Herr talman! Jag delar den oro som Lars Eriksson ger uttryck för i de här fallen, där hyresgästen inte vill gå med på en renovering och heller inte har kunnat driva frågan vidare. Men det är också väldigt viktigt att komma ihåg att den redovisning som Lars Eriksson tar upp gäller 2002-2010. Det är långt innan den nya lagstiftningen kom på plats. Vi måste väl ändå utvärdera det som gäller i dag och den förstärkta skyddsregeln för att riktigt veta hur den fungerar?
Man gjorde en utvärdering av de gamla reglerna som den socialdemokratiska regeringen kunde ha gjort något åt men inte gjorde. Jag menar att det är viktigt att utvärdera det som gäller i dag. Därför kommer vi naturligtvis att följa den frågan.
Jag känner också oro för de exempel som Lars Eriksson tar upp, men jag ville också visa på de exempel där det har lyckats väl - med samma lagstiftning, observera. Den bilden måste vi också fånga in. Om vi har en lagstiftning som möjliggör en god utveckling i renoveringsarbetet med nöjda hyresgäster kontra de fall där man inte är nöjd är frågan hur praxis ser ut. Vad ska vi göra för att förstärka hyresgästernas besittningsskydd? Det är ju ytterst det som vi båda två värnar om.
Jag tycker att vi ska följa frågan, men vi måste göra en utvärdering av det nu gällande regelverket för att riktigt veta hur lagen fungerar. Då måste det ha gått ett tag, så att vi får en rättspraxis och ser hur utfallen blir.
Jag vill än en gång med eftertryck säga att vi naturligtvis känner för alla de hyresgäster som känner oro. Dem ska vi ta på fullt allvar, och det gör vi.