Fru talman! Få frågor har väckt det svenska folkets
engagemang som motståndet mot
apartheidpolitiken. Jag känner personligen många
människor som fått sin politiska medvetenhet väckt
genom just avskyn mot apartheidpolitiken. Vi har
kunnat se hur en politik som syftar till orättvisor
mellan människor och där människor inte har lika
värde har tillämpats till sin fulländning just i
Sydafrika.
Därför har vi i Sverige och runt om i världen arbetat
på olika sätt för att motarbeta apartheidpolitiken.
Just sanktionspolitiken har varit ett mycket viktigt
medel både för att visa vår avsky för Sydafrikas
regim och för att konkret visa hur omvärlden tar
avstånd från kontakter med ett land som behandlar
sina egna medborgare på det sätt som man har gjort
i Sydafrika.
Därför är det en stor glädje för mig och
Vänsterpartiet -- liksom, vad jag förstår, även för
hela Sveriges riksdag i full enighet -- att vi i dag kan
fatta beslut om att låta sanktionerna upphöra utom
när det gäller olja och vapen.
Nelson Mandelas tal i FN den 24 september och
FN:s beslut att rekommendera medlemsstaterna på
detta område är viktig vägledning för oss. Jag tror
att Nelson Mandela själv inte bara symboliserar
motståndet mot apartheid utan även den mänskliga
värdighet som har funnits, och finns, i just
motståndet.
Det fredspris som man har beslutat tilldela
president de Klerk och Nelson Mandela är ett
viktigt pris. Det markerar det som Nelson Mandela
och ANC gjort, men det markerar framför allt för
framtiden hur ett pris inte skall vara en bekräftelse
på vad som har gjorts. Det skall vara en bekräftelse
på vad som behöver göras i framtiden i Sydafrika
för att ena ett folk och få människor med olika
etnisk bakgrund att fungera tillsammans.
Det är helt klart att sanktionerna har haft ett stort
värde i kampen mot apartheid. Därför är det
märkligt att t.ex. moderaterna i sitt särskilda
yttrande kan ta upp och ifrågasätta det. Det är väl
omvittnat, inte bara från ANC utan även från
många andra krafter, hur man har uppfattat
sanktionspolitiken som ett stöd emot apartheid.
När vi nu lämnar fasen med sanktionspolitiken för
att på ett annat mycket konkret sätt visa vårt stöd
för dem som arbetar inne i Sydafrika, utgör valet
den 27 april ett viktigt datum. Där kan Sverige, som
vi förbundit oss att göra, ställa upp med
valövervakare. Men det räcker inte. Vi har viktiga
erfarenheter som vi bör dra lärdomar av.
Jag tänker t.ex. på Angola där det också fanns
internationell övervakning, men i alldeles för liten
skala. Man såg inte heller till att avväpna de
militära krafter som var emot valet. Därför är det
viktigt att valövervakningen sker på ett massivt sätt
och inte bara koncentreras under en kort tid.
Vi har också erfarenheter från Namibia där det
fanns 3 000 valövervakare. Om vi skall överföra det
till Sydafrikas befolkning landar vi på en siffra på
20 000--25 000. Internationella
juristkommissionens slutsats är just att det krävs ett
mycket massivt stöd för att valet skall kunna
genomföras utan att det blir våldshandlingar.
Erfarenheterna hittills visar att varje steg mot
demokrati har följts av våldshandlingar. Processen
mot demokrati går inte så enkelt i ett land som är
fyllt av våld och motsättningar. Vi vet t.ex att när
man hade tagit viktiga förhandlingssteg mördades
Chris Hani på påskafton 1993. Vi vet också att bara
sedan 1990 har ungefär 10 000 människor mördats
genom politiskt våld. Vi vet att varje steg i
processen har följts av politiskt våld. Därför är det
oerhört väsentligt att vi ger vårt stöd till den
demokratiska processen och inte stannar upp på
grund av det politiska våldet.
Ett annat avgörande sätt för oss i Sverige att visa att
vi stöder den demokratiska processen i Sydafrika är
att fortsätta stödet till ANC fram till valdagen. Man
kan inte betrakta ANC som vilket parti som helst
som klarar sig på de reguljära vägarna. Därefter är
det självklart att Sverige måste fortsätta stödet i nya
former till de organisationer som arbetar för att
förbättra människors hälsa, för att ge utbildning
och för att på olika sätt hjälpa de fattiga att komma
upp till en människovärdig nivå.
Arbetet måste alltså fortsätta efter valet och inte ta
slut i och med det. Jag vill understryka vad några
gäster som vi hade här i riksdagen förra veckan
sade. Det var ordföranden och vice ordföranden
från hembiträdenas fackliga organisation,
Domestic workers. De betonade att det är nu, i
samband med valet och efter valet, som omvärldens
stöd till de krafter som vill verka för att demokrati
och utveckling kommer till stånd är viktigt. Det får
inte stanna vid internationella uttalanden.
Fru talman! Jag vill därmed yrka bifall till
hemställan i betänkandet från utrikesutskottet och
understryka vikten av att Sveriges stöd till ANC och
de demokratiska krafterna i Sydafrika inte
avstannar.