Herr talman! Jag börjar med att peka på det som är punkt 2 i utskottets förslag till beslut. Det handlar om ett tillkännagivande till regeringen om behovet av att låta utreda åtgärder för att förstärka skyddet mot försämringar av politiskt förtroendevaldas situation på arbetsplatsen på grund av uppdraget. Det är ett enigt utskott som står bakom detta. Det tror jag är en mycket angelägen uppgift. Jag hoppas få se ett resultat av det inom kort.
Jag vill också kort kommentera det som Nils Fredrik Aurelius tog upp om äganderätten. Entusiasmen från vänsterhåll för den typen av grundlagsregleringar har ju alltid varit begränsad. Skälet till det är, kort och koncentrerat uttryckt, att äganderätten, sådan vi här förstår den, är ett socialt och historiskt uttryck för avspegling av sociala maktförhållanden, klassförhållanden om man så vill. Ett starkt skydd för äganderätten kan därför bli ett skydd mot demokratiska beslut och reformer som syftar till att utjämna dessa maktförhållanden.
Det är grunden för den bristande entusiasm som finns från Vänsterns sida när det gäller sådana saker.
Det här är ett betänkande där man tar upp en del käpphästar i förenklad form. Det är sant att vi i betänkandet inte för någon utförligare diskussion kring till exempel frågan om monarkins avskaffande. Jag tänker dock föra den diskussionen här från talarstolen.
Jag ska berätta en liten historia. Den är helt lögnaktig, vilket ni kommer att märka snart.
Det var ett litet land som skulle skriva en ny, modern och demokratisk grundlag - en ny författning. Det gick bra. Man var klar med det allra mesta, och nu var man framme vid frågan: Hur utser vi talman? Ska vi låta riksdagsledamöterna välja? Nej, det är tråkigt. Kan vi låta regeringen utse talman? Nej, så kan man inte ha det i en demokrati. Ska vi låta folket välja? Nej, det är vanskligt, och man vet inte hur stort valdeltagandet skulle bli i ett sådant val. Jag vet, säger någon i den här grundlagskommittén, vi låter talmannens förstfödda son eller dotter ärva talmansposten. Ja, det är ett fräscht, modernt och demokratiskt förslag. Så det tar vi.
Nu inser ni att detta är storljug. Men diskussionen fortsatte.
Detta är lite knepigt. Vad gör vi då om talmansstolsarvingen går och blir anarkist, nudist eller något annat mindre representativt? Vi får skriva in något i grundlagen. Så här kanske:
Talmannen skall vara av den rena socialdemokratiska läran sådan den i det socialdemokratiska arbetarepartiets program av 1889 uttryckt är.
Den i talmansfamiljen som ej till samma lära bekänner sig vare från all successionsrätt utesluten.
Strålande. Det skriver vi in.
Men om talmansstolsarvingarna nu går och gifter sig med någon politiskt helt ointresserad människa, då blir ju talmansblodet uttunnat. Så det måste vi ha garantier mot.
Då skriver vi in följande:
Barn i talmanshuset må ej gifta sig med mindre än att regeringen på hemställan av talmannen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock hava han eller hon förverkat arvsrätten till talmansklubban och talmanslimousinen för sig, sina barn och efterkommande.
Detta, ärade ledamöter och herr talman, är absurt, fånigt och fullständigt groteskt. Men det är så här vi har det när det gäller statschefen. Och, herr talman, så kan vi inte ha det. Man kan inte ha en ärftlig statschefspost i en modern demokrati. Detta är groteskt.
Nu har vi tillfället att förändra detta på ett sansat, välövervägt och noga berett sätt genom att låta Grundlagsutredningen titta även på denna fråga, det vill säga att säga till regeringen att den måste stryka den paragraf i direktiven till Grundlagsutredningen som förbjuder denna utredning att ens fundera på detta med monarkin.
Ett förutsättningslöst och intellektuellt hederligt resonemang kommer, påstår jag, bara att kunna leda till en slutsats, nämligen till monarkins avskaffande. Och jag skulle vilja att denna kammare redan i eftermiddag bifaller reservation 5 under punkt 6 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.