Herr talman! Vi skall nu behandla en proposition,
som vi från moderaterna anser vara väldigt snabbt
och slarvigt tillkommen. Den bygger på - säger rege-
ringen - den alltmer ökade privatkopieringen av mu-
sik och videogram som påverkar rättighetshavarnas
situation, eftersom de privat framställda exemplaren
konkurrerar med det av ensamrätten täckta kommer-
siella mångfaldigandet. Rättighetshavarna riskerar att
förlora inkomster, eftersom försäljningen av exemplar
av vissa typer av verk och prestationer minskar. Syf-
tet är därför att i viss mån kompensera rättighetsha-
varna för den i och för sig tillåtna privatkopieringen
av deras skyddade verk.
Ersättning skall utgå med 2 öre för varje möjlig
upptagningsminut, dock, säger man, högst 6 kr för
varje anordning. Vidare säger man i propositionen att
endast sådana organisationer som företräder ett flertal
ersättningsberättigade rättighetshavare skall kunna
göra gällande rätten till ersättning.
Organisationen skall självständigt bestämma hur
ersättningen skall fördelas mellan de ersättningsbe-
rättigade. Rättighetshavarna, som inte företräds av
organisationen, skall anses likställda med rättighets-
havare som organisationen företräder. Ersättnings-
skyldiga näringsidkare skall anmäla sig hos en orga-
nisation och lämna redovisning till denna.
Vi moderater tycker först och främst att det är
oacceptabelt att införa en s.k. kassettersättning för
anordningar som man inte ens i utgångsläget vet
kommer att användas för kopiering av upphovsrätts-
ligt skyddade verk. Även om anordningarna används
för att spela in sådana verk är det enligt utskottet inte
rimligt att belägga dem med ytterligare avgifter, ef-
tersom möjligheterna till kopiering av upphovsrätts-
ligt skyddade verk för enskilt bruk redan har beaktats
vid prissättningen av den produkt som kopieras.
Den i propositionen föreslagna ersättningen inne-
bär helt enkelt, enligt vårt sätt att se, att konsumenten
får betala för samma sak två gånger, alltså utöver att
såväl tomkassetter som oinspelade CD-skivor och
videokassetter också är belagda med omsättnings-
skatt, vilken som bekant tillfaller staten. Vi menar att
en kassettersättning helt enkelt inte kan betraktas som
någonting annat än en extra skatt som syftar till att
finansiera regeringens kulturpolitik. Vi menar att
kulturpolitiken i så fall skall finansieras över stats-
budgeten i vanlig ordning och helt öppet.
Som framhölls i en artikel i Svenska Dagbladet på
Brännpunkt häromdagen kan ett oinspelat band
omöjligen innehålla någon eller några upphovsmän.
En stor andel kassettband används dessutom till andra
ändamål än till kopiering av musik och film. Tele-
fonsvararen behöver kanske ett kassettband för att
fungera, eller barnens sång, som det heter i artikeln,
på luciamorgonen vill kanske mamma och pappa
föreviga. En entreprenör vill kanske tala in idéer på
sin bandspelare. Då använder han eller hon ett tomt
kassettband. Logopeden kanske talar in minnesan-
teckningar efter ett patientbesök för att inte missa
något när journalen skall fyllas i. Ja, exemplen kan
mångfaldigas. Men skall alla dessa behöva betala en
skatt som skall tillfalla upphovsrättshavarna om de
inte skall använda det för upphovsrättsligt skyddade
ändamål? kan man fråga sig. Och det frågar vi mode-
rater oss.
Den som köper, herr talman, en anordning som
kan användas för kopiering av ett upphovsrättsligt
skyddat verk kommer att vara tvungen att betala er-
sättningen även om kassetten eller dess motsvarighet
kommer att användas till helt andra ändamål. Redan i
och med detta är ju kassettersättningen att likna vid
en skatt, då konsumenten tvingas att betala för en
verksamhet som han eller hon inte utnyttjar.
En organisation som kräver in och fördelar ersätt-
ningen kan också träffa avtal om att en del inte skall
fördelas till rättighetshavarna utan i stället kan an-
vändas för "andra ändamål", t.ex. för utbildningsin-
satser och stipendier, som det heter i propositionen.
Det är alltså organisationen som närmare bestämmer
de principer som skall gälla för hur fördelningen skall
göras. Dessa principer får giltighet även gentemot de
rättighetshavare som står utanför organisationen.
Just på grund av detta kan ersättningen inte sägas
vara enbart en ersättning till rättighetshavare på det
sätt som utskottsmajoriteten hävdar. Den rättighets-
havare som står utanför organisationen får visserligen
ersättning enligt samma grunder som de som organi-
sationen företräder, men tvingas att acceptera att en
del av denna ersättning går till ändamål som organi-
sationen finner behjärtansvärda, t.ex. utbildning,
stipendier eller snart sagt vilka ändamål som helst
som organisationen bestämmer.
Kassettersättningen utgår till utövande konstnärer,
framställare av ljudupptagningar, framställare av
upptagningar av rörliga bilder och fotografer. En
sådan ersättningsberättigad kan för att få ut ersätt-
ningen vända sig till en sådan organisation som före-
träder ett flertal ersättningsberättigade på området och
därför har rätt att kräva in ersättningen.
Eftersom konsumenten är tvungen att betala er-
sättningen, även om kassetten utnyttjas för helt andra
ändamål än kopiering av upphovsrättsligt skyddade
verk eller verk skyddade genom s.k. närståendes
rättigheter, kan en konsument ofrivilligt komma att
stödja verksamheter som han eller hon egentligen inte
vill ha att göra med.
Som exempel kan nämnas att den som köper en
tom videokassett i syfte att t.ex. föreviga dotterns
eller sonens födelsedagsfest tvingas betala en ersätt-
ning som i slutänden, åtminstone teoretiskt, kan ham-
na hos en producent av t.ex. pornografisk film. Ex-
emplet förutsätter visserligen att dessa producenter
vänder sig till en organisation som företräder sådana
rättighetshavare, vilket måhända är osannolikt men
antagligen inte alldeles omöjligt.
Ett annat exempel är att en fågelskådare som spe-
lar in olika fågelläten på ett kassettband indirekt får
ersätta dem som spelar pop- och rockmusik som han
eller hon aldrig lyssnar till.
Något långsökt kan man t.o.m. hävda att en hör-
selskadad som köper en inspelningsbar CD-skiva för
att på den kopiera ett dataprogram, som ett företag i
marknadsföringssyfte erbjuder gratis på sin hemsida
på Internet, tvingas betala en ersättning för att han
eller hon rent hypotetiskt i stället hade kunnat använ-
da den till att spela in musik som han eller hon inte
ens kan lyssna på.
Det här tycker vi är fullständigt absurt, herr tal-
man, och av det skälet yrkar vi bifall till vår reserva-
tion i lagutskottets betänkande nr 3.