Herr talman! Jag konstaterar att om det nu är så
att konstnärerna har det särskilt svårt och utsatt i vårt
samhälle, finns det olika skyddsmekanismer som
samhället har iklätt sig för att hjälpa människor som
sitter i ekonomiskt trångmål - socialbidrag och lik-
nande. Det kan ju inte automatiskt vara så att man
bara därför att man kallar sig konstnär skall för evigt
vara försörjd av samhället, utan den grundläggande
uppgiften att försöka skapa sin egen försörjning
måste vara en mänsklig skyldighet för alla och envar.
Om man periodvis inte lyckas med det, har man
chansen att få en utdrygning av sina inkomster via
andra kanaler i samhället. Om då, än en gång, konst-
närernas organisationer är missnöjda med den kas-
settersättning som redan i dag utgår, varför kan de
inte förhandla om en höjning av ersättningen?
Men då talar vi än en gång, herr talman, om band
och kassetter som innehåller ett konstnärligt upphovs-
rättsligt skyddat verk att begära ersättning för. Vi
talar inte om sådant som är oinspelat och tomt. Vi
vänder oss mot principen om uttagande av en upp-
hovsrättsligt grundad ersättning för något utan att
man vet om det kommer att innehålla något som är
upphovsrättsligt skyddat och grundat.