Herr talman! Först skulle jag vilja yrka bifall till utskottets förslag.
Det är ingen nyhet att Sverige alltsedan 1990-talets början har byggt alldeles för få bostäder, mindre än hälften av vad våra nordiska grannländer har gjort per capita och långt under snittet bland OECD-länderna. De bostäder som byggs är i regel bostäder i högre prisklasser.
För att ändra på det här krävs en medveten och konkret politik som skapar bättre förutsättningar att bygga och en bättre fungerande bostadsmarknad, en politik som inser alla människors rätt till en bostad under rimliga villkor. Politiken ska skapa goda spelregler som marknaden kan agera sunt utifrån. För det krävs ett samspel mellan den kommunala och statliga nivån, mellan politik och marknad, mellan fastighetsägare och hyresgäster. Alla måste delta.
Det är därför mycket glädjande och inspirerande att följa regeringens arbete för att uppnå en bostadsmarknad som stimulerar rörlighet, tillgänglighet och mångfald. Ett exempel på det är att bara två månader efter ändringarna i lagen om andrahandsuthyrning har utbudet ökat med ca 30 procent. Dessutom har de hyror som tidigare har varit en del av svart hyressektor genom lagändringarna blivit vita, vilket gör bostadsmarknaden mer ärlig och innebär att korrekt beskattning kan uppnås då vi numera vet hela hyreskostnaden.
Jag ser med spänning fram mot regeringens kommande åtgärder som grundar sig i väl genomförda utredningar. Särskilt viktig för debatten i dag är Hyresbostadsutredningen som gav konkreta förslag till en bättre fungerande hyresmarknad. Jag tror att 2013 kommer att bli ett år då vi, när vi ser tillbaka på det, kan konstatera att vi tog många steg i rätt riktning för en bättre fungerande hyresmarknad.
Herr talman! Den 1 januari 2011 trädde lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag i kraft. Efter att ha varit en del av det här utmärkta utskottet i drygt en månad har jag just den propositionen från regeringen som min kvällslektyr. Det var en historisk överenskommelse mellan Fastighetsägarna i Sverige, Hyresgästföreningen, Sabo och regeringen. Den innebar bland annat att de allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolagen ska bedriva sin verksamhet enligt affärsmässiga principer. Syftet är att skapa likvärdiga förutsättningar för kommunala bolag och privata fastighetsägare.
Bruksvärdessystemet är kvar och en skyddsregel infördes som är tänkt att motverka kraftiga hyreshöjningar. Det har vi hört de flesta talare ta upp här. Hyresnämnden har här en viktig roll när det gäller att se till att en eventuell höjning av hyran sker under en skälig övergångstid.
Boverket har regeringens uppdrag att noga följa konsekvenserna av de nya reglerna i reformen från 2011. Man ska också följa effekterna och konsekvenserna med sikte på framtida utvärderingar.
Den viktigaste åtgärden för att främja ett fortsatt utbud av bostäder, inte minst hyresrätter, är att skapa långsiktigt stabila villkor för såväl byggande som förvaltning och ägande. Det är så man skapar förutsättningar för investeringar och vilja att förvalta och äga hyresfastigheter. Regelkrånglet måste minska och förutsättningarna för att bygga bostäder väsentligt förbättras. Tiden från idé till färdigt hus är alldeles för lång. Planeringsprocessen är snårig och måste rätas ut och breddas.
Det regionala inflytandet över bostadsplaneringen måste också stärkas.
Herr talman! Alla som har varit uppe i talarstolen och talat i dag, från olika partier, har den gemensamma uppfattningen att vi behöver få fart på byggandet. Dock är vägarna dit lite skiftande.
Kommunerna har ju ett bostadsförsörjningsansvar, och de kommunala bolagen är ett medel för att nå resultat. Kommunerna kan göra mer än de gör i dag. De kan snabba på planprocessen, och vägen fram till detaljplanelagd mark kan kortas.
Markfrågan är ju central. I storstäderna är det framför allt tillgången till mark som är problemet. Men det finns även andra hinder, som till exempel bullerregler. Där pågår just nu en utredning.
Sedan har vi överklagandetiderna, som är ett problem. Regeringen har anslagit mer pengar till länsstyrelserna för att korta handläggningstiderna och utfärda tydliga och gemensamma mål för alla länsstyrelser.
Boverket har analyserat vilka hinder som finns för ekonomiskt svaga grupper att ta sig in på bostadsmarknaden. Det är någonting som debatten i dag har rört vid ganska mycket. Nästan en miljon svenskar riskerar att inte få ett hyreskontrakt på grund av skärpta krav. Till exempel kan fastighetsägarna, både kommunala och privata, kräva att hushållet ska ha en årsinkomst motsvarande tre gånger hyran. I dag då det är mycket vanligt att människor är anställda via bemanningsföretag, alltså inte fast anställda, kan de här säkerhetskraven för hyror vara ett stort problem. Vi måste underlätta för människor att etablera sig på hyresmarknaden och behöver ha säkerhetskrav som är verklighetstrogna och realistiska.
Herr talman! Ett enigt utskott har beslutat att lägga fram förslag om ett tillkännagivande för regeringen som avser en översyn av hyreslagen för att öka skyddet för att få bo kvar för den som har misshandlats i sitt hem av sin make eller sambo. Den typen av misshandel sker ofta i situationer där lägenheten utsätts för skadegörelse. Både skadegörelsen och de störningar som andra hyresgäster i huset utsätts för kan leda till att hyresgästerna förlorar lägenheten.
I den rättsliga prövningen efter en sådan uppsägning tar rätten i många fall inte tillräcklig hänsyn till den misshandlade partnerns och eventuella barns behov av lägenheten. Man tar inte heller alltid tillräcklig hänsyn till brottsoffrens utsatta situation. Det gäller framför allt ur barnets perspektiv. Även om dagens lagstiftning redan ger sådana möjligheter ser vi ett värde i att ytterligare stärka skyddet för dessa brottsoffer och se över tillämpningen av gällande regler. Framför allt gäller det som jag sade ur barnets perspektiv.
Regeringen genomför just nu en lång rad åtgärder för att stärka skyddet för brottsoffer. Mot den bakgrunden är det rimligt att samtidigt göra översynen av de bestämmelser i hyreslagen som kan ha koppling till just det här problemet.
Till sist, herr talman, vill jag säga att regeringen arbetar aktivt för att stärka skyddet för misshandlade i nära relationer och utnämnde Carin Götblad till nationell samordnare mot våld i nära relationer för att hon skulle belysa flera aspekter av problemet. I hennes uppdrag ingår bland annat att överväga hur skyddet för och stödet till brottsoffren kan stärkas. Förutom att fokusera på stöd till brottsoffer ska utredningen även se över möjligheterna till ett bättre förebyggande arbete och stärkt samordning mellan olika aktörer. Arbetet ska redovisas i juni 2014.
Kristdemokraternas bostadspolitik utgår från den enskilda människans ansvar, möjligheter och skyldigheter. Rätten till ägande måste tillgodoses samtidigt som samhället behöver garantera en solidarisk bostadspolitik, där även den som inte är köpstark har rätt till ett gott och tryggt boende. Bostadspolitiken måste inriktas på att, utan detaljstyrning, skapa förutsättningar för ett ökat byggande och ett billigare boende.
(Applåder)