Herr talman! I alliansens rapport som vi presenterade före valet i höstas stod det så här: Krafttag mot barns och ungdomars alkoholsituation.
Skolans alkoholförebyggande arbete måste involvera och skapa samarbete mellan föräldrar, socialtjänst och polis. Föräldranätverk är den avgörande faktorn för ett framgångsrikt drogförebyggande arbete, visar erfarenheten. Vi kan inte som vuxna blunda för alla de barn som växer upp i missbrukarfamiljer. Det utanförskap som har varit och som många människor har stått i har också skapat ett alkoholberoende och därmed ett ökat missbruk som drabbar barn. Barndomen kommer inte i retur. Barndom är det enda som vi har gemensamt med barn. En barndom i en familj med missbruksproblematik präglas av oförutsägbarhet, oro, otrygghet, ångest, besvikelser, lögner, rädsla, misshandel och sexuella övergrepp, men också av känslor i form av sorg och ilska. Det är en ilska som antingen vänds inåt eller som barnet agerar ut.
Det avsnittet har jag hittat i en av alla de rapporter som Bris ger ut.
Jag tror att man måste våga diskutera totalkonsumtionen. Vi ska aldrig som vuxna blunda för den situation som våra barn växer upp i och vilket ansvar vi har som vuxna och föräldrar. Det är också skolans ansvar.
I ett TT-meddelande sade man att kompisar och syskon förser unga med sprit. Det är just det problem vi har. Från lastbilsflak håvar man ut mängder av öl och vin. Det som tog tag i mig när jag läste det här TT-meddelandet efter en undersökning som är gjord i Stockholm var att högstadieelever får tag i alkohol i första hand genom syskon, kompisar och kompisars syskon. I TT-meddelandet kan man också läsa att den andel elever som upplevt någon form av problem med alkohol, som bakfylla eller bråk med kamrater, stadigt ökar från årskurs 7 till 9.
Och de som druckit sig berusade i 7:an visade också en högre konsumtionsnivå i de följande årskurserna än andra elever.
Därför är jag så glad, herr talman, att vi har ett samstämmigt betänkande här i dag, och jag yrkar bifall till förslaget i detta betänkande.
Jag tror att de flesta känner till Kristdemokraternas alkoholpolitik, och vi håller fast vid den. Vi tycker också att det är positivt att den nya regeringen är väldigt bestämd i uppfattningen att man ska ha en fortsatt restriktiv alkoholpolitik men att man också ska arbeta för en restriktivare alkoholpolitik inom EU.
Enligt utskottets bedömning är en alkoholfri uppväxt ett av alkoholpolitikens prioriterade mål. Låt oss leva upp till det, och låt oss arbeta för det i alla sammanhang och inte med feghet blunda för alla de barn som i dag växer upp i missbrukarfamiljer i Sverige.
Jag tycker att man hade en slående rubrik i Dagen den 13 februari: "Vi vill sätta in ett alkolås i huvudet".
Är det detta som det handlar om när det gäller att förändra attityder och vanor?
Tidigare debatterade vi handikappolitiken. Tänk på alla de barn som har ett handikapp på grund av att vuxna har missbrukat alkohol. Det gäller att kunna se hela sambandet. Det gäller också att kunna se hela samhället med dess olika resurser, och det gäller att vi har en samverkan mellan sociala myndigheter, föräldrar och polis. Först då tror jag att vi kan gå framåt när det gäller att minska alkoholkonsumtionen bland unga. Det gäller också att ha en förståelse för hur unga tar till sig information. Det är kanske dags, herr talman, att sätta ett alkolås i huvudet på var och en av oss.