Herr talman! Valfriheten på bostadsmarknaden är väldigt viktig, och för att vi ska kunna ha valfrihet måste det finnas olika upplåtelseformer och olika former av boenden. Där kan jag dela Amineh Kakabavehs bekymmer kring just möjligheten att bygga hyresrätter. I många lägen i inte minst storstadsregioner byggs det bostadsrätter. Men det byggs också hyresrätter på sina håll. Det är klart att det är en jätteviktig fråga hur man kan styra upp det.
Jag nämnde i mitt anförande att en möjlighet som kommuner har i dag är att använda sig av exploateringsavtal vid markanvisningar och att då skriva in upplåtelseform. Detaljplanen är inte det mest ultimata och bästa sättet. Man kan inte ändra användningen av en fastighet utan att ha en ny detaljplaneprocess. Bino Drummond tog upp precis den frågan, att det gör det ännu svårare. Vi vet redan nu att planberedskapen är en knepig fråga i många kommuner.
Att uppnå en ökad blandning där man också har nyproduktion är en viktig fråga. Där kan jag dela målsättningen, även om våra verktyg skiljer sig åt.
Vad gäller skyddsreglerna ska denna fråga följas. Jag vill påminna om, som jag sade i mitt huvudanförande, att dessa regler för att skydda hyresgästerna inte fanns. De förstärktes i och med den proposition som kom. Men det är klart att man ska följa reglerna.
I betänkandet från civilutskottet stod det att man ska följa och se hur praxis utvecklas i hyresnämnderna. Jag tror säkerligen att många här i kammaren känner ett väldigt engagemang för att följa frågorna och hur praxis utvecklas. Men där handlar det om att hyresgästen ska ge sitt tillstånd, eller också kan man gå till hyresnämnden och där få ett tillstånd att göra förändringar. Det syftar till att man ska kunna renovera och underhålla fastigheterna. Men det är viktigt att vi får en rimlig balans, och vi kommer att följa frågan.