Fru talman! ''Ett i det närmaste ofattbart framsteg
på väg mot demokrati och apartheidsystemets
avskaffande i Sydafrika är den uppgörelse om en
övergångsförfattning som regeringen de Klerk och
ANC träffade sent på onsdagskvällen'' -- alltså för
mindre än en vecka sedan. Så skrev Västerbottens-
Kuriren i en ledare häromdagen. Det är
konstateranden som dessa som är bakgrunden till
dagens debatt.
Jag har velat medverka i denna debatt inte minst av
det skälet att jag många gånger under de senaste två
åren har deltagit i debatten kring Sydafrika. Alla
vet att jag har ägnat politiken i allmänhet och de
ekonomiska sanktionerna i synnerhet stor
uppmärksamhet.
Det är särskilt tillfredsställande att konstatera att
utvecklingen i Sydafrika nu gjort det möjligt att
avskaffa alla ekonomiska sanktioner utom
vapenembargot. Det är särskilt tillfredsställande att
kunna konstatera att en enig riksdag står bakom
dessa beslut.
Om vi ser tillbaka kan vi konstatera att det förvisso
har funnits olika uppfattningar om
sanktionsvapnets effektivitet. Det har också rått
något delade åsikter om exakt tidpunkt för
sanktionernas avskaffande. Jag lämnar den
diskussionen därhän i dag. Vad som är viktigt att
konstatera, då riksdagen står i begrepp att fatta ett
smått historiskt beslut, är att bred enighet alltid har
rått om målen när det gäller utvecklingen i
Sydafrika. Det vi har velat se håller faktiskt på att
ske, efter så många år av apartheid. Det är
framväxten av ett demokratiskt Sydafrika, där man
just har beslutat om en interimskonstitution.
Övergångsrådet kommer snart att tillträda, och
man förbereder sig nu för valen i april. Över detta
känner vi glädje, samtidigt som vi också känner en
viss oro över risken för händelser som kan försvåra
processen och förhindra den sydafrikanska
demokratins stabilisering.
Jag noterar att utskottet liksom flera talare i dagens
debatt ägnar stort utrymme åt utvecklingen av de
framtida ekonomiska relationerna mellan Sverige
och Sydafrika. Jag välkomnar den inriktningen av
diskussionen. Det finns mycket som vi kan och bör
göra på detta område, till ömsesidig nytta.
Ekonomisk utveckling i Sydafrika är nödvändig för
att de sociala problemen skall kunna lösas och för
att de politiska framstegen skall konsolideras.
Internationellt ekonomiskt utbyte och utländska
investeringar kan spela en viktigt roll i denna
utveckling.
Simon Liliedahl tog upp ett antal frågor i sitt
anförande som rörde just biståndet och stödet för
en utveckling av våra ekonomiska relationer.
Andra talare har också berört detta. Låt mig genast
säga att vi, från det ögonblick vi tillkännagav
sanktionernas avskaffande, från regeringens sida
har verkat för en utveckling av de ekonomiska
relationerna, klart och tydligt i ord och handling
och genom att avsätta särskilda medel för det
kontor som nu upprättas i Sydafrika. Det är vår
avsikt att göra så. Jag hoppas att inom de närmaste
månaderna, genom besök i Sydafrika tillsammans
med företrädare för näringslivet, kunna markera
att vi nu är inne i en ny epok, ett nytt stadium, där
det gäller att tillvarata de möjligheter som finns att
utveckla det ekonomiska samarbetet.
Ansvaret ligger naturligtvis i första hand på
företagen själva. Det är en illusion att tro att
statsmakterna på något sätt skulle kunna ersätta
dem. Men vi kan, genom exportstödjande insatser
och exportkrediter, befordra en sådan utveckling.
Exportkreditnämnden är öppen. För mjuka
krediter finns inga särskilda bestämmelser när det
gäller Sydafrika. Här har vi att iaktta allmänna
internationella överenskommelser, inte minst inom
OECD:s ram.
Vi ser nästan dagligen, senast i dagens tidningar,
bevis på att svenska företag tar fasta på de
möjligheter som öppnas för ökad handel med
Sydafrika. Om man, som Simon Liliedahl, jämför
med Finland, är det självklart att våra siffror är
annorlunda. Det hade varit konstigt om vi hade haft
samma export till Sydafrika som Finland, när vi har
haft sanktioner intill för kort tid sedan medan
Finland avskaffade sina sanktioner för två år sedan.
Det hade ju varit brott mot sanktionerna. Låt oss i
stället se var vi står om två år, vem som snabbast
utvecklar det hela. Det är vad frågan gäller. Än en
gång, vi skall satsa hårt på detta.
Simon Liliedahl utbad sig en särskild utredare för
att diskutera dessa frågor. Jag skall gärna säga
Simon Liliedahl att jag inte tror på utredare, och
jag har en känsla av att man inom näringslivet inte
heller är trakterad av tanken på att tillsätta utredare
för detta ändamål. Det är någon som har sagt: När
vår Herre ville att intet skulle ske, så satte han till
världen sin första kommitté. Att nu försena ett
aktivt handlande genom ett utredande tror jag vore
kontraproduktivt.
Hans Göran Franck tog i sitt anförande upp de
särskilda förhållanden som gäller oljeembargot.
Först och främst vill jag säga att vi har anledning tro
att också oljeembargot kommer att avskaffas inom
den allra närmaste tiden. Det är, om jag inte
missminner mig, knutet till tillträdet för
övergångsregeringen. Men detta är en FN-fråga.
Givetvis kommer vi i detta avseende att följa de
beslut som FN fattar. Jag vill gärna avge en
försäkran att om det skulle visa sig att det finns risk
för missbruk så länge sanktionerna är i kraft,
kommer vi givetvis att vidta erforderliga åtgärder.
Jag vill också till Hans Göran Franck säga att stödet
till ANC kommer att utgå i oförändrad omfattning
under detta år. Det förhållandet att det avbröts
tidigare påverkar alltså icke omfattningen av
stödet.
Fru talman! Om två veckor kommer ANC-ledaren
Nelson Mandela och president de Klerk att ta emot
Nobels fredspris och även besöka Stockholm.
Dessa båda män har spelat en alldeles avgörande
roll för de mycket stora framsteg som har gjorts i
Sydafrika under de senaste åren. Jag tycker att det
är utomordentligt glädjande och passande att vi kan
hälsa dem välkomna till Sverige med ett beslut som
gör det möjligt för svenska företag att bidra till
Sydafrikas ekonomiska och sociala utveckling.