Fru talman! Sydafrika befinner sig nu i ett kritiskt
omvandlingsskede. Många har diskuterat
demokratiseringsprocessen. Jag tänkte inte
specifikt gå in på den. Jag hänvisar bl.a. till det som
Inger Koch har framfört i det avseendet.
Parallellt med demokratiseringsprocessen krävs det
nu en ekonomisk omvandling i Sydafrika som har
ungefär samma dimensioner som de systemskiften
vi ser i Central- och Östeuropa.
Det är alltså inte enbart fråga om en
demokratisering, utan om ett skifte av landets
ekonomiska och sociala system parallellt med
detta. Det innebär att betydande
strukturförändringar får göras. Det behövs
avregleringar av en genomreglerad ekonomi, det
behövs privatiseringar och många monopol
behöver brytas upp. Den svarta företagsamhet som
har vuxit fram i blygsam omfattning efter att
praktiskt taget ha varit ickeexisterande behöver få
en kraftig stimulans. Vi vet av erfarenheter från
hela den tredje världen att det behövs en oerhört
stark framväxt av småföretagsamhet för att man
skall klara den ekonomiska utvecklingen.
Tidigare redogjordes det för att arbetslösheten i
Sydafrika ligger på ungefär 40 %, vilket inom
parantes sagt är förhållandet i många u-länder. Om
den skall kunna nedbringas krävs det en enorm
satsning på småföretagande och nyföretagande,
framför allt från den svarta befolkningsgruppen.
Det kräver stora omställningar också vad gäller den
sydafrikanska staten som hittills i stor utsträckning
har monopoliserat väldigt många olika
verksamheter.
Den ekonomiska utvecklingen är viktig för att den
demokratiska utvecklingen skall fungera. Vi vet att
det finns stora förväntningar på demokratin.
Många människor har enormt stora förväntningar
på att demokratin inte bara skall ge frihet utan
också ekonomiska och sociala framsteg. Därför är
det så centralt att den demokratiska regering som
vi med stor sannolikhet får se komma till stånd efter
den 27 april förmår leverera till befolkningen så att
förväntningarna kan infrias.
Det ställer också stora krav på att omvärlden inte,
vilket det finns en risk för, tillämpar handelshinder
och på olika sätt försöker förhindra den export som
med nödvändighet måste vara en central del i det
ekonomiska återupprättandet av Sydafrika.
Den handelspolitik som behövs kommer med stor
sannolikhet att bli lik den som finns för övriga
Afrika söder om Sahara. Det kommer att ges
möjlighet att exportera fritt -- inte bara till Europas
marknader. Det är angeläget att Sydafrika kommer
in i det system som den europeiska gemenskapen
har för preferenshandel -- det s.k. ACP-systemet.
Sydafrikas omvandling är inte bara av vikt för
Sydafrika självt utan också förmodligen för hela
södra Afrika. Den kan innebära ett väsentligt
tillskott till den dynamik som hittills har saknats i
största delen av Afrika. Det kan finnas en chans att
det smittar av sig till grannländerna och kanske till
hela södra Afrika om Sydafrika får till stånd en
kraftfull ekonomisk utveckling. De
handelsströmmar och de ekonomiska förbindelser
som kan utvecklas kan komma att bli av
utomordentligt stor betydelse för detta.
Låt mig avslutningsvis, fru talman, med några ord
beröra det särskilda yttrande som Moderata
samlingspartiet har gjort till detta betänkande. Där
redovisas Moderata samlingspartiets syn på
sanktionspolitiken. Jag vill som en personlig
reflektion säga att jag själv var med i en
Sydafrikakommitté i slutet på 60-talet, och det var
då jag kom att engagera mig speciellt i denna fråga.
Jag kom till en delvis annan slutsats än vad Hadar
Cars gjorde vad gäller synen på sanktioner. Dock
vill jag betona att själva målsättningen var
densamma.