Herr talman! Man skulle kanske kunna sammanfatta alkoholpolitiken med att den till rätt stor del handlar om att återta det nationella självbestämmandet över politikområdet. Jag vill dock börja med att säga att Miljöpartiet självklart står bakom samtliga tre reservationer som vi har i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2.
Vi har tidigare i dag diskuterat civilutskottets betänkande om sjöfylleri. Det är ett exempel på område där alkoholen skördar sina offer. De flesta trafikolyckor på våra vägar är också alkoholrelaterade. En stor del av landets vårdkostnader, om man undantar vården i livets slutskede, är även de alkoholrelaterade. Likaså har en stor del av de barn som har svårt med skolgången och hamnar i klammeri med rättvisan oftast ett hem med alkoholproblem bakom sig. Och, som sagt, många olyckor med båtar på sjön har alkoholrelaterade orsaker. Det visar sig även vara så inom flygsektorn, och nu har vi på sista tiden till och med fått lära oss att säkerheten i våra kärnkraftverk hotas av alkoholproblemen. Alkoholen är utan tvekan ett av vårt samhälles största gissel.
Det är emellertid, herr talman, mycket glädjande att regeringsskiftet inte inneburit att alla socialpolitiska ambitioner monterats ned. Ett exempel på detta finns med i betänkandet och gäller den tidigare riksdagens eniga uttalande om problem med ålderskontroll vid försäljning av folköl i butiker. Det verkar få stå kvar oförändrat. Nu är det bara att hoppas att den här regeringen ska lyckas bättre än den tidigare och komma till skott och presentera förslag på åtgärder.
På många politiska områden delar jag inte de värderingar som ligger bakom kristdemokratisk politik, men på området butiksförsäljning av alkohol har jag under de två år jag suttit i socialutskottet förstått att vi ligger mycket nära varandra. Därför är det min förhoppning att Kristdemokraterna ska få stort inflytande vid utformningen av förslaget, och jag hoppas att det kommer snart. Så är ju inte fallet på flera av de andra politikområden som vi debatterat i dag.
Om jag får ge några ord på vägen vill jag säga att jag skulle uppskatta om vi införde någon form av licensförfarande där butiker kan ansöka om att få sälja folköl och därvid genomgå något slags prövning där man lägger fast ett egenkontrollprogram, alltså upprättar sådana regler. Ett införande av ett sådant licensieringssystem skulle innebära att man inte utgick från att livsmedelsbutiker självklart får sälja folköl, och jag tror att det lite grann skulle flytta fokus på frågan.
Jag är övertygad om att man kan utforma ett system som verkligen innebär att det samtidigt är ett stöd för butikerna att undvika att misstag begås. Som lagstiftare måste vi i riksdagen trots allt utgå från att det handlar om misstag som begås, att det inte är medvetna olyckor som inträffar. Det tycker i varje fall jag. Vårt förhållningssätt måste vara att vi utgår från att medborgarna vill göra rätt. Det gäller självfallet även näringsidkare.
Sedan kan man inte komma ifrån att ett sådant system, för att bli verkningsfullt, kanske måste kompletteras med någon form av sanktionssystem som kan vara lite hårdare än i dag. Jag tror inte att det räcker att försäljningstillståndet dras in, utan troligen måste man hitta mer kännbara former av sanktioner. Jag tänker inte lämna några förslag till det nu, för om jag preciserar för mycket kanske de förslag jag lägger fram blir oanvändbara för regeringen; det brukar ju ligga lite prestige i vem som kommer på vad. Jag avstår alltså från att lista mer detaljerade förslag.
Så till frågan om reklam. Där anser vi i Miljöpartiet att regeringen bör pröva hur långt man kan komma när det gäller att begränsa och till och med förbjuda reklam för alkohol med hänvisning till domen i EG-domstolen den 13 juli 2004. Där slås det fast att länderna har rätt att agera för det egna folkets hälsa, och vi tycker att det vore rimligt att titta på vilka dörrar den domen möjligen kan öppna. Vi föreslår inte några bestämda åtgärder utan vill att man tittar på möjligheterna i en utredning. Det borde inte vara särskilt tungt eller ta speciellt lång tid.
Vi anser vidare att Sverige borde använda det utrymme som finns, alltså att man i EU börjar titta på alkoholfrågan som ett folkhälsomotiv, och fortsätta aktivt. Man jobbade under den förra regeringens sista ett och ett halvt år ganska hårt med att använda folkhälsomotivet för att driva fram en restriktivare hållning inom EU, till exempel när det gäller att förbjuda reklam.
Vi ska ju enligt barnkonventionen alltid sätta barnen i främsta rummet, och alkoholen gör att många barn far illa, tvingas växa upp med och kanske även skydda föräldrar och så vidare. Om vi menar allvar med att sätta barnen i främsta rummet, ett argument som använts i tidigare debatter i riksdagen i dag, borde det innebära att vi självklart prioriterar att driva frågan även inom EU så att vi kan få tillbaka lite grann av vår tidigare restriktiva alkoholpolitik.
Ett argument som kanske inte används, men som jag tycker är relevant, är att åkerjordarna behövs för att i ökad utsträckning producera både mat och energi i framtiden. Resurserna blir alltmer ansträngda på det området.
Sedan har vi den kommunala alkoholtillsynen. Den tycker vi från Miljöpartiets sida skulle kunna underlättas om Skatteverket fick samma skyldighet som kronofogden att underrätta kommunerna när en näringsidkare har uppenbara problem med att på ett korrekt sätt erlägga skatter och sociala avgifter. Vi tror att tillsynen skulle vinna mycket på det och bli effektivare eftersom den typen av brister ofta hör ihop med andra problem. Det är lättare att då rikta tillsynen rätt, och det tror vi skulle bli effektivare.
Det finns naturligtvis mycket kvar att göra på alkoholområdet, herr talman. Även om konsumtionen, som Elina Linna sade, nu visar på en något nedåtgående trend, ligger den ändå alldeles för högt. Vi är övertygade om att vi inte klarar framtidens utmaningar om vi inte kan minska nivåerna. Hög alkoholkonsumtion tär ju inte bara på den enskilde och skadar individer utan den har också en samhällsekonomisk dimension. Det blir en för hela nationen mycket tung börda att bära när många slås ut av alkoholen.
Vi behöver fler friska i arbete. Vi behöver fler som vågar satsa på framtiden, som väljer utbildning och forskning, som ser livet som en möjlighet i stället för att titta ned i flaskan. Världen ska ju räcka till för många, och resurserna är ansträngda. Därför måste vi prioritera. Vi har begränsade resurser, och då är det viktigt att prioritera och lägga resurser på att stötta dem som drabbas av drogproblem.
Om vi ska prioritera resurser ser jag hellre att vi lägger 1 miljard på ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge än att vi lägger den miljarden på åtgärder som man skulle kunna säga är onödiga. De blir onödiga om vi vågar ta strid mot alkoholreklamen, om vi vågar ordna så att försäljningen i butiker inte har de luckor den har i dag.
Någon har myntat uttrycket politik är möjligheternas konst. Jag tycker att man borde praktisera den trollstaven på alkoholområdet. Välfärd byggs i första hand genom att man väljer bort omkostnader, vilket alkoholskadorna egentligen är. Dem kan vi välja bort. Vi kan välja bort alkoholen om vi verkligen vill det.
Herr talman, jag yrkar bifall till reservation 2.