Herr talman! Dagens beslut om en kassettersätt-
ning är efterlängtat av konstnärsorganisationerna,
som länge har drivit kravet om en ersättning för sina
skyddade verk. Den teknik som finns i dag har för-
enklat och därmed ökat omfattningen av kopiering.
Det är i dag möjligt att kopiera och ändå behålla
samma höga kvalitet på ljud och bild som original-
verket, och upphovsmännen går miste om de ersätt-
ningar som de rätteligen borde fått. Den nya tekniken
har drivit fram de nu föreslagna lagändringarna, som
är positiva för upphovsmännen och som stärker deras
rätt.
I propositionen föreslås, som här har sagts, en
kassettersättning som ger upphovsmännen och vissa
närstående rättighetshavare rätt till ersättning när
deras verk sprids till allmänheten.
De organisationer som företräder rättighetshavar-
na skall ta in och fördela ersättningen till de berörda.
De organisationer som organiserar de konstnärer som
är upphovsmän är KLYS, Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd, och COPYSWEDE.
Man har i brev förklarat för utskottet att man är
mycket nöjd med propositionen. Man har också ett
gott samarbete och är bra förberedd på hur den fram-
tida organisationen för kassettersättningen skall orga-
niseras.
På den punkten måste jag kommentera Henrik S
Järrel, som tydligen inte har något som helst förtro-
ende för organisationerna. Han uttrycker sig slarvigt
och säger att det här kan gå till utbildning och fort-
bildning. Är det inte viktigt för konstnärerna om man
i demokratisk ordning i organisationerna bestämmer
sig för hur man skall använda ersättningarna? Jag
trodde att Henrik S Järrel hade förtroende för den
representativa demokratin, som organisationerna
faktiskt representerar.
Det är naturligtvis väldigt viktigt att vi sedan föl-
jer frågan och ser hur det här fungerar. Det gör man
alltid. Det tycker jag är utskottets uppgift.
Till betänkandet finns en reservation från mode-
raterna där man yrkar avslag på propositionen i sin
helhet. Moderaterna anser att den föreslagna ändring-
en är en skatt. Därmed bortser man helt från att upp-
hovsmännen är nöjda med förslaget och att upphovs-
männen faktiskt stöder förslaget i sin helhet.
Låt oss gå tillbaka lite grann. 1993 ansåg ett enigt
lagutskott i samband med ändringar som man då
gjorde i upphovsrättslagen att något måste ske när det
gäller frågan om avgifter på oinspelade band. Och
lagutskottet räknade då med att ganska snart få ett
förslag från regeringen. Det var i juni 1993.
Sedan har det gått en tid, och nu har man fått ett
förslag. Det är inte någon skatt, utan en avgift. Det
trodde jag att moderaterna skulle gilla. Ändå säger
moderaterna nej. Varför gör man det? Vad hade man
egentligen väntat sig?
Min fråga är: Hur skall det förslag se ut som mo-
deraterna skulle kunna säga ja till? Ni ville ju ändå ha
ett förslag, den gången från en borgerlig regering.
Herr talman! Jag yrkar bifall till lagutskottets be-
tänkande och avslag på reservationen.