Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att det är ett relativt samlat utskott som i dag lägger fram betänkandet. Det är fem partier som står bakom det och det finns endast sju reservationer.
Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag i betänkandet och därmed också avslag på motionerna.
Sverige har under de senaste åren fått en ny alkoholpolitisk verklighet. Efter tre år med nya införselkvoter har bilden av den svenska alkoholkonsumtionen förändrats. Vi har i dag i praktiken övergett monopolförsäljningen på Systembolaget. Kanske hälften eller ännu mer av vår alkohol försäljs inte via Systembolaget. Trots detta har vi i princip samma alkoholpolitik som tidigare.
Inför förändringen med en ökad gränshandel var det många som trodde att detta skulle innebära en katastrof och att vi skulle få se mycket svåra alkoholpolitiska konsekvenser. Jag ska inte säga att det inte har blivit några problem. Men vi kan konstatera - och det har även Folkhälsoinstitutet konstaterat - att skadorna inte blev så stora som man förutsåg.
Man kan också se att under de senaste åren har det kommit några goda nyheter i detta mörker av dåliga nyheter. Några av dem har tagits upp tidigare. Bland annat visar Folkhälsoinstitutet att dödligheten i alkoholrelaterade sjukdomar har minskat. Man kan också se att unga människor dricker mindre alkohol än vad de gjorde tidigare. Nyhetens behag med att åka och alkoholturista verkar ha minskat. Vi ser också att Systembolaget återtar marknadsandelar från den utländska alkoholen. Detta är positivt.
I regeringsförklaringen säger den nya regeringen att den restriktiva alkoholpolitiken ska ligga fast. Det befäster vi också här i utskottet.
Men jag tror ändå att det är viktigt för oss att vi har en alkoholpolitik som har ett starkt förtroende hos svenska folket. Vi har i dag en annan konsumtion av alkohol än vad vi hade när vår alkohollag skrevs. Man kan säga att vi har fått en bättre alkoholkultur i Sverige. Det är inte så att vi har mindre skador eller att vi inte har problem. Men trots den ökade konsumtionen har vi andra typer av skador. Det är andra riskgrupper i dag. Vi har fått en ny alkoholkultur som i många delar faktiskt är positiv.
I detta sammanhang är det också anmärkningsvärt att konstatera att ett parti i utskottet skiljer ut sig väldigt kraftigt och säger att det bara är en modell som ska gälla. Det är totalkonsumtionen som ska vara den enda rådande modellen för den alkoholpolitik som vi lägger fast. Jag tror att det är en mycket farlig väg. Det är inte bara det att det kan vara moraliskt tvivelaktigt. Om man säger att varje glas som konsumeras är en kollektiv skuld är man inne på en farlig väg. Jag tror att man måste ha två delar här. Man måste givetvis först se på den totala konsumtionen, men man måste också arbeta för att få en bättre alkoholkultur.
Jag nämnde några positiva delar. Kan vi då blåsa faran över? Nej, det kan vi inte. Alkoholen är fortfarande ett av de största samhällsproblemen vi har. Det är en stor kostnad för att ta hand om den ödeläggelse som alkoholen skapar. Det som jag ser som ett av de absolut största problemen med alkoholen är de ungas konsumtion av alkohol, trots att det finns tecken som visar på att den har minskat. Man gjorde en undersökning i min hemstad Kalmar bland 16-19-åringar. Där sade fyra av tio att de hade köpt öl som inte var köpt på Systembolaget. Det var alltså illegalt eller legalt importerad öl som de hade köpt, och inte av sina föräldrar.
Därför måste det vara en prioriterad uppgift i alkoholpolitiken att begränsa tonårsungdomars tillgång till alkohol. Vi vet att en uppskjuten alkoholdebut också är ett sätt att skjuta upp många andra problem. Det är också ett sätt att eliminera många av de problem som finns.
Det är också därför som vi moderater och alliansen välkomnar den tillsyn av folkölsförsäljningen som vi vill se förslag på från departementet. Det gäller också ökade insatser för att förhindra illegal införsel av alkohol till Sverige.
Som jag sade tidigare är det min uppfattning att för att svensk alkoholpolitik ska bli verksam måste det finnas ett starkt stöd för den. Den alkohollag som vi har i Sverige skrevs 1994 i en tid då Sverige inte ens var med i Europeiska unionen. Det finns många knepigheter i den. Låt mig nämna några.
Om man ska öppna en sushirestaurang i Sverige och vill servera ett glas saké till sin råa fisk måste man i princip installera ett stekbord i köket för att kunna servera detta. Är det rimligt? Nej, det är det kanske inte.
Jag har uppmärksammat att det på Öland finns krögare som vill krydda sin egen snaps. Får man göra det? Ja, man får göra det, men först efter att man har ansökt och fått tillstånd för alkoholtillverkning, och detta trots att det enda man har gjort är att man har tillfört några kryddor till ett brännvin som är köpt på Systembolaget. Detta är Folkhälsoinstitutets tolkning av den nuvarande svenska alkohollagen. Jag konstaterar att antingen har Folkhälsoinstitutet gjort en orimlig tolkning av lagen, och då måste lagen förtydligas, eller också har Folkhälsoinstitutet gjort en rimlig tolkning av lagen, och då måste den förändras.
På förekommen anledning vill jag också ta upp gårdshandeln som nämndes av någon av talarna. Sedan vi fick vår svenska alkohollag 1994 har det hänt mycket, som jag har sagt. Bland annat har vi i Sverige fått över 100 svenska vinodlare de senaste åren. Man kan inte säga att detta är en total marginalföreteelse. Man kan dock säga att det är en marginalföreteelse när man tittar på den svenska alkoholpolitiken. Där finns inte denna med över huvud taget, och det finns många problem. En svensk vinodlare har i praktiken ingen möjlighet att få avsättning för sina produkter på den svenska marknaden. En svensk vinodlare får inte marknadsföra sina produkter. Man får inte heller erbjuda eventuella kunder eller andra vinprovningar. Därmed är det också omöjligt att få in de här produkterna på Systembolaget eftersom det av ganska enkla skäl inte finns någon efterfrågan på dessa produkter. Till sist får inte heller vingårdarna själva sälja de här produkterna. Jag tror att detta är en fråga som vi måste titta vidare på. Sverige är i dag det enda EU-landet där gårdsförsäljning inte är tillåten.
Låt mig också säga något kort om Finland som under några år har haft den här försäljningen. Den utgör i dag mindre än 1 promille av den totala försäljningen av alkohol från monopolet. Därför är detta kanske inte en alkoholpolitisk fråga. Däremot tror jag att det kan vara en stor regionalpolitisk fråga. Enligt några av de odlare som jag har samtalat med kan uppemot 1 000 nya jobb skapas inom turistsektorn och upplevelsesektorn. Jag tror att det finns anledning att se över detta.
Till sist vill jag säga att vi välkomnar den utredning som Maria Larsson har lovat att genomföra. Vi hoppas också att man tar upp detta med öl- och vinmässor i den. Det är också ett sätt att bidra till att vi får en bättre alkoholkultur i Sverige utan att för den delen äventyra den restriktiva alkoholpolitiken. Det är vår förhoppning att dessa förändringar kan komma i en kommande översyn av alkohollagen.