Fru talman! Man kanske när man är relativt ny
som socialminister kan få ställa litet naiva frågor.
Varför skall det vara speciella regler för privatläkare?
Varför skall inte de ha någon pensionsålder, utan få
hålla på så länge som de vill, medan det inte gäller för
läkare i den offentliga verksamheten? Det blir väl inte
mer pengar för att man säger: Vi skall öppna för den
fria etableringsrätten? Det blir inte mer pengar till
vården och mer pengar i den offentliga kassan.
Jag tycker att det är självklart att det skall gälla
samma regler för den som är privatläkare och etable-
rar sig som sådan och den som är i den offentliga
vården. Jag skall självfallet återkomma med ett sådant
förslag. Jag tycker inte heller att man skall underskat-
ta landstingens sätt att ta sig an de bekymmer som
man har.
När Margareta E Nordenvall argumenterar kan
man litet grand få intryck av att politikerna gör detta
för att jävlas med människor eller för att de inte för-
står deras lidande. Utgångspunkten är att försöka att
tillgodose de vårdbehov som finns inom respektive
landstings område. Man gör sitt allra bästa med
mycket knappa resurser. Det är vad det handlar om
Om man då har en given rätt för några att etablera
sig med offentlig finansiering, och det inte skall om-
prövas eller tas med som en del av helhetsbedöm-
ningen, blir det i dessa lägen alldeles orättfärdigt.
Man kan teckna vårdavtal. Jag är övertygad om att
landstingen kommer att sköta detta på ett ansvarsfullt
sätt och att man gör det med patienternas bästa för
ögonen. Vi utbildar dessutom 900 nya doktorer per år.
Det är inte så att vi har stängt av tillförseln av nya
läkare. Det betalas också från samma kassa.