Herr talman! Min intellektuella kapacitet är fortfarande alltför begränsad för att jag ska begripa det här resonemanget till fullo. Jag vill kanske också förbehålla mig rätten att själv avgöra vad jag är mest stolt över i grundlagen och vilka länder jag studerar.
Centern skriver i sin reservation bland annat följande: Slutligen ska det finnas möjlighet för regioner och stat att genom ömsesidigt förpliktande avtal bestämma att staten ska ta över ansvaret för uppgifter som enligt grundlagen tillfaller regionerna.
På den regionala nivån ska man alltså kunna sluta avtal som innebär att man ger uppgifter till staten, alltså till den överordnade nivån. Då har man naturligtvis byggt ett helt annat system. Då har man upphävt den nationella suveräniteten helt och hållet. Jag ifrågasätter om detta praktiskt låter sig göras. Det andra jag ifrågasätter är om det är lämpligt att göra det.
Men en av mina poänger i det här sammanhanget är att Sverige historiskt sett har suveränitet på den nationella nivån, och den historien låter sig inte skrivas om. Att Indien och andra stater har en annan struktur, där den formella suveräniteten inte ligger på den federala nivån utan på delstatsnivå och där delstaterna åtminstone i formell mening har delegerat makten till den federala nivån, kommer som sagt ur historiska förhållanden och är inte något som man kan införa. Vi förlorade möjligheten till Centerns samhällsmodell någon gång på 1200-talet, skulle jag vilja påstå.