Herr talman! Det var betryggande att höra att vi ska få behålla våra gångkläder och personliga tillhörigheter även i det egendomslösa samhället. Men helst ska väl alla ha samma kläder?
Nå, skämt åsido: Det är just det här med privat äganderätt till produktionsmedel som är det fina i kråksången, Mats Einarsson. Det är i samhällen där detta har saknats som utvecklingen har varit fruktansvärd. Men en grundlagsfäst fungerande personlig äganderätt är däremot desto viktigare för utveckling och framsteg. Förutom att det är en fri- och rättighet som bör garanteras finns faktiskt, fast kanske inte tillräckligt tydligt, äganderätten i dag i vår grundlag, i 2 kap. regeringsformen.
Beträffande monarkin bör man kanske föra in ett element till förutom det som jag tidigare har sagt, nämligen att när man diskuterar monarkin är det stor skillnad om man diskuterar ett system av vår typ i dag där kungen egentligen saknar politisk makt - han är visserligen ordförande i Utrikesnämnden men inte ledamot i densamma - och ett system där kungen har något slags politisk makt. Det bör man väga in i diskussionen. Men kungadömet, som det är utformat i Sverige och som det fungerar här nu, är alldeles utmärkt.
När det gäller bekännelsekravet i successionsordningen och den utmärkta formuleringen från augsburgska mötet får man naturligtvis se det med ett visst sinne för historia.
Personligen kan jag avslöja att jag alltid har haft en stor sympati för Wilhelm Mobergs Kristina i Utvandrarserien. Hon tyckte kanske inte om att utvandra. Men hon var mycket glad av två skäl för att hon var född i Sverige. Det första skälet var att det var det enda landet i hela världen där man talar ett fullt begripligt språk. Och det stämmer ju. Och det andra skälet var att det var det enda landet i hela världen där man har den helt korrekta religionen.