Herr talman! Verkligheten är mer komplicerad än du tror, Johnny Munkhammar. Allt kapital är naturligtvis resultatet av arbete som möter naturtillgångar av arbete.
Arbetet är också exploaterat. Det ni vill i den maktbalans som finns, i förhandling mellan arbete och kapital, arbetsgivare och fackförening, är att driva en lönesänkarpolitik, att faktiskt ta ifrån människor det de rimligen och rätteligen ska ha av produktionsresultatet. Yttersta avsikten med att attackera arbetslöshetsförsäkringen, som människor har betalat in till, och införa jobbskatteavdragen är ju att åstadkomma lönesänkningar.
Jag kan citera vad regeringens egen rådgivare Laura Hartman sade vid en presentation i Finanspolitiska rådet:
"Jobbskatteavdraget kan antas öka sysselsättning på lång sikt .
. men regeringen vill inte förklara varför.
Mekanism via löneförhandlingar: Lön före skatt minskar, men lön efter skatt ökar.
Vad är så kontroversiellt med det?"
Här ser vi ju den praktiska agitationen. Det är arbetsgivarnas företrädare, Johnny Munkhammar, som pläderar för sänkta skatter därför att det är ett verksamt instrument för att också åstadkomma lägre löner.
Det åstadkommer någonting mer. Det åstadkommer en erodering av den bas som det svenska välfärdssamhället står på och försämringar av skolor, äldreboenden och andra nyttigheter. I nästa fas ska vi själva betala det vi behöver. Det är er strategi.