Fru talman! Det var ett deprimerande inlägg vi
hörde från Margareta E Nordenvall. Vart kommer vi
genom att blåsa under konflikter mellan privatläkarna
och den offentliga vården på det sättet? Hjälper vi
patienterna med det? Handlar det inte i själva verket
om att vi bör uppnå en borgfred och se hur vi kan
använda de knappa resurser vi har till vården på ett
effektivt sätt?
Det är förmodligen patienter till privatläkarna som
Nordenvall säger sig värna om - inte så mycket de
andra. Som om landstingen bara fanns för sin egen
skull! Landstingen är väl där för patienterna och för-
söker att organisera vården.
Det som växte under den borgerliga tiden var bud-
getunderskottet. Det får vi betala nu - alldeles för
dyrt! I det perspektivet är våra prioriteringar alldeles
riktiga. Vi måste få folk i jobb så att de kan betala
skatt och vi kan betala vården och omsorgen.
Jag tror inte att man kan säga att husläkeriet var
särskilt mycket dyrare. Men det man kan säga, Bo
Könberg, är att det var ett system som hade sina bris-
ter i den praktiska utformningen.
Jag vill gärna vara vänlig mot Bo Könberg; jag
gillar honom. Men när man är ute hör man tyvärr att
husläkeriet inte var någon jättestor succé. Man kan
inte entydigt säga att det var det bästa som har hänt
svensk sjukvård.
Men - det har förvisso också inneburit att man har
stärkt just patientens ställning. Det har haft stor bety-
delse när det gäller att få folk att känna att de har
någonting att säga till om som patienter. Vi får väl
fortsätta att strida om kostnader och utvärderingar av
detta system, men det hade kanske inte en så praktisk
utformning alla gånger.
När man diskuterar kostnaderna för privatvården,
skall man tänka på att man där inte behöver ta de
tunga patienterna. Man behöver inte ha jour, och man
har inte kravet på tillgänglighet i glesbygden osv.
I Stockholm finns på sina håll en överetablering.
Om Bo Könberg nämner att det är synd om privatlä-
karna kan han också säga att man i Stockholm drar
ned på BB, akutvård och annat. Detta är inte fruktbart.
Vi måste se till hur vi skall handskas med de offentli-
ga resurserna och hur vi skall fördela dem på vettigas-
te och bästa sätt.