlinjer och tillåter säljsamtal till mobiltelefoner krävs ett ökat skydd för den enskilde konsumenten. Vi menar att det inte är tillräckligt med en anmälan till Nix-Telefon. I stället har vi föreslagit att branschen ska inrätta ett så kallat okej-register där privatpersoner kan lämna sitt medgivande till att ta emot säljsamtal. Om ett sådant register inte kan inrättas på frivillig väg anser vi att lagstiftning bör övervägas.
Förekomsten av bedrägerier med bluffakturor som vilseleder privatpersoner och företag har blivit ett stort problem i samhället. Småföretagare är särskilt utsatta, och vi menar att det krävs tydliga åtgärder för att skydda mot denna typ av brottslighet. Det är beklagligt att regeringen sviker småföretagarna i dessa frågor. Vi har föreslagit att det ska införas en ångerrätt också för näringsidkare och ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till näringsidkare. Tyvärr har regeringen hittills varit alldeles för passiv i dessa frågor.
I dag är det förbjudet med tv-reklam och direktadresserade utskick till barn under 16 år. Men det har tillkommit nya kanaler för att nå barnen. Mobiltelefoner används i dag inte bara för att ringa; det går även att beställa ringsignaler, logotyper, ladda ned musik med mera. Dessa tjänster kan fås utan att någon kontroll görs om beställaren är underårig eller inte. Samma sak gäller på webben där marknadsföring försöker maskera sig som spel och underhållning. Det finns lagar och regler, men de kringgås ofta vilket medför att minderåriga utsätts för reklam som de egentligen inte skulle ha utsatts för. Vi anser att Konsumentverket ska ges i uppdrag att fortlöpande följa upp reklam som riktar sig till barn och ska övervaka hur lagar och regler följs.
Herr talman! Reklam och produkter som förmedlar en könsstereotyp bild till vuxna, barn och ungdomar är inte önskvärd i ett samhälle som strävar efter ökad jämställdhet mellan könen och alla människors lika värde. Vi ser med oro på denna utveckling. I dag ligger möjligheten att motverka könsdiskriminerande reklam i händerna på branschens egen förmåga till självsanering. Vi anser att det finns stora brister i både vilja och förmåga. Därför är det beklagligt att regeringen har valt att inte gå vidare med de utredningsförslag som finns kring lagstiftning i dessa frågor. Det är en häpnadsväckande ovilja att stå upp för alla människors lika värde.
I dagens samhälle är det lätt att komma över krediter. Det kan exempelvis göras genom sms-lån. För vissa människor går det bra. För andra går det inte alls. Alltför ofta leder sms-lån till betalningsanmärkningar och fleråriga skuldproblem. Huvudorsaken till att det ofta går snett är bristen på seriositet hos många av dem som lånar ut. Till skillnad från regeringen vill vi därför göra en rejäl sanering av sms-lånebranschen.
Det yttersta ansvaret för all skuldsättning vilar på individen. Samtidigt har långivaren ett stort ansvar för hur utlåningen går till. När det gäller snabblånen - även kallade sms-lån - tar branschen inget ordentligt ansvar. Marknadsföringen är ofta aggressiv och kreditprövningen svag eller usel. Många av dem som beviljas lån skulle ha fått nej om prövningen hade gjorts ordentligt. Dessutom kan räntorna vara skyhöga. Effektiva räntor på hundratals procent är inte ovanliga, och en del lån har erbjudits till hela 20 000 procents ränta. Därtill har flera företag börjat sälja sms-lånen vidare till inkassobolag. På så vis kan de göra snabba vinster utan att behöva bry sig om hur det går för låntagaren.
I själva verket handlar rådande affärsmodell i branschen delvis om att driva människor i skuldfällan. Företagen tar ut betydande vinster via extremt höga räntor och avgifter från låntagare som sitter fast med dessa under flera år.
Affärsmodellen handlar också om att utnyttja kronofogden till max. Företagen skickar massor av ärenden dit, och när människor väl satts i skuld tvingas kronofogden ta hand om indrivningen. Detta är mycket gynnsamt för företagen. Statistiken bekräftar att allt inte står rätt till. Kronofogden uppskattar nu att ca 50 000 personer har betalningsanmärkningar på grund av snabblån. Ungefär 10 000 av dem är ungdomar. Det är en alarmerande siffra. För de unga blir betalningsanmärkningar ett handikapp när de ska etablera sig i vuxenlivet. Det blir svårt att få hyreskontrakt, mobilabonnemang och mycket annat.
Regeringen har anslutit sig till några av våra förslag om åtgärder, bland annat att Finansinspektionen ska ha ett tillsynsansvar. Det är bra. Men det räcker inte. Vi vill att regeringen återkommer med ytterligare förslag till insatser som kan bidra till att sanera avarterna i snabblånebranschen. Bland annat bör det införas begränsningar när det gäller möjligheten att vända sig till kronofogden för att driva in skulder som grundas på bristande kreditprövning.
För att jobben ska bli fler krävs det att Sveriges företag expanderar och nyanställer. Fyra av fem nya jobb skapas i dag i de små och medelstora företagen. Genom politiska beslut kan man göra livet lättare för Sveriges hårt arbetande småföretagare. Det är bara då de kan expandera och anställa fler personer.
En grundförutsättning är dock att småföretagen får betalt för sina varor och tjänster i tid. Så ser det tyvärr inte ut i dag. Många underleverantörer och tjänsteföretag vittnar om att de ibland måste vänta i flera månader på att få betalt. Köparen, inte sällan det lilla företagets enda köpare, ändrar ensidigt betalningsvillkoren. Rent krasst kan man uttrycka det som att stora företag använder småföretag som bank genom att få till stånd en mycket lång betalningstid. Det är inte okej. Långa betalningstider kan innebära att småföretag inte kan finansiera sig själva med egna kassaflöden, inte ens när de har goda marginaler. Särskilt ansträngd kan likviditeten bli för ett mindre företag som befinner sig i ett expansivt skede, med ökande omsättning och behov av och möjligheter till fler anställda.
Erfarenheten från finanskrisen 2009 var att många småföretag pressades hårt och att antalet konkurser ökade. Nästan vart femte småföretag tvingades acceptera längre betalningstider. Hela 45 procent av företagen uppgav att betalningstiderna hade förlängts i förhållande till de sedvanliga 30 dagarna. Det finns exempel på småföretag som får vänta 60, 90 eller ibland upp till 120 dagar innan de får betalt för utfört arbete.
I januari 2013 gjorde riksdagen ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om hur de små och medelstora företagens ställning fortsatt kan stärkas avseende betalningstider. Beslutet innebar att betalningstiden ska vara längst 30 dagar också mellan företag.
Tyvärr, herr talman, har regeringen dragit ut på arbetet med denna fråga och fortfarande inte levererat något förslag. Detta oroar oss mycket, inte bara det faktum att regeringen verkar strunta i riksdagens beslut utan framför allt att regeringen inte verkar visa någon vilja att stödja Sveriges småföretagare i en sådan viktig fråga.
Nu ser det ut som att riksdagen i dag kommer med ytterligare ett tillkännagivande i frågan med denna innebörd. Jag förutsätter att regeringen därmed inser att det är hög tid att uppfylla riksdagens tidigare beslut och snarast återkomma med ett konkret lagförslag.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 15 om sms-lån.