Herr talman! I Folkpartiet liberalerna och i liberalismen är en viktig grundregel att samhällen inte är färdigbyggda. Vi menar att samhällen förändras, och också våra idéer förändras. Det finns inget sluttillstånd där vi vid en viss tidpunkt skulle ha uppnått allt det vi ska uppnå.
Vi tror på förändring och utveckling. Vi tror på att tekniken ger oss nya möjligheter. Vi tror också att idéer och visioner utvecklas, och utmaningar i samhället ställer krav på oss.
Det är klart att den här debatten är viktig. Det handlar nämligen om någon form av vision av vad vi vill.
Jag inledde med att berätta om - jag hoppas att Jan Lindholm noterade det - hur vi ser på bostadskonsumenternas valmöjlighet.
Apropå det här med att citera varandra vill jag bara konstatera att Jan Lindholm själv var ganska hårdför i sin analys av borgerlig politik - jag uppfattade att Folkpartiet ingick där. Jan Lindholm menade att det bara handlar om marknadskrafter och ägande.
Jag var väldigt noga med att poängtera att valfrihet förutsätter olika typer av boendeformer, blandade upplåtelseformer. En person kan tycka att en viss boendeform är bra under en viss tid i ens liv. Med sedan kanske man vill och behöver byta boendeform. Den möjligheten ska finnas genom hela livet.
Det här är en del av vår bostadspolitik, att vi ska möjliggöra förändring. Alla regelverk som låser in stadsutveckling - det gäller exempelvis det här med att man ska låsa in upplåtelseform i detaljplan - förhindrar utveckling. Det gynnar inte utveckling, i och med att man kan uppnå samma mål med andra verktyg.
Vi tror också mycket på att vi ska ha ett samhälle som utvecklas med frihet och socialt ansvar. Vi ska tänka på de mest utsatta. Ett sådant exempel är frågan som handlar om misshandlade personer, brottsoffer, som ska få ett ökat stöd.
Ja, frihet och ansvar kan man arbeta med parallellt för ett bättre samhälle.