Herr talman! Jag ska börja med monarkin. Monarkin och statsskicket borde diskuteras mycket seriöst. Jag måste dock erkänna att det inte alltid är så lätt att diskutera en institution av denna typ, det vill säga monarkin. Därav mitt något raljanta inlägg. Men jag har hittills inte sett någon som har tillbakavisat eller kunnat jäva de argument som finns mot monarkin och för en fullt ut demokratisk författning. Det är möjligt att det är sant att det finns ett starkt stöd för monarkin i den här kammaren och i befolkningen. Men den intressanta frågan är naturligtvis: Finns det starka skäl för detta stöd, eller bör vi ägna någon tid och den eventuella retoriska begåvning vi har till att försöka argumentera för ett mer modernt statsskick? Ett beslut i kammaren innebär i praktiken inte ett omedelbart avskaffande av monarkin eftersom det inte föreligger något grundlagsförslag. Men det naturliga efter ett bifall till reservationen vore naturligtvis att regeringen förändrar direktiven till Grundlagsutredningen så att det blir möjligt att titta även på denna fråga.
Jag ska sedan ta upp äganderätten. Jag tror att man ska vara lite noggrann här. Det handlar inte om äganderätten till våra personliga tillhörigheter. Det har aldrig varit fråga om det, utan det handlar om äganderätten till produktionsmedlen, om vi får använda sådana marxistiska uttryck. Och det är uppenbart på det sättet att försvaret av äganderätten historiskt sett har använts för att förhindra demokratisering och utjämning av maktförhållandena i samhället och därav också en skepsis inte bara från mitt parti utan från hela arbetarrörelsen mot den typen av långtgående grundlagsregleringar av äganderätten.